Anonym (Trött) skrev 2026-03-25 09:24:39 följande:
Tack för era svar. Ja vi har rätt mycket hjälp av svärmor, men oftast bara när jag arbetar och pappan inte mäktar med riktigt. Själv har jag inget närverk på orten vi bor på så det är lite glest med hjälp i övrigt.
Men det är kanske mer en fråga om att omfamna och acceptera livet som småbarnsförälder än att försöka kämpa emot och sakna det man offrade. Jag faller nog ofta i fällan att jämföra med andra, men precis som ni säger så beror det ju mycket på vad för typ av barn man har. Men att jag känner viss sorg över att ha gett upp om det som tidigare utgjorde min identitet (fritidsintressen och sociala sammanhang) är nog ofrånkomligt...? Men så kanske det får vara. Alla säger att tiden går så fort och rätt som det är har barnen flyttat ut, så det är ju inte för alltid...
Nej på ett sätt är det så.
Samtidigt har man bara ett liv och det pågår liksom nu!
Så det finns nog ett ganska stort värde i ändå att försöka hålla fast i NÅGONTING av det som är/har varit en stor del av sig själv så att man inte bara går in i en dimma och sen kommer ut om 19 år.
Det får man diskutera ihop med sin partner, släpper man det helt så tror jag inte att man mår bra. Eller så riskerar man att bli bitter.
Vi har tex valt att dra ner på vår budget och jobbar inte heltid pga vi behöver få till en vardag där vår träning, matlagning och allt möjligt annat får plats. Om min vardag ska bestå av lämna, jobba, hämta, handla, servera halvfabrikat och inte hinna med den där löprundan jag så väl behöver för att reboota mitt system så mår inte jag bra. Nu kan jag antingen ta en 2h lunch och hinna med träningen eller checka ut kl 15 med gott samvete och hinna lägga en stund på matlagning. För att vi alla gagnas av det.
Och att försöka att inte jämföra är jättesvårt. Men man får intala sig själv att det man ser där är sånt som någon aktivt valt att visa. Vad som hände precis före eller precis efter har man ingen aning om. Eller vilka 47 bilder som valdes bort....
Jag är född på 80-talet så jag försöker att hålla det lite på den nivån. Folk som jag följer eller är kompis med på SOME är inte "mina vänner ". Utan vi försöker värna vänskaper som det var förr, man ses (oavsett det är städat eller inte), har små hemmafester, hänger i lekparker med kaffe och mariekex i en korg.
