En med lån till brf-köp, en utan.

Vi står inför ett BRF-köp. Lägenheten kostar cirka 6 miljoner kronor. Min sambo har kapital att gå in med kontant. Det har inte jag, utan får ta lån för min del. 

I praktiken innebär det att han får minskat kapital, medan jag får högre kostnader (men slipper minskat kapital då vi inte behöver gå in med kontantinsats). Jag får ju stå för ränta och amortering själv (men får också ränteavdraget själv). Avgift delar vi självklart på.

Vad finns för risker för mig med upplägget? Eller är det enbart positivt?

Vi står inför ett BRF-köp. Lägenheten kostar cirka 6 miljoner kronor. Min sambo har kapital att gå in med kontant. Det har inte jag, utan får ta lån för min del. 

I praktiken innebär det att han får minskat kapital, medan jag får högre kostnader (men slipper minskat kapital då vi inte behöver gå in med kontantinsats). Jag får ju stå för ränta och amortering själv (men får också ränteavdraget själv). Avgift delar vi självklart på.

Vad finns för risker för mig med upplägget? Eller är det enbart positivt?

Var bor man om man har nästan 12 000 i boendekostnad?
Jösses!

Att bo kvar som hyresgäst är inte ett alternativ, på grund av processen och styrelsen. Det kommer inte vara roligt att vara hyresgäst hos dessa människor. 

Det påverkar så klart min ekonomi mycket mer, när jag får ökade månadskostnader. Det kommer påverka min möjlighet att åka på semester med min sambo  barnen  och att göra saker för mig själv. Jag hade föredragit att äga bostaden olika och att jag får en mindre del av eventuell vinst. 

Han håller stenhårt på mitt och ditt, så jag respekterar att jag självfallet betalar min del av hushållets kostnader. 

varför 50/50 om du inte har ekonomin? jag har hört om upplägg som 5/95 och 10/90  hos bekanta när man haft olika ekonomiska förutsättningar. 
det viktigaste är att räkns på vad den lösning din sambo pushar för innebär för dig. I kronor och ören, bästa och sämsta scenario. Räkna på hur det funkar att betala om du blir arbetslös. Jag förstår känslorna runt ombildningen och värdet går troligen upp på sikt men ska du sitta med säg hundratusen i räntekodtnad per år ärdet inte självklarten vinst på några års sikt.  Att hyra av banken är inte självklart det bästa. hur mycket vill du ha kvar till annat än boendet?

mest bekymmersamt tycker jag det låter med er bristande kommunikation. Din sambo verkar köra my way or the highway. har du frågat rent ut hur han föreslår att ni gör om din ekonomi inte räcker till både hälftenköp och ekonomisk trygghet/marginal för guldkanter?

har det gjorts oberoende besiktning av skicket på huset så att inte renoverings- eller repararionsbehov snart blir en överradkning?  När kommer man att behöva byta tak, göra stambyte etc åtgärder som ofta innebär stora avgiftshöjningar? vet flera som inte räknat alls med sådant.

Om du tycker att lånet blir för högt, om du skulle få problem att betala av på det om du blir arbetslös eller sjukskriven en längre tid, så är ju en lösning att gå in med en lägre andel än 50 % som din andel av huset.

Läste nu att TS partner inte kan tänka sig att äga mer än 50 % av huset. Så då tvingas TS ta ett högre lån än hon egentligen vill.

I så fall får ni hitta ett billigare boende, som matchar bådas resurser om ni måste dela lika på inköpskostnaden.

Att pusha någon att köpa dyrare hus än de tycker sig har råd med är faktiskt rätt dåligt enligt min mening.

Om partnen är rädd för att sambolagen ska tvinga honom att ge TS av hans andel om ni separerar, så kan ni avtala bort sambolagen. Det kan en jurist hjälpa er med. Man skriver att avtal där det står att var och en har rätt till den andel av värdet på huset som de gick in med vid köpet. Det går utmärkt att göra.