-
Hej,Jag är gravid i v20, och lider av OCD som förvärras under graviditet. Är otroligt rädd för att råka göra något som kan skada barnet eller orsaka missfall/fosterdöd, och vet inte var gränsen går för hur mycket som är rimligt att noja. Vill därför vända mig till er för input och perspektiv gällande en grej som hände igår.Var och handlade, köpte en del mat, bland annat babybel (såna små runda ostar i rött vax som ligger i ett nät). La all mat i väskan. När jag kom hem märkte jag att en av babybel-ostarna hade ett hål - vaxet var trasigt och en liten bit av osten borta. Tyckte i min noja att det såg ut som att små tänder tagit en tugga (tex en mus eller råtta). Nätet var helt, och även de andra ostarna i paketet.Diskuterade saken med min man, som inte alls är lika nojig som jag. Han är istället ganska trött på mina tvångstankar & tvångshandlingar, brukar snarare vara en motvikt när jag nojar upp mig. Säga att det inte finns någon anledning att oroa sig.Nu sa han åt mig att kasta osten med hål i. När jag frågade om vi borde kasta resten av maten också sa han nej. På frågan om han trodde det var en råtta som ätit av osten sa han att det kan han omöjligt veta (rimligt svar, men inte samma självklara nej nej som det brukar vara).Kastade iaf osten med hål, tvättade händerna, men kan verkligen inte sluta noja. Tänker på allt som kan ha rört vid den kontaminerade osten, eller som jag rört i efter att ha rört i osten innan jag noterade hålet. Mobil, plånbok osv. Annan mat jag smakat på innan jag noterade hålet, eller den mat som mannen ville spara efter att vi noterade hålet. Mannen la tex övriga ostar från paketet i kylen.Förstår att mina tvångstankar verkligen väger in här, men är osäker på hur mycket? Hur nojiga hade ni utan OCD varit under dessa omständigheter?Kan tillägga att sett vad jag tror var en råtta utanför affären och inne i förbutiken för något år sedan kanske (2 separata händelser). Såg ingen råtta nu, men de håller på att stor-renovera affären så hyllor är utdragna och allt är hullerombuller om det väger in på något sätt.Har googlat sönder kring om råttor sprider toxoplasma, men enligt vad jag förstått brukar det inte smitta från råtta till människa, utan det går först genom katter isf. Nojar ändå. Finns det ju även massa annan skit de kan sprida.Just nu vill jag bara städa varje yta som finns här hemma, inklusive varje matförpackning, min telefon osv. Hade dock sönder telefonen nyligen då jag just tvättade den pga OCD:n, så har lyckats låta bli hittills för att inte upprepa samma misstag.Hur hade ni gjort? Hur mycket hade detta tagit upp era tankar?Ursäkta långt inlägg, tack till er som orkat läsa, och jättetack till er som orkar svara.(Ps ja, jag får behandling för min OCD hos psykolog) -
Svar på tråden Råtta åt osten?? (OCD, hjälp)
-
Det är nog inte en dum idé alls faktiskt, fast det tar emot. Tack för råd!Anonym (X) skrev 2026-03-25 13:12:19 följande:Ät nu en av ostarna -
Problemet är ju inte osten utan din OCD och att din man måste hantera dina problem som att du är hans lilla barn. Nu ska ni bil föräldrar och du måste se till att lära dig att hantera verkligheten och vara vuxen.Anonym (Ess) skrev 2026-03-25 11:02:38 följande:Råtta åt osten?? (OCD, hjälp)Hej,Jag är gravid i v20, och lider av OCD som förvärras under graviditet. Är otroligt rädd för att råka göra något som kan skada barnet eller orsaka missfall/fosterdöd, och vet inte var gränsen går för hur mycket som är rimligt att noja. Vill därför vända mig till er för input och perspektiv gällande en grej som hände igår.Var och handlade, köpte en del mat, bland annat babybel (såna små runda ostar i rött vax som ligger i ett nät). La all mat i väskan. När jag kom hem märkte jag att en av babybel-ostarna hade ett hål - vaxet var trasigt och en liten bit av osten borta. Tyckte i min noja att det såg ut som att små tänder tagit en tugga (tex en mus eller råtta). Nätet var helt, och även de andra ostarna i paketet.Diskuterade saken med min man, som inte alls är lika nojig som jag. Han är istället ganska trött på mina tvångstankar & tvångshandlingar, brukar snarare vara en motvikt när jag nojar upp mig. Säga att det inte finns någon anledning att oroa sig.Nu sa han åt mig att kasta osten med hål i. När jag frågade om vi borde kasta resten av maten också sa han nej. På frågan om han trodde det var en råtta som ätit av osten sa han att det kan han omöjligt veta (rimligt svar, men inte samma självklara nej nej som det brukar vara).Kastade iaf osten med hål, tvättade händerna, men kan verkligen inte sluta noja. Tänker på allt som kan ha rört vid den kontaminerade osten, eller som jag rört i efter att ha rört i osten innan jag noterade hålet. Mobil, plånbok osv. Annan mat jag smakat på innan jag noterade hålet, eller den mat som mannen ville spara efter att vi noterade hålet. Mannen la tex övriga ostar från paketet i kylen.Förstår att mina tvångstankar verkligen väger in här, men är osäker på hur mycket? Hur nojiga hade ni utan OCD varit under dessa omständigheter?Kan tillägga att sett vad jag tror var en råtta utanför affären och inne i förbutiken för något år sedan kanske (2 separata händelser). Såg ingen råtta nu, men de håller på att stor-renovera affären så hyllor är utdragna och allt är hullerombuller om det väger in på något sätt.Har googlat sönder kring om råttor sprider toxoplasma, men enligt vad jag förstått brukar det inte smitta från råtta till människa, utan det går först genom katter isf. Nojar ändå. Finns det ju även massa annan skit de kan sprida.Just nu vill jag bara städa varje yta som finns här hemma, inklusive varje matförpackning, min telefon osv. Hade dock sönder telefonen nyligen då jag just tvättade den pga OCD:n, så har lyckats låta bli hittills för att inte upprepa samma misstag.Hur hade ni gjort? Hur mycket hade detta tagit upp era tankar?Ursäkta långt inlägg, tack till er som orkat läsa, och jättetack till er som orkar svara.(Ps ja, jag får behandling för min OCD hos psykolog)
Du kan inte hålla på såhär när du har ett barn i familjen, det kan bli outhärdligt för alla inblandade, inte minst barnet.
Du får alltså behandling och håller ändå på och tänker såhär? Det är oroande. -
Hej, hoppas och tror att du vill vara hjälpsam, så tackar för din input också.Anonym (oro) skrev 2026-03-25 14:29:24 följande:Problemet är ju inte osten utan din OCD och att din man måste hantera dina problem som att du är hans lilla barn. Nu ska ni bil föräldrar och du måste se till att lära dig att hantera verkligheten och vara vuxen.
Du kan inte hålla på såhär när du har ett barn i familjen, det kan bli outhärdligt för alla inblandade, inte minst barnet.
Du får alltså behandling och håller ändå på och tänker såhär? Det är oroande.
Nu har jag ju faktiskt sökt och håller på att få hjälp för detta, och jobbar på hårt för att må bättre. Har ganska nyligen börjat behandlingen, så har inte hunnit få jättemycket verktyg än, men kommer fortsätta jobba med detta tills det blir bättre. Som sagt har min OCD blivit mycket värre under graviditeten, hade nog inte ens lagom stor problematik för att få en diagnos innan jag blev gravid. -
Bäst att försöka ignorera sådana människor. De vill inte vara hjälpsamma. Det enda de vill är att få dig att må dåligt och känna dig misslyckad. Och det är du inte. Du har sökt hjälp och kämpar med att få kontroll över en skitjobbig situation. Angående ostarna som var hela, är det antagligen betydligt mindre risk för fostret att du äter dem än att leva en dag av ett normalt liv med risk för oförutsägbara olyckor, smittor o.dyl. Bland grönsaksodlingar springer också allehanda smådjur (däribland gnagare). Ändå äter alla grönsaker dagligen.Anonym (Ess) skrev 2026-03-25 14:41:34 följande:Hej, hoppas och tror att du vill vara hjälpsam, så tackar för din input också.
Nu har jag ju faktiskt sökt och håller på att få hjälp för detta, och jobbar på hårt för att må bättre. Har ganska nyligen börjat behandlingen, så har inte hunnit få jättemycket verktyg än, men kommer fortsätta jobba med detta tills det blir bättre. Som sagt har min OCD blivit mycket värre under graviditeten, hade nog inte ens lagom stor problematik för att få en diagnos innan jag blev gravid. -
Du kanske inte ska låta tankarna kontrollera dig. Tänk inte så mycket.
-
Tusen tack för ditt empatiska svar!Finländsk skrev 2026-03-25 16:27:54 följande:Bäst att försöka ignorera sådana människor. De vill inte vara hjälpsamma. Det enda de vill är att få dig att må dåligt och känna dig misslyckad. Och det är du inte. Du har sökt hjälp och kämpar med att få kontroll över en skitjobbig situation. Angående ostarna som var hela, är det antagligen betydligt mindre risk för fostret att du äter dem än att leva en dag av ett normalt liv med risk för oförutsägbara olyckor, smittor o.dyl. Bland grönsaksodlingar springer också allehanda smådjur (däribland gnagare). Ändå äter alla grönsaker dagligen.
Det värmer verkligen, speciellt när tonen var så tråkig från den förra som svarade.
Bra poäng angående hur jag kan tänka kring rädslan också, grönsaker vågar jag äta bara jag sköljer dem, så detta tar jag med mig. Tack igen. -
Att inte låta tankarna kontrollera mig jobbar jag hårt på :)Anonym (.............) skrev 2026-03-25 16:40:44 följande:Du kanske inte ska låta tankarna kontrollera dig. Tänk inte så mycket.
-
Jag hade själv tvångstankar som barn och vet hur de kan kontrollera hela ens liv. Jag fick aldrig någon behandling för mina besvär, men insåg själv att jag hade problem och började kämpa med mig själv i små steg för att komma från dessa tankar. För mig tog de sig uttryck i att jag trodde att jag skulle smittas av någon dödlig sjukdom om jag inte hela tiden tvättade händerna, så det är lite liknande som du har. Mitt skrubbande resulterade i att mina händer var helt torra och sönderspruckna så att de blödde.
När jag insåg att detta måste få ett slut började jag jobba med mina tankemönster.
Jag förbjöd helt enkelt mig själv att tvätta händerna en viss tid och satte upp olika typer av mål för att komma bort från mitt beteende. Om jag hade klarat exempelvis att inte tvätta händerna på två timmar så berömde jag mig själv. Jag satte också upp mål att jag bara fick tvätta händerna 20 ggr om dagen (vilket var 10-20 ggr färre än normalt). Detta kändes belönande för mig.
Jag tror att du helt enkelt måste utsätta dig själv för saker som du tycker att är jobbiga. Så som att äta den där osten som du är rädd för. Ta det i små steg och beröm dig själv när du klarat av det. -
Åt du någon ost?Anonym (Ess) skrev 2026-03-25 18:21:27 följande:Att inte låta tankarna kontrollera mig jobbar jag hårt på :) -
Tack så jättemycket för ditt empatiska och hjälpsamma svar! Och vad glad jag blir att höra hur bra det gått för dig, tack att du delade med dig.Anonym (tänkare) skrev 2026-03-27 14:12:51 följande:Jag hade själv tvångstankar som barn och vet hur de kan kontrollera hela ens liv. Jag fick aldrig någon behandling för mina besvär, men insåg själv att jag hade problem och började kämpa med mig själv i små steg för att komma från dessa tankar. För mig tog de sig uttryck i att jag trodde att jag skulle smittas av någon dödlig sjukdom om jag inte hela tiden tvättade händerna, så det är lite liknande som du har. Mitt skrubbande resulterade i att mina händer var helt torra och sönderspruckna så att de blödde.
När jag insåg att detta måste få ett slut började jag jobba med mina tankemönster.
Jag förbjöd helt enkelt mig själv att tvätta händerna en viss tid och satte upp olika typer av mål för att komma bort från mitt beteende. Om jag hade klarat exempelvis att inte tvätta händerna på två timmar så berömde jag mig själv. Jag satte också upp mål att jag bara fick tvätta händerna 20 ggr om dagen (vilket var 10-20 ggr färre än normalt). Detta kändes belönande för mig.
Jag tror att du helt enkelt måste utsätta dig själv för saker som du tycker att är jobbiga. Så som att äta den där osten som du är rädd för. Ta det i små steg och beröm dig själv när du klarat av det.
-
Jag åt två! :)Anonym (X) skrev 2026-03-27 14:13:49 följande:Åt du någon ost?
Och sedan dess har jag lyckats skära ner på ännu fler tvångshandlingar, vilket även hjälpt med tvångstankarna, så det känns som det är på väg åt rätt håll.
Fortsätter även med behandlingen hos psykologen och känner mig hoppfull att jag kommer få kontroll på detta. -
Bra jobbat!Anonym (Ess) skrev 2026-03-27 17:20:56 följande:Jag åt två! :)
Och sedan dess har jag lyckats skära ner på ännu fler tvångshandlingar, vilket även hjälpt med tvångstankarna, så det känns som det är på väg åt rätt håll.
Fortsätter även med behandlingen hos psykologen och känner mig hoppfull att jag kommer få kontroll på detta. -
Tack!!Anonym (X) skrev 2026-03-27 17:27:38 följande:Bra jobbat! -
Förlåt TS, men jag började skratta när jag läste din trådstart. Jag har själv grav OCD så jag förstår dock hela konceptet. Lyssna på din sambo. Det var rätt att slänga den lilla baby bell-osten med hål i, men att spara resten av baby bell-ostarna i nätet. Du behöver inte oroa dig för kontaminering, dvs att dåliga baciller skulle ha spridits vidare till andra matvaror och ägodelar som nycklar och mobil. Men det är bra att ha som standard att tvätta händerna i 20 sekunder innan du ska äta något. Efter handtvätt är det dock safe att röra förpackningar innan du stoppar maten i munnen, tex baby bel-nätet med de andra ostarna i.
Kram till dig och din bebis i magen -
Jättestarkt gjort! Heja dig (och lilla bebisen i magen).Anonym (Ess) skrev 2026-03-27 17:20:56 följande:Jag åt två! :)
Och sedan dess har jag lyckats skära ner på ännu fler tvångshandlingar, vilket även hjälpt med tvångstankarna, så det känns som det är på väg åt rätt håll.
Fortsätter även med behandlingen hos psykologen och känner mig hoppfull att jag kommer få kontroll på detta. -
Finländsk skrev 2026-03-25 16:27:54 följande:Bäst att försöka ignorera sådana människor. De vill inte vara hjälpsamma. Det enda de vill är att få dig att må dåligt och känna dig misslyckad. Och det är du inte. Du har sökt hjälp och kämpar med att få kontroll över en skitjobbig situation. Angående ostarna som var hela, är det antagligen betydligt mindre risk för fostret att du äter dem än att leva en dag av ett normalt liv med risk för oförutsägbara olyckor, smittor o.dyl. Bland grönsaksodlingar springer också allehanda smådjur (däribland gnagare). Ändå äter alla grönsaker dagligen.Fast det ligger ju något i det också. Jag har vuxit upp med en mamma som antagligen har odiagnostiserad OCD. En annan familjemedlem har svår OCD. Jag kan själv ha lite tvångstankar , speciellt när jag är gravid och precis efter men inte så att jag skulle kunnat få en diagnos och jag har ändå kunnat hantera det.
Och jag kan ju säga att ja det är definitivt skadligt för barnet att mamman på med sådana extrema nojor. Min mamma är inte lika illa som TS och det var ändå väldigt jobbigt för oss barn med hennes nojor och att hon var orimligt rädd för allt möjligt. Det är lätt att överföra på barn också. Jag har fått jobba med att inte bli som min mamma men en del sitter kvar.
Jag hoppas verkligen TS får hjälp för hennes och barnets skull. Varför man skaffar barn när man mår så vet jag inte men nu är det ju som det är och då hoppas jag hon tar all hjälp hon kan få.