Hur gör ni andra som har barn med sociala koder?

Kan ni utmana lite mer istället? Ställa lite krav? Något som kräver ansträngning och koncentration av barnet, som tex lära sig lite piano eller öva på bokstäver, solfege, siffror ...

Eller ge barnet ansvar för något, som att sortera besticken, hämta posten, fixa mellis eller vattna blommorna?

Vad jag vill komma åt är att ändra lite på dynamiken ibland så att det barnet bidrar med något och presterar något, inte bara är mottagare och konsument.

En annan sak ni kan jobba på är att aktivt träna på tålamod och kontroll genom lekar som tränar på just de färdigheterna. Dansstopp, rött ljus/grönt ljus, smyglekar, kungen befaller etc.

Massor av lekar med nallarna och dockorna om de sociala interaktionerna som barnet har problem med. Nallar som slåss, nallar som kastar saker, dockor som inte vill gå hem eller som måste vänta på sin tur, eller vad som nu kan vara mest problematiskt. Låt barnet ta på sig rollen som offer, förövare, förälder, kompis, pedagog, superhjälte, polis ...

En sista tanke är att var noga med att inte belöna de problematiska beteendena ni ser. Alltså barnet blir uttråkat och uppför sig illa och ni går till en ny rolig plats (belöning!). Ska ni ändå byta miljö och lekplats så se till att göra det innan de dåliga uppförandet uppstår, och träna intensivt på att ge barnet andra sätt att be om att få byta miljö än genom att bryta mot sociala koder.

Är väldigt osäker  vem du svarar egentligen. Barn sover, tyvärr när de behöver, inte annars, De låter och skriker och  är bara .... vakna, fast inte du vill.
Det tar ett par år innan de är på banan men sedan riktar det upp sig, hahaha
Pojkfan är snart 21 och dottern 30 så det löser sig.

Instrument spelar hen sedan typ 1 års ålder. Hen är bra på piano nu och älskar att sjunga till och memorera låttexter. 

Hen dukar, sorterar sopor, plockar alltid undan efter sig men även efter andra. 

När hen är hungrig tar hen fram en stol och öppnar skåpet till skafferiet och ordnar en macka till sig själv. 

Så dessa förmågor finns. 

Vi är på aktiviteter på fritiden när den här typen av lekar finns. 

Hen är även mycket duktig på att sortera tvätt och gör detta väldigt ofta. 

Sedan jobbar jag aktivt med då att bryta aktiviteter innan det spårar ur. Men jag vet att om jag inte läser av allt innan och bryter innan, då blir det inte kul.

Hen är jätteduktig på massa saker också. 

Som musik, låttexter, piano, motoriskt, prata, hen är bara enormt framåt och måste ständigt göra saker. Som att spela piano i 45 minuter, men inte längre, det är för krävande. 

Så det handlar om variationen över en dag. Vi kan inte bara sitta hemma på morgonen och så kan hen spela piano? Nej nej, vi måste göra 100 saker innan det. 

Personalen på förskolan ser ju detta också. Men samtidigt blir det så lätt att det blir kaos om man inte balanserar rätt. 

En utmaning hen kan ha är att om andra barn slarvar på förskolan att hänga upp sina jackor på sina krokar så ska hen göra detta och detta uppskattas inte av andra barn och då blir det bråk. För jackan ska hänga på kroken. Det bara är så, 

Inte så mycket tips från mig, men jag kan inte låta bli att säga att ditt barn verkar fantastiskt på många sätt. Jobbigt, men ändå fantastiskt och detta är inget skämt utan menat från hjärtat.

Men du som har alla svar och har ett fantastiskt barn på 3 år (förutom att hen låser in sig, tar sönder saker och gör så att du "måste" planera hela ditt liv utifrån hen), varför har du ens bemödat dig om att skriva en tråd och fråga? 

Ni har uppenbarligen problem men du slår totalt dövörat till. Du anar att något är fel men vill inte skrapa på ytan.

Vad anser du att du bidrar till i den här diskussionen? Jag har inte sagt att mitt barn är fantastiskt. Jag kan bara jämföra vad som funkar och inte. 

Du är inte intresserad av någon diskussion.

För att du anklagar mig för rätt märkliga saker? Du kan svara på vad du bidrar med?

Jag har haft ett mycket aktivt barn som behövde vara ute många timmar om dagen. Hur funkar det att vara ute i skogen? Tänker att då kanske det går att vara kvar längre eftersom det inte finns andra barn. Då kanske hen kan slappna av när ni fikar/äter lunch och sen fortsätter ni i skogen. Gå en stig, leta bajs, leka kurragömma, klättra i träd mm.

Vi är i skogen ofta, äter och grillar, men det här beror lite på vilken skog vi är i. Vissa skogsområden är riktigt bra och roliga medan andra som är mer i närområdet är lite klurigare. T ex om det är att man bara ska gå 4 km in i skogen och så måste man gå samma väg tillbaka för att ta sig ut. Det är inte roligt då med en låsning och man får bära ett skrikande barn i 4 km tillbaka. Så vi får alltid åka en bit för att komma till en bra och anpassad skog där man inte behöver gå tillbaka utan att det är en slinga. 

Jag hade inte varit intresserad av en diskussion med dig heller med tanke på hur du tar i...

Inte (gubbjävel) heller men han är inte ens på trådens ämne så det sållar ut sig...

Om du är läskunnig kan du själv bedöma det. 

Låter väldigt likt vårt barn. Kommer inte ihåg vad vi gjorde när hon var liten faktiskt, men vi planerade inte så mycket utan mer att saker kom spontant. Hade mycket olika typer av bollar och studsmatta i trädgården. Och en tur till lekplatsen så även om hon inte lekte i den mer än tio en kvart så var det mycket upptäcktsfärd i skogen runt lekplatserna. 

Hade mycket ljudböcker också som hon kunde lyssna och "bläddra vid pipet".

Två saker som vart väldigt viktigt var samverkan med förskolan och positiv förstärkning.

Samverkan var att vi pratade mycket där de informerade om både bra och dåliga saker och hur hon blivit bemött i detta och att vi försökte jobba ganska lika. 

En viktig sak i detta var också att förskolan hade en positiv grundinställning "vi gillar henne men inte allt hon gör". Hennes första förskola var tydligt ogillande mot hela henne och det märktes så tydligt i bemötandet och gjorde allt så mycket värre. 

Och positiv förstärkning flyr saker som kan verka helt normalt. "Vad duktig du var på att gå på trottoaren hela vägen till lekparken", "det där var ju helt fantastiskt, du satt på din stol under heeeela måltiden".

Och styra energin mot något positivt, hon gick på olika idrotter 4 -5 dagar i veckan från dagisåldern. Typ i ettan-tvåan så skulle jag säga att hennes energi varit mestadels positiv. Påhittig, pigg, orkar vara glad mest hela tiden. 

Och nu som 18-åring så har hon bra betyg och idrottar på elitnivå.

Inget barn mår ju bra av att vara hemma en hel dag, utan att ens gå ut. 

Jag växlar mellan att tolka det du skriver som fullkomligt normalt till att låta som verkligen extra. Två timmar på en lekplats känns väl som rätt lång tid. Likaså med en bok. Alla barn behöver aktivering och att vara ute. Men alla börjar inte slåss och förstöra för andra, även om det inte är helt ovanligt bland just treåringar. 

Kanske behöver barnet hjälp att också lära sig varva ner och ha tråkigt, kanske kommer det mogna bort, kanske ligger nåt annat bakom. 

Sen verkar han ju vara tidig med mycket och kanske då också kräver mer utmaning i de sakerna. Klossar är inte ett torn och rasa längre, utan lego med ritning. Piano nya noter. Små uppdrag att leta efter ute. Träna mycket (det är vanligt att inte alla förmågor är lika tidiga) att berätta att han vill göra något nytt snarare än att bli våldsam. Osv.

I treårsåldern hade jag nog fortfarande ofta med mig bärsele som backup ute (I större storlek då). Den användes väldigt sällan, barnen var tidiga med att gå långt, men just ifall att så vi kunde få friheten med längre skogsturer.