Kan man förlåta en otrohet?

Solveig_solfro

Thu 16 Apr 15:31
32 svar

Visa endast Anmäl

Kan man förlåta en otrohet?

Jag vet att det är skillnad på att förlåta och att glömma, och jag förstår att man kanske aldrig glömmer helt. Men jag undrar om det finns någon här som faktiskt har erfarenhet av att stanna kvar i en relation där ens partner varit otrogen?
Hur gör man för att bygga upp tilliten igen, går det ens på riktigt, eller finns misstankarna alltid kvar i bakhuvudet?
Och hur påverkas man själv? Får man tillbaka sitt självförtroende och sin trygghet, eller sätter det sig för djupt?
Kan det gå så långt att man ibland inte tänker på det alls längre, eller är det något som alltid finns där i någon form?
Jag är väldigt nyfiken på era erfarenheter, både från er som stannat och er som valt att gå.
- «
- ‹
- Sida 3 av 3
- 1
- 2
- 3
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Kan man förlåta en otrohet?
Anotherone

I förrgår 10:23
#21

Visa endast Anmäl

Anonym (Malin) skrev 2026-04-18 10:17:36 följande:
Hur får du ihop att jag vill bestämma, jag sätter bara saker i sitt sammanhang? Dessutom skrev jag att man har olika röda linjer.

Jag kan kontra tillbaka med att det finns många saker som är värre än otrohet och som inte borde accepteras av de som lever i ett äktenskap. Som när barn far illa av en förälders beteende.
Håller med!
Anonym (Lottan)

I förrgår 10:23
#22

Visa endast Anmäl

Anonym (Malin) skrev 2026-04-18 10:17:36 följande:
Hur får du ihop att jag vill bestämma, jag sätter bara saker i sitt sammanhang? Dessutom skrev jag att man har olika röda linjer.

Jag kan kontra tillbaka med att det finns många saker som är värre än otrohet och som inte borde accepteras av de som lever i ett äktenskap. Som när barn far illa av en förälders beteende.
Fast tråden handlar om otrohet. Sedan ditt tjat om att det finns värre saker, ja ok? Det är inte en anledning till att inte förlåta otrohet. Vill man förlåta gör det, men gör det inte för att det finns värre saker.

Sedan blir det lite befängt att jämföra med andra saker, som jag skrev så behöver man inte acceptera otrohet bara för att det finns värre saker. Så varför ens ta upp det?

Eller tycker du det är ok att acceptera att ett barn far illa för det finns ju värre saker, föräldrar som dödar sina barn?
Anonym (Malin)

I förrgår 10:33
#23

Visa endast Anmäl

Anonym (Lottan) skrev 2026-04-18 10:23:22 följande:
Fast tråden handlar om otrohet. Sedan ditt tjat om att det finns värre saker, ja ok? Det är inte en anledning till att inte förlåta otrohet. Vill man förlåta gör det, men gör det inte för att det finns värre saker.

Sedan blir det lite befängt att jämföra med andra saker, som jag skrev så behöver man inte acceptera otrohet bara för att det finns värre saker. Så varför ens ta upp det?

Eller tycker du det är ok att acceptera att ett barn far illa för det finns ju värre saker, föräldrar som dödar sina barn?
För att jag vill sätta saker i sitt perspektiv. Självklart får var och en själv bestämma hur man hanterar otrohet! Men det finns ett grupptryck i samhället att otrohet är oförlåtligt och det ultimata sveket. Det blir alltså en press på den som drabbats att agera genom att bryta relationen för det känns som "det rätta". Fast man innerst inne helst vill gå vidare tillsammans.
Anonym (Lottan)

I förrgår 10:58
#24

Visa endast Anmäl

Anonym (Malin) skrev 2026-04-18 10:33:57 följande:
För att jag vill sätta saker i sitt perspektiv. Självklart får var och en själv bestämma hur man hanterar otrohet! Men det finns ett grupptryck i samhället att otrohet är oförlåtligt och det ultimata sveket. Det blir alltså en press på den som drabbats att agera genom att bryta relationen för det känns som "det rätta". Fast man innerst inne helst vill gå vidare tillsammans.
Det pågår nog mest i din hjärna. Vet flera som gått vidare tillsammans trots otrohet.

Sedan kan man ju faktiskt ha två tankar samtidigt. Det kan både vara det värsta sveket men man vill ändå fortsätta ihop. Många gör det för barnens skull, eller för att de inte vågar leva ensamma.
Anotherone

I förrgår 11:05
#25

Visa endast Anmäl

Anonym (Lottan) skrev 2026-04-18 10:58:01 följande:
Det pågår nog mest i din hjärna. Vet flera som gått vidare tillsammans trots otrohet.

Sedan kan man ju faktiskt ha två tankar samtidigt. Det kan både vara det värsta sveket men man vill ändå fortsätta ihop. Många gör det för barnens skull, eller för att de inte vågar leva ensamma.

I min hjärna också... i så fall.
Även tiden sätter saker i perspektiv.
Anonym (Undrande)

I förrgår 17:04
#26

Visa endast Anmäl

Anonym (Been there, done that.. never again) skrev 2026-04-17 08:33:33 följande:
Fast det är ju skillnad på otrohet och otrohet... dom flesta har inget problem med själva sexet som sådant
Det är snarare HUR och VARFÖR som är det sårande. . En långvarig kärleksrelation med en älskarinna blir något helt annat än ett fylleragg. Det tror jag till pch med du skulle känna.
Att köpa sex medvetet på nätet på typ Onlyfans eller medvetet köpa sex av prostituerad på typ salong otrohet fortfarande men du skulle givetvis reagera ganska starkt.
Ragga upp din unga systerdotter för lite sex skulle ganska givet få förödande konsekvenser för många
Etc etc..
Så allt handlar inte om att stoppa in den.. utan om vem ,hur och varför. Självklart spelar det roll även för dig.
Anonym (vanir)

I förrgår 18:12
#27

Visa endast Anmäl

Anonym (Malin) skrev 2026-04-18 10:33:57 följande:
För att jag vill sätta saker i sitt perspektiv. Självklart får var och en själv bestämma hur man hanterar otrohet! Men det finns ett grupptryck i samhället att otrohet är oförlåtligt och det ultimata sveket. Det blir alltså en press på den som drabbats att agera genom att bryta relationen för det känns som "det rätta". Fast man innerst inne helst vill gå vidare tillsammans.
Jag skulle säga tvärtom. De flesta har större förståelse för att man ger en otrogen partner en chans till, än för att man ger en våldsam partner en chans till, eller en missbrukande partner chans på chans. Osv.

Vilket är en sund inställning. För även om otrohet kan göra stor skada, är våld självklart ännu värre, eller att partnern spelar bort familjens pengar, eller att barnen far illa.

Sen finns det en del som tycker att allt ovanstående är oförlåtligt. Även otrohet. Men många inser att det inte alltid är svart eller vitt.

Det finns t om de som tycker att man "bör" förlåta otrohet, särskilt om det bara handlar om enstaka snedsprång och man har byggt ett liv tillsammans. Att alla kan göra misstag typ.

Det är lika ensidigt som att tycka att alla borde lämna. Det måste vara upp till den bedragna om skadan går att reparera eller inte, samt vad som i så fall krävs av partnern.
fornminne

I förrgår 18:23
#28

Visa endast Anmäl

Anonym (Malin) skrev 2026-04-16 20:42:05 följande:
Varför skulle man inte kunna förlåta otrohet när i synnerhet kvinnor förlåter mycket värre saker? Som misshandel, kriminalitet, spela bort familjens pengar, missbruk och att behandla barnen illa?

Att det finns kvinnor som stannar i destruktiva relationer, betyder inte att man ska ta lätt på otrohet.

Det finns ingen koppling där.

Med detta sagt, är jag själv av meningen att otrohet visst kan förlåtas. Men inte alltid. Och som skrevs ovan, det måste vara upp till den bedragna att avgöra.

Jag upplever också att de flesta tycker att det är värre att stanna med våldsamma män eller missbrukare, än att stanna med någon som har varit otrogen. Inte som du antyder, att otrohet ses som det värsta man kan göra. Det klart att det finns sådant som är ännu värre.
Kirenaj68

I förrgår 20:12
#29

Visa endast Anmäl

Nej. Det hade inneburit finito för vår del. Eftersom misstankarna förmodligen hade funnits i bakhuvudet hela tiden efter otroheten hade det inte gått att bygga upp någon ny tillit mellan oss igen.
Anonym (försökte)

I förrgår 20:44
#30

Visa endast Anmäl

Jag försökte verkligen, verkligen att komma över och förlåta hans otrohet. Men det var som att den där kvinnan låg mellan oss i sängen. Hon var såklart yngre och smalare än jag. Det gick inte. Jag mådde illa av att ha närkontakt med honom och det kom bara en massa bilder av hur de hade haft sex (jag visst inte hur, men det kom en massa bilder om det).

Så, vi gick i terapi tillsammans i flera år. Men det funkade inte.

Nu vet jag att det inte är möjligt för mig i alla fall att komma över eller förlåta en otrohetsaffär.
Anonym (försökte)

I förrgår 20:48
#31

Visa endast Anmäl

Anonym (försökte) skrev 2026-04-18 20:44:46 följande:
Jag försökte verkligen, verkligen att komma över och förlåta hans otrohet. Men det var som att den där kvinnan låg mellan oss i sängen. Hon var såklart yngre och smalare än jag. Det gick inte. Jag mådde illa av att ha närkontakt med honom och det kom bara en massa bilder av hur de hade haft sex (jag visst inte hur, men det kom en massa bilder om det).

Så, vi gick i terapi tillsammans i flera år. Men det funkade inte.

Nu vet jag att det inte är möjligt för mig i alla fall att komma över eller förlåta en otrohetsaffär.

Tillägg. Detta skadade mig enormt som person i flera år efteråt. Jag mådde uselt och min självkänsla var i botten, kände mig inte vatten värd.

Jag kommer aldrig helt kunna lita på någon partner igen. Min man är så förstående för detta, tur att jag har hittat honom. Vi har varit tillsammans i över tio år nu. Han tar min oro med ro och visar sin telefon om jag blir alldeles för orolig och ångestfylld över att han kanske har träffat någon annan. Samtidigt är han tydlig med att han har kontakt med andra kvinnor, äter lunch med kollegor osv. Så han har inte ändrat sitt beteende för min oro och det tror jag är viktigt för då hade den nog bara eskalerat.
Mayjel

I förrgår 21:10
#32

Visa endast Anmäl

Anonym (försökte) skrev 2026-04-18 20:44:46 följande:
Jag försökte verkligen, verkligen att komma över och förlåta hans otrohet. Men det var som att den där kvinnan låg mellan oss i sängen. Hon var såklart yngre och smalare än jag. Det gick inte. Jag mådde illa av att ha närkontakt med honom och det kom bara en massa bilder av hur de hade haft sex (jag visst inte hur, men det kom en massa bilder om det).

Så, vi gick i terapi tillsammans i flera år. Men det funkade inte.

Nu vet jag att det inte är möjligt för mig i alla fall att komma över eller förlåta en otrohetsaffär.

Du är inte ensam. Tror inte att jag hade kunnat komma över nåt sånt jag heller.

Det är lite som i avsnittet av Vänner, när Rachel säger till den otrogne Ross, som ber på sina bara knän om förlåtelse, att det är försent, "there's no magic left". Om man kan med att såra sin egen partner på djupet så ser jag ingen mening med att fortsätta relationen. All respekt är borta.

«
‹
Sida 3 av 3
1
2
3
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Kan man förlåta en otrohet?

Kan man förlåta en otrohet?

INNEHÅLL