Sambon ointresserad

Jag tycker du ska prata med henne. Ta en kväll och fixa barnvakt. Laga lite god mat och prata. Prata om hur ni vill leva, varför telefonen tar så mkt utrymme, vad ni skulle kunna göra för att få mer tid för varandra osv. 

Får du inget gensvar, eller om hon tycker att det är bra som det är, ja då vet du var hon står. Då får du ta dig en funderare på om du vill fortsätta eller inte. 

Har du försökt prata med din sambo om det här? Om inte så kanske du ska göra det.
Det är lätt hänt att man kanske inte blir lika intresserad av sex och närhet under småbarnstiden då man får så mycket närhet av barnen att man kan bli mätt på det. Och man blir ofta tröttare.
Jag vet inte hur gamla barnen är. Men kanske skulle ni kunna lämna barnen till barnvakt och åka iväg själva en helg och bara få rå om varandra?

Jag har nämnt det här med att jag tycker det är trist att telefonen hela tiden är uppe och att jag tycker det är tråkigt att hon lägger sig så tidigt. 
Men det verkar inte riktigt gå in. 
Vet inte om att ta en helg tsm hade funkat, samt vårt yngsta barn är bara 10 månader och vårt äldsta 3 år. 
Det som stör mig lite är ju att när hon är med sin syster eller familj så är telefonen borta. 

Du kanske ska försöka att ta upp det lite mer på ett sätt som inte får det att låta som att det bara handlar om dig och ditt mående.
Hon är kanske trött om ni har ett barn som är så pass litet som 10 månader och behöver lite mer avlastning?
Ni kanske inte kan åka iväg en hel helg,men kanske kan ni få barnvakt för en kväll så att ni kan ägna er åt varandra och försöka prata med varandra?

Jag undrar lite varför det bara är hon som lägger barnen. Är de bara 10 månader respektive tre år, lär det ju dels ta en stund,  o dels lär hon bli rätt mätt på närhet.
Och då är det inte så konstigt om hon inte har lust att "skeda", som du skriver. 

Sedan det att hon lägger sig så tidigt: Det kan väl helt enkelt bero på att hon är trött?
Hur sover barnen om nätterna?
Och vem är det som oftast brukar få rycka in och ta ansvar när/om barnen vaknar?

Ditt inlägg andas mycket "Jag, jag, jag".
Tycker jag då. 
Och du verkar reflektera ganska lite över hur hon har det och varför hon gör som hon gör. 

Då får du försöka igen, säga att du inte trivs i er relation som den är just nu. Hon kanske är missnöjd med något, men då måste hon säga det så det kan ske en förändring. Var ärlig och säg att du inte känner dig viktig för henne. 

Hon lägger 3 åringen för han vill det jag lägger lillen för hon bryr sig inte ju 😂
När jag kommer hem hjälps vi åt med allt och på nätterna sover dem bra.
När hon lägger sig så är det inte att hon sover utan kollar telefonen i sängen. 

Jag undrar lite varför det bara är hon som lägger barnen. Är de bara 10 månader respektive tre år, lär det ju dels ta en stund,  o dels lär hon bli rätt mätt på närhet.
Och då är det inte så konstigt om hon inte har lust att "skeda", som du skriver. 

Sedan det att hon lägger sig så tidigt: Det kan väl helt enkelt bero på att hon är trött?
Hur sover barnen om nätterna?
Och vem är det som oftast brukar få rycka in och ta ansvar när/om barnen vaknar?

Ditt inlägg andas mycket "Jag, jag, jag".
Tycker jag då. 
Och du verkar reflektera ganska lite över hur hon har det och varför hon gör som hon gör.

Här framkom ju lite mer/annan info än vad jag hade när jag skrev mitt tidigare inlägg.
Jag tycker ni ska sätta er ner o prata en kväll när ni båda har tid o är avslappnade (kanske går det att skaffa barnvakt till barnen).
Men att ha två så små barn tar på krafterna,  särskilt för din partner då det verkar vara hon som är föräldraledig. 
Hon kanske behöver sin telefon för att få varva ner en stund innan hon somnar,  helt enkelt.
Få en stunds lugn, ro och egentid. 

Hon kanske är allmämt trött? Dubbelarbetande mammor är ofta det. Efteråt undrar man hur man orkade över huvud taget.

Stunderna med telefonen kanske är hennes tid som är för bara henne, hennes återhämtning och hennes sätt att få andrum. Det är kravlöst att sitta med sin mobil för sig själv.
Hon säger till dig att hon behöver utrymme, så förmodligen behöver hon sin egentid/återhämtning och få sitta med sin telefon utan någon som behöver henne hela tiden. Som andra sagt, hon kan vara mätt på närhet, plus trött efter allt som ska göras jämt och ta hand om barnen, sen natta dom på kvällen, att hon inte tänker på sex eller har lust att skeda. 

Jag ser inget fel i hennes beteende, behöver man tid för sig själv så behöver man. Alla behöver återhämtning och hur återhämtningen ser ut är olika från person till person. 

Hon kanske är fullständigt mätt på umgänge, att interagera med en annan människa. Lite scrollande och sånt kan vara ett sätt att koppla av.

... Men det kan också vara ett problem i relationen som hon inte känner att hon orkar hantera nu med en bebis och allt.

Hur som helst behöver du ta ett riktigt samtal med henne och inte backa om hon slingrar sig.

Är du pappaledig?  

Hon måste ju dessutom få lägga sig den tiden hon behöver så hon får tillräckligt med sömn. 

Är typ så jag undrar om det är min sambo som skrivit här!

Från en kvinna och mamma i en liknande relation kan jag iaf säga att småbarnsåren är tuffa både fysiskt och psykiskt. När barnen sover vill jag inget hellre än att få ha min kropp ifred. Få ha det helt tyst i huvudet ett tag och bara göra något hjärndött.

Vet inte hur er uppdelning ser ut och jag uppfattar att män/ pappor ofta tänker att de anstränger sig för att avlasta men i det stora hela så är det "bare minimum" . Ge henne utrymme ett tag, ta barnen en lördag och pk iväg själv och hitta på något kul och ge henne en dag för sig själv att bara vila, det hade iaf i min situation varit den absolut finaste gåvan min sambo skulle kunna ge mig just nu.

Jag längtar absolut tillbaka till ett vanligt samliv men att ligga för att man "måste" när man är helt slut och känner sig äcklig och obekväm i kroppen och det kryper under huden pga stess och att man inte har sin kropp ifred en enda sekund med barn, nej, det blir bara fel och inte så man vill att den stunden ska vara.

Sen prata ut ordentligt. Beskyll henne inte för att vara grinig eller tråkig, utan fråga om det är något hon behöver eller något ni skulle kunna ändra i er rutin för att få en stund tillsammans. Berätta att du saknar det som varit och även henne - för det låter som att du gör det?

Är hon trots det ointresserad eller inte villig att kommunicera så skulle jag kanske tänka ett varv till och även fråga hur hon ser på er relation och hur ni ska gå vidare för att båda ska må bra.

Han har pratat med henne om detta. Då tycker jag att det är hennes ansvar att lyfta om hon tycker något är fel. De har båda ett ansvar för att relationen samt vardagslivet ska fungera. 

Försök ställa upp på henne till hundra, hon drar ett tungt lass. Hon kan som sagt behöva en egen stund med mobilen i sängen.

Men föreslå att ni har en kväll i veckan när ni stänger av mobilen, teven och allt annat, och bara sitter ner tillsammans. Ni kan vara tysta eller prata om det som faller er in.

Precis det här! 

Vi för den här diskussionen hemma just nu med en 3-månaders. Min sambo saknar samlivet extremt mycket och vill gärna ligga nära och pikar om sex. Vi har pratat tusen gånger om att just nu känner jag mig inte bekväm i min kropp och har inte en enda stund för mig skälv där jag inte har ?beredskap? mellan 22.00-16.30.

Jag tror det är svårt för partnern att förstå hur det känns. Min sambo säger ofta ?men bebisen sover ju typ hela dagarna?. Ja, oftast på mig. Lägger jag ner för att göra något annat, typ gå på toaletten, måste det göras snabbt. Fattar ni pappor hur stor skillnad det är mellan att behöva kissa på 30 sek för att slippa försöka trycka ut det med bebis skrikande och att i lugn och ro kunna sitta på jobbet och scrolla instagram medan du bajsar? Hon är nästan konstant på mig. Jag älskar att amma och mysa med henne, men de få timmarna på kvällen behöver jag oftast få ha min kropp för mig själv. Den har dessutom inte varit min på 9 månader innan hon tittade ut heller. 

När de blir lite större kanske de inte sover på en längre, men de behöver hjälp, ska tröstas, bäras, klättras på en osv. 

Till TS, ge det lite tid. Tänk på att all tid du skrollar på toa och på raster det behöver hon ?ta igen? på kvällen. Det är hennes chans till att vidga sin dag utanför mammarollen. Hon är förmodligen helt slut och orkar inte något annat. 

skapa förutsättningar för att få till det nån gång ibland genom Att avlasta henne och kanske till och med skaffa barnvakt. Men sänk kraven på hur ofta det ska ske. Honvet förmodligen att du vill mer och hon har dåligt samvete över det och känner sig kanske lite pressad även om du inte menar det. Så känner i alla fall jag, trots att vi pratar om det.

1. Har du frågat henne hur hon mår och faktiskt varit intresserad av svaret? 

2. Visar du omsorg och förståelse för henne att två barn kanske är tufft för henne? 

3.  HÖR du vad hon kanske försöker säga eller signalera? 

Dina svar här har tyvärr ett stråk av hån när du beskriver er sits så jag undrar HUR du faktiskt försöker ta upp frågan? 

Hon kanske inte bryr sig för att du bara är hånfull och pikar henne istället för att vara bekymrad på riktigt.  

Hon kan faktiskt känna sig oerhört besviken och frustrerad hon också men att du inte bryr dig om att ta reda på anledningen utan bara fokuserar på ditt. 

Aldrig slagit dig att hon faktiskt kan vara deprimerad eller faktiskt sjuk?