Mina pengar eller är jag snål?

Du tänker inte fel. Pengarna är dina.

Jätteshysst av dig att bjuda din son på mat och husrum. Det är du egentligen inte skyldig att göra, men både bostadsmarknaden och arbetsmarknaden är ju som den är. Inte helt lätt för en ung människa att stå på egna ben. 

Du har ett vuxet barn som du generöst sponsrar med annat, sparar till ett torp. Nej, jag förstår inte ens varför du frågar då det tydligt är dina pengar.

Din son har bränt 200 000 på tre år och du frågar om du ska låta honom ta del av de 200 000 du har sparat för att kunna köpa ett torp.

Nej.

Klart att du ska behålla dem - han kan ju onekligen inte hålla i pengar. Om du verkligen vill hjälpa honom så tycker jag dessutom att du ska vara rätt hård med pengar så att han lär sig att de inte växer på träd.

Det  är dina pengar så självklart ska du spara de. Din son är vuxen och behöver ta tag i sitt egna liv. Har för skaffa ett jobb och börja betala för sig hemma. DU ska inte försörja honom mer. 

Jag tycker än mer att det är dags för honom att ta ett vuxenansvar för sin ekonomi. Dvs själv stå för sina kostnader o inte ha mamma som betalar för mat ute osv. Steg ett borde vara att du bara står för mat och boende, steg två att han själv ska ta dessa kostnader med. Räcker pe inte till får han söka mer jobb.

Du är tillräckligt generös som det är!

Tack för era svar! 

Jag tänker i samma banor så det är bra att få det bekräftat. Jag är 50+ så jag måste börja tänka framåt för egen del. 

Sonen börjar få bättre koll på pengar nu när han själv arbetar. Han har ett rätt krävande jobb så han håller i pengarna som han tjänar på ett annat sätt än när han bara fick dem.

Han är som sagt inte bortskämd på det viset. Jag kämpade hårt för att han skulle få göra olika aktiviteter, åka på semester och få (en del) av de prylar han ville ha så han har alltid varit tacksam och aldrig någonsin klagat över det han har fått. 

När han fick sin första stora lön så köpte han min favoritparfym som jag inte brukar köpa för att den är för dyr så han är väldigt fin och omtänksam på det viset. 

Jag har inget emot att delvis försörja honom så länge jag ser en utveckling. Flera av hans vänner jobbar inte alls men deras föräldrar har det riktigt gott ställt. Sonen har trots allt ett bra jobb och vet vad han vill utbilda sig till. 

Jag vill att han ska bli självständig men samtidigt veta att han alltid är välkommen hem om han behöver. Han är haft det tufft tidigare så jag vill att han känner sig trygg här hemma och inte är här på nåder. 

Jag betalar bara i undantagsfall. Vill han äta ute får han betala men någon gång har jag bidragit när det har varit tajt. 

Han tar inte det för givet. Säger jag nej så accepterar han det. 

Han tjänar inte tillräckligt för att bidra hemma på det sättet men om han får fast anställning kan han ju göra det.

Han vill förstås flytta hemifrån men då behöver han ha en fast inkomst. Vi får se om han kommer in på de utbildningar som han har sökt först. 

Bankerna rekommenderar ofta att barn ska få tillgång till sitt sparkapital senare i livet då många gör som TS som gjort. Bränt dem ganska fort och omgående. 

Nu kan inte TS göra det ogjort men om någon annan läser så är det ett hett tips - skriv att de får pengarna vid 21 eller 22 års ålder så har många skärpt till sig en hel del. 

Men för TS - du gör rätt med dina pengar. 

Han har mat och husrum och kort på kollektivtrafiken. Det räcker. 

Dina pengar, punkt och slut.

Sen, TS, du och han behöver sätta er ner och prata lite. Han måste börja lära sig att prioritera med pengarna han har, även om det varierar. Ett halvsteg kan vara att säga att han har en fast summa uppåt men inte neråt för mat och hyra. Säg att han ska betala 4000 kr hemma, plus att han så klart måste ha ett busskort. Om den summan är mer än 50% av hans inkomst en månad, ja då får han lägga 50% av sin inkomst på busskort och betala för sig, och skära ner på kläder och nöjen. Redan det kommer ju inte fungera när han bor i eget hem, men du är hans morsa, du är snäll. Vet han vad du har för räkningar? Vad det kostar att bo? Ta ett rejält snack. Visa honom räkningarna. Är han någolunda funtad kommer han själv vilja  betala hemma när han ser det. 

Två stora misstag har du begått. Du har dels låtit spara i barnets namn vilket gav honom till access till pengarna när han blev myndig vilket är ett big NO NO. Sen är det uppenbart att du curlat sönder pojkstackarn och fortsätter att göra det.