Omöjligt att göra rätt som svärmor?

Mina tanka och farhågor kommer sig ju av trådar här där folk klagar på... Allt. Och ser det som naturligt att barns mormor är inbjuden och välkommen men farmor utesluts.

Att lägga ansvaret och skulden för en dålig relation bara på den som mig som blir orolig känns inte heller helt rätt? Jag tänker att även den som är svärdottern (som jag är nu med) har ansvar att förstå motparten, inte medvetet tolka saker som elakt och ute för att sätta dit en. 

Jag kan ju tycka att det är bättre då att ta upp problemet med sin partner med och inte förstärka normen av att det är okej att gnälla på svärmor, att hon gör fel, och ibland också göra sig lustig. Sen finns det ju såklart fall där svärmor är väldigt svår och det är ju inte kul. Men när det blir så att svärmor hängs ut som näsvis, påträngande och dryg för att hon frågar om hon kan få träffas, att hon bakar och bjuder på fika och gärna skickar med fika, att hon erbjuder sin hjälp - då kan jag tycka att det är bra hårt med att göra tolkningen "gud vad hon bara lägger sig i, håll dig borta"  istället för att också snälltolka någon som kanske försöker skapa en vanlig relation.

Min man har en problematisk relation med sin mor, och far, när han var i livet. Det förekom en hel del olämpligheter under uppväxten (aga, alkoholism, misshandel etc) och en del av dessa mönster har fortsatt in i vuxen ålder.

Min svärmor har inte en aning om hur mycket jag har stöttat, uppmuntrat och kämpat för att min man ska upprätthålla sin relation med sin mamma på ett sunt sätt och att mina barn ska ha en relation med sin farmor. Hon skulle nog beskriva mig som rätt sval, men utan mig hade hon med stor sannolikhet inte haft en relation med sin son och sina barnbarn idag. 

Svaret är så himla enkelt: Mammor till söner ser sonens fru som en konkurrent som ska jagas bort. 

Mammor till döttrar ser inte dotterns man som en konkurrent och tävlar inte med honom överhuvudtaget. 

Självklart blir det problem mellan svärmor och svärdotter när svärmor fortsätter att bete sig som att hon är nummer 1 i sonens liv fast han är gift/sambo. 

Självklart blir det problem när svärmor aldrig erkänner att hennes lilla gulleponke skulle kunna göra fel. "Jaså, han slog dig? Vad hade du gjort innan för att förtjäna det?" Istället för att läsa lusen av honom och skydda svärdottern. 

Extremt exempel kanske men typ så. 

Varför inte fokusera på de bra berättelserna om goda relationer och ta till dig dom och förstå varför det fungerar och ta lärdom av det? 

Goda relationer fungerar bland annat tack vare gott självförtroende,  sunda familjerelationer och självinsikt

Du gör dig själv en stor otjänst att stanna och älta på samma punkt istället för att ta dig vidare mot sunda insikter.  

Det handlar ju inte om att du och svärdottern är motparter, eller de enda inblandade här. Din son spelar ju också en väldigt central roll och har mycket ansvar kring hur relationen blir. Om han inte tar något ansvar för att ha en bra relation till sina föräldrar, kommer nog inte hans fru steppa upp och se till att farmor känner sig lika involverad som mormor. Kvinnor är ju ofta betydligt bättre att aktivt hålla igång relationen med sin mamma i vuxen ålder än män är, så då är det ju inte underligt att hon vänder sig hellre till sin egen mamma om hon har frågor och funderingar. Det är ju inte hennes ansvar att se till att hennes man har en tajt relation till sin mamma och att även farmor ska bjudas in lika mycket som mormor.

Det är ju också viktigt att komma ihåg att ibland fungerar man inte ihop, oavsett hur trevlig man är eller hur mycket man ansträngt sig. Människor är olika, och relationen mellan en svärmor och svärdotter är ju inget någon av dem har valt. De är i varandras liv på grund av sonen i fråga. Så ibland får man nog bara acceptera att man inte kommer bli bästisar. Man kanske kan ha en artig relation, men att förvänta sig att svärdottern kommer ringa och fråga om personliga, intima saker känns inte alltid riktigt realistiskt. Det är fullt normalt att hon ibland kommer vilja vända sig till en person hon har en närmare relation till.

tar man över och tycker att man vet bäst osv ja då får man skylla sig själv. Jag har både en dotterbolag son och skulle aldrig bete mig som vissa andra inkl min gjort. 

Jag tror tyvärr du är ute och cyklar gällande förväntningar på relationen med barn och barnbarn om du tänker att du kan påverka attityder i allmänhet och på så sätt få den relation du tänker är rättvis till den yngre generationen. 

Om du får en svärdotter, eller flera som medvetet tolkar saker elakt och där du börjar på minus behöver du inse att det är så, och att hon kanske inte kommer att behandla dig rättvist. Att förvänta dig rättvisa kommer bara göra det värre. 

Men vill du ha en god relation behöver du göra det du kan för att det ska bli bra och där är lyhördhet, självkännedom och att få en oproblematisk relation till din son nyckeln till en okej relation till ev. barnbarn och fortsatt kontakt med sonen. För när en man väljer mellan hustru och mamma väljer en sund man sin partner. 

Så, det finns mängder av sätt att göra fel som förälder och svärförälder, men fattar man inte att vuxna gör som de vill så sliter man med det omöjliga. 

Kvinnor som enkom lever sitt genom sina barn och i synnerhet lever  för sina söner kommer alltid per automatik ha en komplicerad och ansträngd relation till svärdöttrar där svärdottern aldrig kommer kunna göra rätt Och där svärdotterns försök att sätta gränser bara "bevisar" att  hon har fel...  

Men svärdöttrar förväntar sig ofta extrem rättvisa själva, så har det varit i min släkt i alla fall i generationer.  

Kanske OT men ändå! Jag har döttrar och EN svärson! Det fina med den kontakten är ju att vi inte behöver bli så jä*la nära som det på nåt sätt är med kvinnor?! Jag skulle vara usel på svärdöttrar för jag är inte typen som är uppe i ansiktet på folk och babblar om allt OCH det duger inte för vissa! Märker det ständigt i andra sammanhang! Armlängds avstånd och sval artighet duger inte!

Låter inte som en god grund för konflikter i framtiden att du redan innan svärdotter finns på plats eldar upp dig för tidigare orättvisor. Det är ju nästan som att du laddar för konflikt och vet att det kommer bli. Och det är inte rättvist. 

Men så är livet i den äldre generationen. Folk står inte redo att erbjuda rättvisa och kontakt... Utan det finns relationer som kan vara svårare än andra. 

Du har helt rätt i det. 

I min släkt har både mamma och mormor blivit bittra och ledsna, pga hur de behandlats av sin son och svärdotter. 

Jag har aldrig förstått varför de varit så översnälla, accepterat allt och låtit sig trampas på, så som jag sett det. Jag har ju sett hur ledsna de varit. 

Men nu när jag har egna vuxna barn förstår jag bättre varför de agerade som de gjorde. De gjorde allt för att bibehålla relationen till sonen med familj, att inte tappa relationen var det viktigaste av allt. Det kan jag förstå.