Det är verkligen jättefint att mina tonårsdöttrar anförtror sina problem för mig. Likaså att min sambo och även min mor gör det. Men nu har alla fyra en del problem och jag hinner inte med dem. Deras problem äter upp mig. Själv så försöker jag alltid lösa mina problem själv. Hur säger man till någon man älskar att jag orkar inte mer just nu samtidigt som man inte förstör den framtida relationen?
Det är verkligen jättefint att mina tonårsdöttrar anförtror sina problem för mig. Likaså att min sambo och även min mor gör det. Men nu har alla fyra en del problem och jag hinner inte med dem. Deras problem äter upp mig. Själv så försöker jag alltid lösa mina problem själv. Hur säger man till någon man älskar att jag orkar inte mer just nu samtidigt som man inte förstör den framtida relationen?
Lyssna aktivt, ställ följdfrågor. Berätta kanske om någon egen erfarenhet. Men undvik att ge "goda råd" eller gå in för djupt i andras problem.
De behöver inte färdiga svar, de behöver hjälp att söka sina egna svar.
Du skulle ju kunna hitta någon struktur för att lösa problem, och ge döttrarna ett sådant papper och be dem fylla i det, och sedan kan de komma till dig om de inte kommer på någon lösning, eller be dig dubbelkolla att de tänkt rätt.
Exempel:
Vad är problemet?
Varför är det ett problem för mig?
Vilka lösningar finns det?
För- och nackdelar med varje lösning?
Vad ska jag alltså göra? (hur, när osv)