Anonym (Förvirrad)

Mon 27 Apr 22:19

23 svar

Alla bryter kontakten med mej vad gör jag för fel hjälp

Hej alla där ute. Jag skriver för att höra om det finns fler i samma situation alt någon som kan komma med inputs?
Jag är en relativt normal tjej i 30 års åldern som har barn och jag lever med ett ganska märkligt problem tror jag...
Jag har genom åren haft flera nära vänskaper och även under uppväxten (bortsett från en kort tid när jag var utanför men det var i barndomen.)
Genom åren har jag förlorat alla mina vänner. Och inte så att man glidit isär, utan helt enkelt väldigt många nära vänskaper som helt enkelt avslutats abrupt och mer eller mindre dramatiskt. Jag har verkligen ingen aning om vad jag gör för fel. Visst, vissa kanske man glider isär med för att man inte har tiden och energin att engagera sig tillräckligt, men har alltså haft flera väldigt nära vänskaper som slutat helt tvärt där jag gett allt och lite till.
Det har varit såväl barndomsvänner som nära vänner jag lärt känna i vuxen ålder. Det har hänt så många gånger nu på kort och längre tid... bara senaste året har typ 7 vänner brutit med mej. Det har gått så långt att jag nu inte alls vågar ha sociala medier, börja lära känna någon ny, släppa in någon alls, öppna mig. Lever nu extremt socialt isolerad och känner att vore det inte för mina underbara barn skulle jag nog inte ha mycket att leva för, brottas med dessa tankar dagligen. Hjälp någon där ute, någon som varit med om samma? Eller vad får er att bryta nära vänskaper med andra?

Anonym (C)

Tue 28 Apr 07:28

#11

Anonym (Förvirrad) skrev 2026-04-27 23:33:09 följande:

Nej men alltså helt seriöst. Har verkligen ingen aning! Det är därför jag vill gräva i det. Jag är ganska konflikträdd ibland gällande sånt här i alla fall så har svårt för att fråga. Men kan dra några exempel. En nära barndomsvän som jag var på en resa med bara helt liksom slutade i princip att svara mig efter resan eller att ta initiativ till kontakt efter detta. Hon var som en syster för mig. Det var något litet hon irriterade sig på under resan som var väldigt orimligt enligt mig och hon har hållit på med silent treatment mot alla vänner i princip så tog inte det så personligt men ändå. Senare har jag haft en extremt nära vän jag lärde känna på senare år. Vi umgicks alltså flera gånger i veckan med barnen, fanns där i vått och torrt och delade allt, Som att vi var familj. Hon började må väldigt dåligt och då drog hon sig undan. Jag var lite på för att finnas där för jag var orolig för henne men gav henne samtidigt space och respekterade att hon ville vara ifred. Det var som att hon kraschade totalt. Ensamstående och ganska ensam. Världens goaste tjej. Men kontakten glesades ur mer och mer och sedan återfick vi den. Sedan en dag uppstod en liten situation där jag hade dubbelbokat. Efter det vägrade hon svara alls, går förbi mig som att jag är luft och vill absolut inte höras. Ändå har vi ställt upp för varandra i vått och torrt, initiativ kommit från båda lika mycket osv.
Sedan har jag varit bra vän med en tjej som varit tillsammans med samma destruktiva kille som jag. Först hon sen jag. VI har delat många erfarenheter och hjälpt varandra. Helt plötsligt nyligen har hon tagit bort mig på alla sociala medier osv och visar att hon inte vill ha kontakt. Två andra vänner också som familj tyckte jag hörde av mig för lite (då hördes vi flera gånger i veckan verkligen och sågs ca 2 ggr i veckan) Mina barn kände sig ganska undanskuffade då de i princip vägrade prata med mina barn. Sedan började det komma krav på att jag borde lägga ned tiden jag inte arbetar på att skaffa barnvakt så att vi kan ha barnfri tid trots att jag har varannan vecka med dem. Sånahär saker. Och till sist ville de inte ses alls för att jag alltid hade mina barn.

Jag har en vän som gjort såhär mot mig och jag har också blivit förvirrad av det! Förstår dig! Det är inte dig det är fel du har bara haft otur. Stor kram till dig.

Anonym (Vera)

Tue 28 Apr 08:00

#12

När jag läser dina inlägg tänker jag att du kanske har svårt att be om ursäkt när du har gjort fel. Även om du tycker att det är oviktigt så bör du lyssna på din väninna och visa förståelse för att det är viktigt för henne

Anonym (M.)

Tue 28 Apr 08:42

#13

Om du inte själv vet med dig om att du gjort något ärkefel (spritt ut väninnans hemlighet, stulit väninnans man) - men det skulle du ju veta och själv förstå att det är orsaken - så tror jag att det kan vara så att du är för "på". Jag har själv bruit vänskaper av den anledningen, och faktiskt även en gång blivit bruten med av den anledningen (jag var då mycket ung och förstod det inte förrän flera år senare).

Vänner har blivit en för stor grej för dig, och det borde det egentligen inte vara längre när du har barn och är så pass gammal. Då har man ju oftast ändå inte så mycket tid och ork till att umgås med vänner mer, som när man var ung och singel och barnfri.

Brukar det vara så om du får en ny väninna, att det blir som en "smekmånad" för dig? Att du tycker att hon är helt fantastisk, att du vill göra allting tillsammans med henne, höras varje dag, bekänna alla hemligheter för henne och få höra hennes? Att du blir svartsjuk om hon umgås med någon annan utan att du får vara med, eller har en fest eller middag som du inte blir bjuden till? I så fall tröttnar hon, och känner att hon måste markera mot detta ordentligt.

Om det handlar om manliga vänner och du är för på mot dem, så misstas det antagligen för oönskat romantiskt eller sexuellt intresse.

Det är bäst att inte lägga alla sina ägg i samma korg, utan att ha flera människor att sprida sin tid och sina känslor på. Och det HAR ju du, du har ju dina barn, de är ju hur eller hur viktigast i ditt liv, vänner borde vara rätt ointressanta i jämförelse.

Anonym (hmm)

Tue 28 Apr 11:36

#14

Fjäril kär skrev 2026-04-28 00:20:36 följande:

Rent spontant så kännms det som att du har:

1. Helt fel vänner
2. Vänskapen är inte på lika villkor
3. Du är för dålig på att sätta gränser mot andra och dig själv
4. Vänskapen är inte byggt på något gemensamt och inte något hållbart
5. Du blir nog på många punkter utnyttjad
6. Dom är inte intresserad av dig som person
7. När ni inte är överens om saker är dom inte intresserad av att lösa det - vilket bevisar punkt 6..
8. Istället för att genuint genuint bry sig om dig så säger dom upp kontakten
9. När dom inte längre har nytta av dig så avslutas vänskapen

Du behöver skaffa andra vänner och du behöver bli bättre på att ställa krav på andra människor och att stå upp för dig själv.

Jag tror också att det skulle kunna ligga något i detta, framför allt att du kan ha svårt att stå upp för dig själv och att du på grund av detta drar till dig fel sorts människor. Jag har själv varit sådan under många år och det är först på senare tid som jag har lärt mig att sätta gränser.

Anonym (hmm)

Tue 28 Apr 11:42

#15

Anonym (M.) skrev 2026-04-28 08:42:18 följande:

Om du inte själv vet med dig om att du gjort något ärkefel (spritt ut väninnans hemlighet, stulit väninnans man) - men det skulle du ju veta och själv förstå att det är orsaken - så tror jag att det kan vara så att du är för "på". Jag har själv bruit vänskaper av den anledningen, och faktiskt även en gång blivit bruten med av den anledningen (jag var då mycket ung och förstod det inte förrän flera år senare).

Vänner har blivit en för stor grej för dig, och det borde det egentligen inte vara längre när du har barn och är så pass gammal. Då har man ju oftast ändå inte så mycket tid och ork till att umgås med vänner mer, som när man var ung och singel och barnfri.

Brukar det vara så om du får en ny väninna, att det blir som en "smekmånad" för dig? Att du tycker att hon är helt fantastisk, att du vill göra allting tillsammans med henne, höras varje dag, bekänna alla hemligheter för henne och få höra hennes? Att du blir svartsjuk om hon umgås med någon annan utan att du får vara med, eller har en fest eller middag som du inte blir bjuden till? I så fall tröttnar hon, och känner att hon måste markera mot detta ordentligt.

Om det handlar om manliga vänner och du är för på mot dem, så misstas det antagligen för oönskat romantiskt eller sexuellt intresse.

Det är bäst att inte lägga alla sina ägg i samma korg, utan att ha flera människor att sprida sin tid och sina känslor på. Och det HAR ju du, du har ju dina barn, de är ju hur eller hur viktigast i ditt liv, vänner borde vara rätt ointressanta i jämförelse.

Fast det är inte så konstigt att lägga vikt vid vänner även efter att man fått barn. Att ha vuxenkontakter utanför familjen kan vara väldigt värdefullt.

Anonym (M.)

Tue 28 Apr 11:49

#16

Anonym (hmm) skrev 2026-04-28 11:42:18 följande:

Fast det är inte så konstigt att lägga vikt vid vänner även efter att man fått barn. Att ha vuxenkontakter utanför familjen kan vara väldigt värdefullt.

Absolut, men det brukar inte vara SÅ viktigt längre, som det är för TS.

Goneril

Tue 28 Apr 12:13

#17

Ett starkt förenande intresse tror jag krävs, särskilt viktigt när man etablerar kontakt som lite äldre. Det räcker inte att finna någon allmänt trevlig, utan man behöver diskussionsämnen; man kanske kan tipsa varann om böcker till exempel. .Som ett "kitt" kan gemensamma bio- eller operabesök fungera. Man kan inte älta sitt livs historia och berätta för den nyvunne vännen om alla som varit dumma mot en i livet, skolkamrater eller partners, utan det krävs någon genensam nämnare Det kan vara vad som helst, promenader, besök på gym eller badhus, golf, tennis, eller simning

Vänskapen ska kännas berikande från ömse håll. Funt att kunna skriva till vännen att "nu går den filmen, nu ges den operan", ska jag köpa biljetter? Så gjorde jag, nya vänner, ett litet operasällskap uppstod i relativt modern tid, (10 år sedan).Att bjuda varann på gourmet-måltider med passande viner är oöverträffat, där har jag en kär väninna sen många år tillbaka. Musik förenar oss också, ibland slår hon mig på fingranna med sitt kunnande. Jag går alltid upplyft från våra träffar; blir inspirerad att läsa vidare om någo kompositör vi berört.

.Nu talar jag om senare tiders vänskapsförhållanden, sen tidigare finns de "gamla goda vännerna", vi som skulle göra allt för varandra, uppmuntra varandra under sjukdom till exempel. Med stigande ålder kommer det dessvärre att bli mer av den varan framledes och att då ha någon att ringa mitt i natten är guld värt, någon förutom partnern (som kan behöva avlastning vid sjukdom).

Anonym (Vera)

Tue 28 Apr 13:22

#18

Anonym (Förvirrad) skrev 2026-04-27 23:33:09 följande:

Nej men alltså helt seriöst. Har verkligen ingen aning! Det är därför jag vill gräva i det. Jag är ganska konflikträdd ibland gällande sånt här i alla fall så har svårt för att fråga. Men kan dra några exempel. En nära barndomsvän som jag var på en resa med bara helt liksom slutade i princip att svara mig efter resan eller att ta initiativ till kontakt efter detta. Hon var som en syster för mig. Det var något litet hon irriterade sig på under resan som var väldigt orimligt enligt mig och hon har hållit på med silent treatment mot alla vänner i princip så tog inte det så personligt men ändå. Senare har jag haft en extremt nära vän jag lärde känna på senare år. Vi umgicks alltså flera gånger i veckan med barnen, fanns där i vått och torrt och delade allt, Som att vi var familj. Hon började må väldigt dåligt och då drog hon sig undan. Jag var lite på för att finnas där för jag var orolig för henne men gav henne samtidigt space och respekterade att hon ville vara ifred. Det var som att hon kraschade totalt. Ensamstående och ganska ensam. Världens goaste tjej. Men kontakten glesades ur mer och mer och sedan återfick vi den. Sedan en dag uppstod en liten situation där jag hade dubbelbokat. Efter det vägrade hon svara alls, går förbi mig som att jag är luft och vill absolut inte höras. Ändå har vi ställt upp för varandra i vått och torrt, initiativ kommit från båda lika mycket osv.
Sedan har jag varit bra vän med en tjej som varit tillsammans med samma destruktiva kille som jag. Först hon sen jag. VI har delat många erfarenheter och hjälpt varandra. Helt plötsligt nyligen har hon tagit bort mig på alla sociala medier osv och visar att hon inte vill ha kontakt. Två andra vänner också som familj tyckte jag hörde av mig för lite (då hördes vi flera gånger i veckan verkligen och sågs ca 2 ggr i veckan) Mina barn kände sig ganska undanskuffade då de i princip vägrade prata med mina barn. Sedan började det komma krav på att jag borde lägga ned tiden jag inte arbetar på att skaffa barnvakt så att vi kan ha barnfri tid trots att jag har varannan vecka med dem. Sånahär saker. Och till sist ville de inte ses alls för att jag alltid hade mina barn.

Om du berättar vad det var för litet som hon blev irriterad över eller vad det var för liten situation så blir det lättare att ge råd

Goneril

Tue 28 Apr 13:38

#19

Anonym (Vera) skrev 2026-04-28 13:22:21 följande:

Om du berättar vad det var för litet som hon blev irriterad över eller vad det var för liten situation så blir det lättare att ge råd

Dubbelbokningen. Kan förstå att det irriterar. Är det "nya" vänner kan det bli en reaktion, äldre kamrater har överseende, givet att det inte händer stup I kvarten. Det gäller att hålla ordning i kalendern! Har någon ansträngt sig, skaffat barnvakt, bytt vecka etcetera för att göra något speciellt är det verkligen snopet om det inte blir av. Tillit har ännu inte byggts upp; avbokning på grund av klantighet är svårt att gottgöra.

Anonym (hmm)

Tue 28 Apr 13:43

#20

Goneril skrev 2026-04-28 13:38:05 följande:

Dubbelbokningen. Kan förstå att det irriterar. Är det "nya" vänner kan det bli en reaktion, äldre kamrater har överseende, givet att det inte händer stup I kvarten. Det gäller att hålla ordning i kalendern! Har någon ansträngt sig, skaffat barnvakt, bytt vecka etcetera för att göra något speciellt är det verkligen snopet om det inte blir av. Tillit har ännu inte byggts upp; avbokning på grund av klantighet är svårt att gottgöra.

Det beror i och för sig lite på vad dubbelbokningen gällde, men i allmänhet tycker jag att man kan ha överseende med det om det bara hänt en gång, även med nyare vänner.

Anonym (R)

Tue 28 Apr 14:25

#21

Anonym (Förvirrad) skrev 2026-04-27 23:33:09 följande:

Nej men alltså helt seriöst. Har verkligen ingen aning! Det är därför jag vill gräva i det. Jag är ganska konflikträdd ibland gällande sånt här i alla fall så har svårt för att fråga. Men kan dra några exempel. En nära barndomsvän som jag var på en resa med bara helt liksom slutade i princip att svara mig efter resan eller att ta initiativ till kontakt efter detta. Hon var som en syster för mig. Det var något litet hon irriterade sig på under resan som var väldigt orimligt enligt mig och hon har hållit på med silent treatment mot alla vänner i princip så tog inte det så personligt men ändå. Senare har jag haft en extremt nära vän jag lärde känna på senare år. Vi umgicks alltså flera gånger i veckan med barnen, fanns där i vått och torrt och delade allt, Som att vi var familj. Hon började må väldigt dåligt och då drog hon sig undan. Jag var lite på för att finnas där för jag var orolig för henne men gav henne samtidigt space och respekterade att hon ville vara ifred. Det var som att hon kraschade totalt. Ensamstående och ganska ensam. Världens goaste tjej. Men kontakten glesades ur mer och mer och sedan återfick vi den. Sedan en dag uppstod en liten situation där jag hade dubbelbokat. Efter det vägrade hon svara alls, går förbi mig som att jag är luft och vill absolut inte höras. Ändå har vi ställt upp för varandra i vått och torrt, initiativ kommit från båda lika mycket osv.
Sedan har jag varit bra vän med en tjej som varit tillsammans med samma destruktiva kille som jag. Först hon sen jag. VI har delat många erfarenheter och hjälpt varandra. Helt plötsligt nyligen har hon tagit bort mig på alla sociala medier osv och visar att hon inte vill ha kontakt. Två andra vänner också som familj tyckte jag hörde av mig för lite (då hördes vi flera gånger i veckan verkligen och sågs ca 2 ggr i veckan) Mina barn kände sig ganska undanskuffade då de i princip vägrade prata med mina barn. Sedan började det komma krav på att jag borde lägga ned tiden jag inte arbetar på att skaffa barnvakt så att vi kan ha barnfri tid trots att jag har varannan vecka med dem. Sånahär saker. Och till sist ville de inte ses alls för att jag alltid hade mina barn.

Du har alltså precis beskrivit, i detalj, vad som hänt när alla dessa slutat höra av sig och du är fortfarande undrande till varför de gjort det?

ClumsySmurf

Tue 28 Apr 16:24

#22

Fjäril kär skrev 2026-04-28 00:20:36 följande:

Rent spontant så kännms det som att du har:

1. Helt fel vänner
2. Vänskapen är inte på lika villkor
3. Du är för dålig på att sätta gränser mot andra och dig själv
4. Vänskapen är inte byggt på något gemensamt och inte något hållbart
5. Du blir nog på många punkter utnyttjad
6. Dom är inte intresserad av dig som person
7. När ni inte är överens om saker är dom inte intresserad av att lösa det - vilket bevisar punkt 6..
8. Istället för att genuint genuint bry sig om dig så säger dom upp kontakten
9. När dom inte längre har nytta av dig så avslutas vänskapen

Du behöver skaffa andra vänner och du behöver bli bättre på att ställa krav på andra människor och att stå upp för dig själv.

"3. Du är för dålig på att sätta gränser mot andra och dig själv"

Några av vännerna kan ha varit så, att vara dålig på att sätta gränser/säga vad man tycker kan leda till att folk säger upp kontakten.

popsa

Wed 29 Apr 11:34

#23

Hej där.

Vänligen ta svaren du får här med en nypa salt. Många postar här utan avsikt hjälpa dig utan vill bara hugga ner dig och såra dig utan att veta dina egenskaper. Det finns ingen som kan bedöma hela dig baserat på denna lilla text på ett internetforum, du är så mycket mer än det som kan återges här. De påhopp som gjorts på dig här ska du helt ignorera eftersom detta är skrivet av personer som speglar sina egna brister på dig och bara kan hävda sig själva genom att sabla ner andra.

Ditt värde sitter inte i hur många vänner du har utan det bestämmer du, utveckla en strategi där du mår bra utan att vara beroende av andra, slå dig fri, bli ensam stark. Du har massor av saker du är riktigt bra på så förvalta dessa, lägg mer tid på det du gillar och är bra på, sträla som den stjärna du är. Välkomna om någon vill vara med på din resa som du är men böj dig inte för att anpassa dig till "vänner" som bara är dina vänner fram till du inte orkar anpassa dig mer för i slutänden måste du själv vara din bästa vän, det är det enda som verkligen räknas när musiken tystnar. De som inte vill vara vid din sida har ingen betydelse.

Alla bryter kontakten med mej vad gör jag för fel hjälp

INNEHÅLL