Men så idiotiskt!!!! Hur kan folk uttrycka sig så som dom gör/gjort till vissa av er???!!!
Man ska tydligen aldrig sluta att förvånas....
Som vi då, när vi faktiskt var på vårt första utredningsförsök,...Sjuksystern som har hand om oss frågade hur vi hanterade alla frågor,...Nja,...sa vi,...vi får faktiskt inte så många frågor (som tur är), och får man det så svarar man bara att -Det kommer när det kommer. MEN,...innerst inne tänker jag faktiskt att det borde vara en dödssynd att fråga "När ska ni skaffa barn då?" eller "Är det inte dags för några barn snart?"
Idioter!
I alla fall så hänvisade sjuksystern oss till en så kallad kurator om det skulle bli jobbigt med något, vilket är gängse för dem att göra (jag personligen ger inte så mycket för kuratorer).
Hur som helst så tittade jag bara på sjuksystern och sa vänligt men bestämt, -Nej tack, vi tänker inte ta hjälp av någon kurator, och kommer vi på att vi skulle behöva hjälpen så lär vi säga till själva om det.
Det jag retade mig på var att då ska det liksom sitta någon kvinna på 45 år med 3 egna barn och vara psykolog åt oss och analysera våra problem! Som om HON vet hur det känns att inte kunna få barn på beställning! (Ursäkta min fördom, men....)
Det finns säkert bra kuratorer också. Jag kände detta så starkt och jag blev faktiskt krass. Ingen förstår hur det känns förutom de som sitter i samma sits. Det är min åsikt och tyvärr så tror jag att det inte är många som egentligen bryr sig om en, utan snarare bara är nyfikna vilket är mkt patetiskt. DOM är små människor med små liv.
Vi som verkligen måste kämpa får en stor ödmjukhet inför livet, det ska gudarna veta!
Så, stå på er alla och lycka till!
Det som inte knäcker en, det stärker en och starka lär vi bli innan sista ordet är sagt.
