"Du har det bra du...", har jag?
Så sa kollegan till mig härom dagen när jag avslutade arbetet för dagen. Är sjukskriven 50% och jobbar 7-11 som det är nu.
"En annan måste stanna till klockan fyra" avslutade hon med.
Visst, jag åker hem efter fyra timmar. Men, det finns en anledning.
Jag bröt ena armen i februari och gick först gipsad i över en månad, sedan var det träning hos arbetsterapeuten för att återfå styrkan jag förlorat.
Utöver det gör armen ännu ont men jag kämpar på, på tisdag går jag upp på 75% för att sedan två veckor senare försöka på heltid.
Har inte haft minsta lilla problem med FK, tvärtom så tycker min handläggare att det är bra att jag på eget initiativ ökar arbetstiden och känner efter.
Mitt svar till kollegan var bara "vi kan byta om du vill gå hem och ta smärtstillande för att värken är jobbig".
Det svarade hon knappt ens på utan log bara lite och sa "jag menade inte så".
Nehej, hur menade du då???
Är det inte ett jäkla sätt att kläcka ur sig något sånt?
Eller är jag bara tramsig som bryr mig?