• Anonym (Ont i hjärtat)

    Distansförhållande, problem...

    Hej, jag har sedan skilsmässan för många herrans år sedan inte haft nån ny relation. Jag har stängt av och tänkt att jag är klar med allt vad relationer med en kvinna heter.

    Dock hände det omöjliga för några månader sedan. Jag börjar chatta med en kvinna online och något som jag trodde var dött och begravet väcks till liv, jag känner faktiskt något som jag inte känt förut.


    Efter månader av chattande och telefonsamtal så träffas vi och allt är underbart. Jag är hur kär som helst!
    Vi säger att vi älskar varann och pratar om att vi vill flytta ihop.


    Tyvärr så bor vi långt ifrån varann och kan bara ses varannan helg i bästa fall. Detta är såklart inte optimalt och en utmaning men jag tänker att man får prata i telefon i alla fall varje dag och se att framtiden kommer att se annorlunda ut.


    Dock har kontakten sedan en tid blivit helt annorlunda. En helt annan väldigt avslagen ton. Inte alls samma frekvens på meddelanden och inga ömhetsbetygelser, ofta inga svar på mina kärleks meddelanden och svaren saknar kärleks emojis som det alltid var förut i meddelandena. Jag frågade hur det är fatt och hon har sagt att hon inte mår så bra och men det inte har med mig att göra.


    Dock är det jättejobbigt för mig att hon drar sig undan och jag inte får den respons eller kontakt som tidigare var. Min övertänkande hjärna reagerar med katastroftankar om att hon chattar med andra (även om det bara är för dopaminkicken) och tappat intresset. Hon säger att hon ska ringa men gör inte det. Jag vill verkligen inte vara den som är needy, gnäller (det är inte en sån människa jag är eller vill vara) och lägger sten på börda om hon har det jobbigt just nu, men jag hamnar i ett vakuum och mår fruktansvärt dåligt av bristen på den kontakt och ömhet i tonen vi hade förut.


    Då hon inte svarar på meddelanden som ?Jag älskar dig!? eller ?Jag längtar efter dig, jag har tagit ledig så vi kan ses en extra dag!? trots att jag ser att hon sett meddelandena så gör det jätteont i hjärtat och jag hamnar i massor av jobbiga tankar.


    Jag upplever hennes beteende som oengagerat och nonchalant, trots att jag vet att hon sagt att hon mår dåligt och drar sig undan men jag tänker att varför stänger hon mig ute då vi är i en relation då hon kan vila i mig och ta stöd av mig? Jag har lyft att jag känner brist på respons men hon säger bara att hon har för mycket och det är så mycket i hennes liv som kräver av henne, särskilt jobbet. Men jag ställer mig frågande kring att man bara då ?struntar? i den kärleksrelation man befinner sig i, särskilt då man har ett distansförhållande som kräver extra mycket engagemang och fokus.


    Är det någon som har erfarenhet av distansrelationer som kan komma med nåt bra råd och hjälp i min situation?

    Mvh / Hjärtesorg


     

  • Svar på tråden Distansförhållande, problem...
  • Anonym (man52)

    Kan känna igen känslan... 

    Kan ju som sagt vara tusen och en anledning till varför hon drar sig undan...

    Tycker att du skall sätta mer fokus på dig själv (!). Kanske vara lite mer "krass" i ditt sätt att se på den här situationen, och även hennes beteende.

    Nu har vi förvisso bara din utsaga att gå på här, men i sak, det hon gör kallas ju på ett modernt dejting-språk för "ghosting". Dvs hon undviker, drar sig undan, besvarar inte dina mess, bemöter inte dina ord...

    Och det är ju i sak inte ett schysst beteende. Och ofta något vi män får kastat i ansiktet, att det bara är män som beter sig på detta sätt i dejting-faser, eller i en kortare relation.

    Se nyktert på det hela. Jag förstår dina känslor, både de initiala kring att du kanske inte trodde att du skulle få uppleva djupa känslor igen, eller en "förälskelse", men även de jobbiga känslor du nu upplever kring att en person du känner starkt för helt plötsligt har förändrats. 

    Mitt bästa tips är att ta ett "halv-steg" tillbaka. Antar att det är mest du som söker kontakt? Antar att du även "dubbel-messar"? Sluta upp med det för en tid, se vad som händer. Fyll din tid med saker som dels får dig att må bra (bättre), som skapar en distraktion från din "särbo" och dessa tankar.

    Vidare, ta bladet från munnen. Säg rakt ut vad du känner över hela den här situationen. Förklara att du märkt av en förändring, och var tydlig med hur det påverkar dig. Var tydlig med att om hon inte vill fortsätta denna relation, så är det mest raka och ärliga att helt enkelt avsluta. Innan ni börjar tappa det fullständigt och det leder till tjafs, bråk, och "sms man inte borde skicka"...

  • molly50

    Jag har själv haft distansförhållanden och kan förstå att det är jobbigt för er båda. Framförallt om ni har långt avstånd mellan er.
    Men jag håller med om att du kanske ska backa litegrann och sluta med att skicka kärleksförklaringar och istället fråga henne rakt ut vad hon egentligen vill.
    Om det är så att hon inte vill fortsätta vara tillsammans med dig så tycker jag inte att det är för mycket begärt att hon är ärlig om det till dig istället för att låta dig gå i ovisshet och fundera.
    Även om det är något annat så tycker jag att hon kan berätta det och be om lite andrum om hon behöver det.
    Ni lever trots allt i ett förhållande och då håller man inte varandra utanför om det är ett seriöst och sunt förhållande.

  • Fjäril kär

    Med tanke på dina svar här - är du överhuvudtaget mottaglig för att hon kan ha en annan åsikt än dig i detta? 

    DU kanske är kär, men är du verkligen säker på att HON tycker samma?  

    Djup och personlig kan man vara ändå utan att det betyder kärlek och giftermål.  

  • Anonym (Ont i hjärtat)
    Anonym (man52) skrev 2026-04-22 13:35:44 följande:

    Kan känna igen känslan... 

    Kan ju som sagt vara tusen och en anledning till varför hon drar sig undan...

    Tycker att du skall sätta mer fokus på dig själv (!). Kanske vara lite mer "krass" i ditt sätt att se på den här situationen, och även hennes beteende.

    Nu har vi förvisso bara din utsaga att gå på här, men i sak, det hon gör kallas ju på ett modernt dejting-språk för "ghosting". Dvs hon undviker, drar sig undan, besvarar inte dina mess, bemöter inte dina ord...

    Och det är ju i sak inte ett schysst beteende. Och ofta något vi män får kastat i ansiktet, att det bara är män som beter sig på detta sätt i dejting-faser, eller i en kortare relation.

    Se nyktert på det hela. Jag förstår dina känslor, både de initiala kring att du kanske inte trodde att du skulle få uppleva djupa känslor igen, eller en "förälskelse", men även de jobbiga känslor du nu upplever kring att en person du känner starkt för helt plötsligt har förändrats. 

    Mitt bästa tips är att ta ett "halv-steg" tillbaka. Antar att det är mest du som söker kontakt? Antar att du även "dubbel-messar"? Sluta upp med det för en tid, se vad som händer. Fyll din tid med saker som dels får dig att må bra (bättre), som skapar en distraktion från din "särbo" och dessa tankar.

    Vidare, ta bladet från munnen. Säg rakt ut vad du känner över hela den här situationen. Förklara att du märkt av en förändring, och var tydlig med hur det påverkar dig. Var tydlig med att om hon inte vill fortsätta denna relation, så är det mest raka och ärliga att helt enkelt avsluta. Innan ni börjar tappa det fullständigt och det leder till tjafs, bråk, och "sms man inte borde skicka"...


    Ja, att bli utsatt för "ghosting" från en dag till en annan i det här läget då vi pratat seriöst om att flytta ihop känns minst sagt inget vidare. Vi har ca 50 mil/6 timmars resa till varann som läget är nu.


    Jag ska till henne i helgen så jag kommer att ta ett snack med henne då och be om tydlighet, det tycker jag att jag förtjänar.

  • Anonym (Ont i hjärtat)
    Anonym (Distans 2) skrev 2026-04-22 13:31:10 följande:

    Hur långt har ni emellan varandra? En del som säger att de har långt från varandra har endast 1-1,5 timme emellan varandra. En sträcka som man kan träffas oftare om man vill och kan. Det som sätter käppar i hjulet är mer ens liv i övrigt med arbete, familj etc. Då kan man ibland ändå träffas mer sällan även om man bor närmare varandra. 


     


    Det är ca 50 mil/6 timmar. Ingen av oss har bil.
    Så det krävs ju planering och att man försöker hålla planeringen då endast varannan helg funkar.
  • Anonym (man52)
    Fjäril kär skrev 2026-04-22 13:59:37 följande:

    Med tanke på dina svar här - är du överhuvudtaget mottaglig för att hon kan ha en annan åsikt än dig i detta? 

    DU kanske är kär, men är du verkligen säker på att HON tycker samma?  

    Djup och personlig kan man vara ändå utan att det betyder kärlek och giftermål.  



    Givetvis en valid punkt, och något för TS att fundera kring..

    Men TS skriver att "Vi säger att vi älskar varandra, att vi pratar om att vi vill flytta ihop"... dvs ett tydligt "vi-tänk", men som nu är borta och som dessutom lämnas utan svar...

    Sen kan du känslor försvinna, domna bort, tvivel kan uppstå, vad som...

    Som sagt, jag tror det bästa TS kan göra är att dra ner på "kärleksförklaringarna", be om lite tydlighet, ärlighet, ta ett "halv-steg" tillbaka för sin egna sinnesfrids skull...
  • Anonym (Terese)

    Det kan ju vara att hon helt enkelt känner att det har gått lite fort fram. Ni har bara pratat i 4-5 månader och setts varannan helg som max i ca 4 månader vilket betyder att ni bara har träffats typ 7-8 gånger. Kanske verkligheten kom ikapp lite?

    Har du också frågat om hon vill prata om varför hon mår dåligt? Hon kanske helt enkelt inte har den mentala energin just nu att skicka meddelanden ofta och ha långa samtal varje dag.

  • Anonym (Distans 2)
    Anonym (Ont i hjärtat) skrev 2026-04-22 14:54:46 följande:
    Det är ca 50 mil/6 timmar. Ingen av oss har bil.
    Så det krävs ju planering och att man försöker hålla planeringen då endast varannan helg funkar.

    I detta fall hade jag personligen släppt och gått vidare. Man känner inte varandra efter så kort tid och med det avståndet så kanske det blir än mer sällan ni ses. Tid och pengar.


    Hat bara 1 timme till min särbo och vi har vart tillsammans i 3 år. Då kan ju vi även ses mitt i veckorna ibland, antingen över dagen eller sova över. Tycker att man ska ha varit med om en del med sin partner innan man ens tänker på att flytta ihop.  

  • Anonym (Ont i hjärtat)
    Anonym (Terese) skrev 2026-04-22 15:54:49 följande:

    Det kan ju vara att hon helt enkelt känner att det har gått lite fort fram. Ni har bara pratat i 4-5 månader och setts varannan helg som max i ca 4 månader vilket betyder att ni bara har träffats typ 7-8 gånger. Kanske verkligheten kom ikapp lite?

    Har du också frågat om hon vill prata om varför hon mår dåligt? Hon kanske helt enkelt inte har den mentala energin just nu att skicka meddelanden ofta och ha långa samtal varje dag.


    Det som skaver är just det att gå från att säga att hon älskar mig och att vi ska leta lägenhet och flytta ihop till oengagerad. Vi har poratat om att hon säger att hon har lite mycket just nu. Men i min värld tar man ansvar för en relation oavsett och skulle det vara så att hon plötsligt tappat intresset, hur man nu går det över en natt, så har man ryggrad och är ärlig. Det skulle jag i alla fall gjort, den respekten visar man någon som man har en djupare seriös relation med.
  • Jemp

    Självklart kan det vara så att er relation håller på att spricka. Risken är ju också att det skyndas på av att fokus när hon berättar att må dåligt hamnar på hur det får dig att känna. Vad kan du göra för att hon ska må
    bättre? Hur kan du stötta? Varför mår hon dåligt?

  • Anonym (G)
    Anonym (Ont i hjärtat) skrev 2026-04-22 16:13:29 följande:
    Det som skaver är just det att gå från att säga att hon älskar mig och att vi ska leta lägenhet och flytta ihop till oengagerad. Vi har poratat om att hon säger att hon har lite mycket just nu. Men i min värld tar man ansvar för en relation oavsett och skulle det vara så att hon plötsligt tappat intresset, hur man nu går det över en natt, så har man ryggrad och är ärlig. Det skulle jag i alla fall gjort, den respekten visar man någon som man har en djupare seriös relation med.
    En del människor är för fega för att vara ärliga. Dels tycker de ofta att det är jobbigt att såra någon och för egen del tycker de att samtalet kan bli påfrestande. Du kanske skulle kunna bli väldigt ledsen eller arg. 
  • Anonym (n)

    Du lägger väldigt mycket press på vad någon som mår dåligt ska fixa vilket inte leder till en bättre relation. Det kan vara rimligt i relationer med närhet, där båda mår bra men allt är inte svart eller vitt.

  • Anonym (Terese)
    Anonym (Ont i hjärtat) skrev 2026-04-22 16:13:29 följande:
    Det som skaver är just det att gå från att säga att hon älskar mig och att vi ska leta lägenhet och flytta ihop till oengagerad. Vi har poratat om att hon säger att hon har lite mycket just nu. Men i min värld tar man ansvar för en relation oavsett och skulle det vara så att hon plötsligt tappat intresset, hur man nu går det över en natt, så har man ryggrad och är ärlig. Det skulle jag i alla fall gjort, den respekten visar man någon som man har en djupare seriös relation med.

    Inte för att vara taskig eller så men har er relation verkligen hunnit bli en djupare, seriös relation?


    Ni har känt varandra i knappt fem månader och träffats bara en handfull gånger. När hon berättar att hon mår dåligt kan ni inte ens prata om varför hon mår dåligt och du verkar inte kunna stötta. Och helt ärligt är ju inte det så konstigt för en relation som är så färsk som er, men jag vet inte om jag skulle klassa den som så djup än, bara för att ni inte verkar ha hunnit lära känna varandra på det planet än. Det låter som att du lägger väldigt mycket press på en väldigt ny relation där ni fortfarande lär känna varandra.

Svar på tråden Distansförhållande, problem...