Sambo gjort slut

Flytta  ut och behåll din värdighet. Du måste fortfarande vara en förälder som ska samarbeta med henne och DET saboterar du big time genom att börja böna och be och skapa drama.

Hon har bestämt sig. Det kan du inte göra något åt. 

Hon har bestämt sig innan dock . Men du har rätt i sak. 

Är inte det mest värdiga att erkänna och steppa upp och bevisa att man kan ta ansvar för sin familj och verkligen visa att man vill behålla den?

Att böna och be är väl bara bevis för att hon har rätt i det hon säger, att du reagerar för sent...

Så med det sagt är det bäst att flytta och hoppas på att ni kan mötas som föräldrar  istället 

Jopp, kommer flytta ut och gör inga förösk ytterligare. ej värt det mer

Varför ska inte hon flytta ut?

Om hon försöker att kasta ut dig eller tvinga dig att flytta så kom ihåg att du har laglig rätt att bo kvar i 3 månader då uppsägningstid gäller (om du är skriven på adressen).

Hon äger huset sedan innan 

Vilken värdighet?
Värdigt hade varit att ta ditt ansvar och inte lalla runt tills hon ruttnade på dig. 

Om det här verkligen har fått dig att inse att du behöver steppa upp och du också är beredd att göra det så "böna och be". Sårad stolthet har ingen plats här. Var helt naket ärlig. Om det finns bara en liten chans att du kan reparera skadan så gör det för er och inte minst för era barns skull. 

Om det har gått så långt att hennes känslor för dig har dött kommer det inte att funka, men om hon inte är riktigt där än är det kanske idé försöka väcka det ni hade till liv igen. Du har ju uppenbarligen gjort henne enormt besviken och frågan är om hon kommer att lita på att allt inte bara går tillbaka till som det var tidigare om hon ger dig en ny chans, så du måste verkligen ha konkreta förändringar att presentera. Fråga henne också om hon har träffat någon ny. Då är det oftast kört.

Oavsett hur det går är det bra att veta att du har gjort allt som står i din makt så du inte ångrar senare att du gav upp för lätt.

Alltså...bara nej.

Genomsnittstiden från första tanken tills att en kvinna öppnar munnen och begär separation är 3-4 år, och absoluta majoriteten gör inte det förrän de är 100% över relationen. Hon har redan sagt till, sagt till på skarpen, påmint, börjat om osv flera gånger under de åren som varit.

Dags för honom att visa att han kan hålla snyggt i ett hem, ta hand om sina barn och skicka dem tillbaka till mamman glada, mätta och vettigt klädda, samt hålla koll på och delta i skolans olika aktiviteter som en normal förälder snarare än ett förväxt OBS-barn.

Spelar ingen roll, om du är skriven där så kan hon inte ställa dig på gatan över en natt.

Om du har nånstans att flytta så är det en bra idé att göra det. Men tänk på att det ska fungera med barnen. Polarens soffa är ingen bra idé.

Föreslår också att du kontaktar familjerådgivningen i er kommun. De kan hjälpa att komma överens om barnen, om ni nu inte redan är överens. Kontakta också familjerätten så att ni får hjälp med att göra ett riktigt schema för barnen. Ordna det och följ det så minskar ni risken för konflikt.

Detta! 

Ärligt talat TS, det bästa du kan göra nu är nog att visa att du kan ordna upp livet självständigt. Sedan kan du absolut föreslå familjerådgivning och att ni där reder ut huruvida ni ska gå isär som vänner eller försöka hitta tillbaka till varandra. Men precis för stunden gör du bäst i att göra som hon ber dig. Böner och tomma ord om bot och bättring har du inget för nu, du måste i så fall visa i handling att du vill och kan. 

Tro mig... Jag lämnade ett långt förhållande (inga barn inblandade dock) på tok för långt efter att det börjat bli dåligt. Varje gång jag blev arg eller ledsen så lovade han att bättra sig, det tog några veckor och sedan föll han in i samma mönster igen. När jag väl valde att flytta ut betydde hans ord ingenting längre. MEN när han väl var singel igen så kunde han plötsligt göra alla de där sakerna han lovat att göra men aldrig gjorde med eller för mig. Då hade jag redan träffat en ny, men om han hade steppat upp med en gång så hade vår saga nog slutat betydligt lyckligare. 

TS, vad menar du med att hon ?i viss mån? har rätt? Vad är det du inte håller med om? Vad är det du inte har tagit ansvar för?

Har hon bestämt sig kan du inget göra, men för att kunna svara utförligare behövs din syn på saken. Som flera redan har skrivit, de flesta gör inte slut och kastar ut en partner utan vidare, eller för småsaker. Ofta har det gått långt, särskilt med barn inblandade. Man har försökt prata med partnern, försökt få till förändring, men inte blivit lyssnad på. Till slut tröttnar man.

Varför tycker hon att hon har det bättre utan dig? Var ärlig nu. Eller har hon träffat någon annan?

Du skriver bara hur du känner och om dina barn. Men vad drev ert förhållande till vägs ände?

Jag frågade som jag gör därför att det är uppenbart att hon har tröttnat, men det betyder inte att hon är orubblig. Jag håller inte med om att alla begär skilsmässa först när de är 100 procent över relationen. Det kan också vara ett sista desperat försök att få till en ändring, och går det inte så blir det skilsmässa.

Men det är viktigt att du rannsakar dig själv oavsett om det finns en chans till eller inte. För även om ni separerar måste ni kunna samarbeta kring barnen. Hur gamla är barnen?