Reflektion kring debatten om minutstyrningen

Jag upplever inte att enskilda chefer får kritik mot minutstyrningen. Det är ju den politiska ledningen för en kommun som bestämmer hur biståndsbesluten sks utformas och hur ersättningen ska vara för utförarna.

Jag följer debatterna i sociala medier, kommunals sida mm. Ofta det riktas kritik och förakt mot de enskilda cheferna som minsann kan jobba hemifrån och själva borde gå ut och jobba på golvet, de dricker ju bara kaffe hela dagarna. Läser detta nästan dagligen!

Ok, jag följer inte debatten som förs av vårdpersonalen i sociala mediet utan den debatt som förs i tidningar, i politiken mm som handlar om minutstyrningen som hot mot kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen. Där börjar det verkligen hända grejer och många kommuner tar steg bort från minutstyrningen. Men det är som du säger bara en del av problematiken inom äldreomsorgen.

Jag följer också debatter i olika forum och på olika nivåer. Mitt inlägg avser dock den bredare samhällsdebatten ? det vill säga hur frågan diskuteras av allmänheten, såväl i sociala medier som i vardagliga sammanhang.

Det du skriver om förväntningar, vad som är rimligt mm och även kvalitet är ju sådant som börjar diskuteras mer nu. Inte bara i "minutstyrda" verksamheter. Utan generellt när man pratar om självledarskap, tillit, att delegera både makt/befogenhet och arbetsuppgifter nedåt etc.

Om jag som chef delegerar väldigt mycket nedåt, ger mina medarbetare mandat att planera och styra mycket själva mot det/de gemensamma mål som vi satt upp så får jag förstå att en del av deras tid kommer att gå åt till detta och inte hamna i "produktionen". Dvs det administrativa jobb jag gjort, planering, struktur,  kommunikation etc hamnar på dem. Det frigör tid från mig att ta mig an annat men det måste fortfarande göras. Jag säger inte att det är dåligt men det är en följd.

Liksom att man kan behöva mer omfattande analyser eller uppföljning av leveransen, kvaliteten. För om jag har 12 personer som ges större ansvar över sitt eget arbete där jag inte är inne och styr lika mycket så får jag nog vänta mig en mer spretig leverans. 

Så att släppa mer fritt kan komma att kräva andra/nya verktyg. Arbetsuppgifter som inte behövt göras innan (som att följa upp och rama in frågan om kvalitet) blir aktuella. Innan kanske jag styrde mycket tydligare och var närmare verksamheten på så vis att jag hela tiden kunde få in alla i fållan så att säga, mer hands on..

Det var några reflektioner från mig.

Jag följer inte debatten slaviskt men uppfattar det som att det inte handlar om att det finns en tidsuppskattning utan hur den sätts alldeles för snävt. Dvs på just minuten, inga utrymmen för toalettpaus, att något oväntat sker, tillräcklig restid eller tillräcklig tid för uppgifterna. 

Som min sambo sa igår (i en helt annan bransch där det finns tidsuppskattningar för varje uppgift): det är självklart att man inte kan lägga 8 fakturerade timmar på en arbetsdag, varför förstår inte folk det?).

Att vara tydlig med förväntningar utan minutstyrning går ju utmärkt i andra verksamheter, handlar bland annat om tillit och tillräcklig introduktion.

Hade varit intressant med fler svar!

Tack för svar! Hur hanterade du detta? Skrev du avvikelser och pratade med chef?

Hej. 

På den här tiden vara jag ung och oerfaren så nej det gjorde jag inte. Jag hade inte tillräcklig kunskap om hur saker ska hanteras och man får det inte via arbetet heller. Dessutom visste chefen om det mesta. Men inom vården är det tyvärr så att ekonomin styr. Det spelar ingen roll hur mycket anställda/chefer ropar på hjälp, för det finns inga pengar att ge rätt resurser. och de äldre plus personal får lida för det, samt att det gör att fel människor söker sig till det, det finns inga krav och utbildningen är så bristfällig så det är tragiskt. 

Jag hanterade det genom att lämna, plugga vidare till annat. Jag kan inte med gott samvete stå bakom den äldreomsorgen vi har i Sverige idag. 

Vad som är ännu värre är att hade jag stannat kvar  hade jag efter, i så fall nästan 20 år inom yrket, ändå inte/varit på gränsen till den lönenivå regeringen beslutat att utlandsfödda ska tjäna i månaden. Så hade jag inte varit född i Sverige hade jag riskerat att åka ut Ur Sverige.