Fråga om rättvisa och synsätt - Arv

Testatorn har önskat att dessa pengar ska var enskild egendom och din fru respekterar testatorns vilja.

Om du lagt in 3 miljoner mer till era gemensamma utgifter antar jag att du haft högre inkomst än henne, annars är det inte rättvist.

Det finns inget som hindrar att du föreslår att ni skriver äktenskapsförord där era tillgångar är enskild egendom och inte ska delas lika vid en skilsmässa.

Hur hade du agerat om det var du som ärvde åtta miljoner, skulle de gå till era gemensamma utgifter?

Varför har du lagt in mer? Har du tjänat mer än henne? 

Vad ska hon använda pengarna till?

Jag tycker att juridiskt sett, var hennes arvslåtare smart, och inte du.

Moraliskt sett, tycker jag att hon borde lägga 3 millioner till det gemensamma hushållet och behålla resten som enskilt, enligt testatorns önskemål. Jo

Det är ju inget som hindrar att ni skriver äktenskapsförord NU, så blir dina pengar din enskilda egendom, på motsvarande sätt. Bara man är överens kan man skriva äktenskapsförord även när man redan är gifta, och i detta läge kan din fru knappast vägra skriva på. 

Vidare tycker jag inte att du kan begära något "retroaktivt" för att du har varit den som har tjänat mer och därför bidragit med mer tidigare, det skulle ju vara jättekonstigt att kräva "återbetalning" av sin äktenskapspartner för normala kostnader i familjelivet... Dessutom kanske hon har tagit mer av arbetet med barnen och hushållet i stället - det är ju oftast så: han drar in mer pengar och hon gör mer hemarbete. 

Men från och med att hon fick tillgång till de här pengarna, är det inte fel om du begär att hon ska lägga hälften av era gemensamma kostnader framöver. Hon får väl ta från arvet, det är inget som säger att det ska förbli intakt, och det står i äktenskapsbalken att båda ska bidra "efter förmåga". Förut hade hon inte förmåga, och då betalade du mer, det var enligt lagen, men nu när hon HAR förmåga så bör hon - fortfarande enligt lagen - lägga in mer i ert gemensamma liv. 

För övrigt tycker jag att det är klokt att skriva i testamentet, att arv ska vara barnets (barnbarnets, syskonbarnets, whatever) enskilda egendom. Särskilt i Sverige där vi inte har några skilsmässoprocesser, utan tillgångarna bara delas rakt av vid en skilsmässa. Ingen utomstående domare gör en bedömning av om det är skäligt, och jämkar vad var och en får ut av boet därefter.

Det skulle ju inte vara rimligt om du skulle vara otrogen t.ex., eller klippa till din fru vid något tillfälle, eller spela bort stora summor (jag säger inte att du skulle göra något av detta, men det kan ju inte den som skriver testamente veta i förväg), och sedan skulle det bli skilsmässa p.g.a. detta. Och då skulle hon bli tvungen att lämna över en stor summa pengar till dig av SITT arv. Nej, man ska alltid skriva i testamenten att arvet ska vara arvingens enskilda egendom. 

Jag förstår din känsla och hade nog själv känt likadant, om jag var i din situation. Men jag undrar om det inte kan ligga något i det som M. skriver - att din fru kan ha bidragit mer med annat.

Det är supervanligt att kvinnor tar mer av det övergripande ansvaret för familjen. Inte minst i form av att hålla saker i huvudet och att ligga steget före så att man inte missar alla små saker som får vardagen att rulla på, men också mer påtagliga saker som föräldraledighet (=inkomstbortfall) och praktiskt hushållsarbete.

Kan det vara så att hon upplever att de där extra pengarna som du bidragit med genom åren var en kompensation för det arbete hon utfört?

Så länge ni inte skiljer er lär det inte spela någon större roll. Nu antar jag inga särkullbarn. 

Pengarna och avkastningen kommer troligtvis komma familje till goda genom resor, pengar till barnen, bostad, bil mm.

Men kolla med henne om 3 msek till gemensamt och resten kvar enskilt skulle kännas bra för er båda.

Är det löpande kostnader du har räknat på eller har du stått för stora inköp till familjen själv? 

Jag förstår ditt synsätt, tänker nog lite som dig men ändå inte. Du har lagt in 3 miljoner mer - då borde det vara max 1,5 miljon det rör sig om för henne. 

Hur har det varit med era löner under era år tillsammans? Har du fått mer undansatt för pension osv. 

Vem har tagit barn och familjepusslet mest? Vem har tagit hand om sjuka barn, haft koll på familjekalendern osv. 

Allt går inte att ställa mot varandra men det går att ta sig en funderare på vem som förlorat mest under 20 år. 

Penningvärde har ändrats på 20 åt förvisso men det är utslaget 6000 per månad. Är det kanske värt som kompensation för lägre inkomst, VAB med mera. Kanske värt det? 

På vilket sätt har du lagt in tre miljoner mer? Om det är kapital du hade någonstans ifrån, arv, bostadskarriär, så tycker jag att du varit dum och får stå ditt kast. Du borde skyddat de pengarna som är dina barns framtida arv.

Nåja, nu är alla barnen gemensamma vad jag förstår. Så även om frun skulle försvinna med 1,5 miljoner från honom, så skulle hon nog låta barnen få nytta och glädje av dessa pengar, antingen i nuet eller som arv, hon också. Hade varit värre om det varit en annan kvinna, som inte var mor till barnen, som hade försvunnit med halva förmögenheten. Det hade ju bara varit pengar i sjön. 

Men det är svårt när TS inte preciserar vad han menar. Var det 3 miljoner i reda pengar som han betalade in när de köpte huset, eller har han räknat på hur mycket han har lagt på familjens löpande utgifter under de här åren? Om det är det senare, så kan han naturligtvis inte begära "återbetalning" nu, utan en ny uppgörelse om hur de löpande utgifterna ska delas upp kan bara gälla framåt i tiden (eller från att frun fick tillgång till arvet). 

TS kanske återkopplar. Men även om det nu är gemensamma barn så har man ingen aning om hur frun skulle agera vid en eventuell skilsmässa. Tyvärr är det inte helt ovanligt att pengar och engagemang läggs på nya partners (och eventuella nya barn) och inte på barnen.

TS har släppt kontrollen över de 3 miljoner och det tycker jag är fel. Några hundratusen, fine. Men 3 miljoner? Det är mycket pengar. 

Jag uppfattar det som rent hypotetiskt så här (det kan vara bilat, båtar med mera men jag tar ett husköp som exempel).

De köpte ett hus för 8 miljoner. Hon lägger in 2 miljoner han lägger in 5 miljoner. Då har han lagt in 3 miljoner mer. Ska hon lösa ut honom så är det ju 1,5 miljoner som hon ska betala - inte tre. 

Fortfarande mycket pengar men det är inte 3 miljoner. 

Hade onekligen varit intressant att få tillbaka TS till tråden. 

Ja så blir det givetsvis, helt rätt. Men ändå. Jag har inga 1.5 miljoner ligger och bara skräpar direkt. Då har jag ändå hög lön. Mitt kapital ligger låst i husen. Som är bara mina.

Man gör såklart precis som man vill. Men det kan vara bra att fundera på konsekvenser av de ekonomiska och juridiska val man gör, sambo, gifta sig, arv, kontantinsatser. Det finns många trådar på temat så det verkar vara vanligt att bli oense om.

Skriv äktenskapsförord så bevakar du som är ditt.
Låt henne betala en större del av kostnader typ resor eller renoveringar så jämnar det ut sig över tid.

Vilket ts inte på något sätt kan kräva.

"Låt henne", om hon inte vill då?

Alldeles riktigt, han kan inte kräva något, inte heller att hon ska sätta in delar av sitt arv. Men om hon motsätter sig detta i den nya situationen outar hon sig som snål, otacksam och den som riskerar att driva fram en skilsmässa. Varför skulle hon göra det, om relationen i övrigt är bra?

Mitt förslag är helt enkelt ett smidigare sätt att skapa ekonomisk rättvisa än att kräva tre miljoner direkt.

Jag sa inte att du har fel i ditt förslag, bara att det inte är något ts kan kräva.

Vad ska han göra om hon nekar då, skilja sig och ge henne hälften av det han äger. Eller nöja sig och låta saker vara?

Jag är inte helt säker på hur jag själv skulle göra i vare sig ts eller fruns situation. Det framgår inte hur gamla de är, och det avgör till en stor det.

Jag har ca fem år kvar till pension och hade inte delat med mig av pengarna, de skulle jag haft kvar till att dryga ut pensionen med.
Samt skriva testamente till barnens fördel, med "enskild egendom" som tillägg.
Den del maken ev skulle få i arv skulle också ha det tillägget för att förhindra att en ev ny partner ska kunna få del av pengarna i en ev skilsmässa.

Jag är mycket om mig och kring mig och överväger alltid ekonomiska beslut noga.
Gör inget som är till nackdel för mig själv, med undantag av att "rädda" något av barnen i en knepig ekonomisk situation.

Är det verkligen frid och fröjd när hon gör så? Tycker man om varandra så delar man väl på allt kan jag tycka.

Hon lägger in 2m, han lägger in 5m i ett hus. 

Om hon lägger in ytterligare 3m (för att lösa lån), har de lagt in samma belopp i huset.

Om hon däremot ger honom 1,5m (det går alltså till honom, läggs inte in i huset), har de lagt in samma belopp i huset. Så det beror på hur man ser det.