För oss som ska föda i vår/sommar och vill förbereda oss på en förlossning utan medicinsk smärtlindring

Jag har läst lite mer nu och de vanliga brukar vara 3-5 minuter. och det kanske var det som bm som visste sa också.. jag hörde ju inte vad hon sa utan jag fick ju svaret från mellanled så att säga. Hur som helst så kommer både barnafadren och doulan vi ska ha med hjälpa till att ha koll på detta. Tror inte det kommer bli några problem med just avnavlingen, känns inte så nu.

Det som jag ska läsa på om nu och ta ställning till och fråga om är K-vitaminsprutan och det livmodersammandragande som också diskuterats....
Och så lära mig mer om alternativ till värkstimulerande, båda förlossningarna har jag vart värksvag och min mamma likaså alla sina 3 förlossningar...så vi får väl se..

Nu är min lilla tjej här 3140 g och 50 cm stor.

Det blev inte en ms-fri förlossning. Värkarna kom och gick under två dygn och när vi kom in till förlossningen hade jag kraftiga värkar varannan minut men var fortfarande helt sluten Öppnade mig sedan direkt 6 cm på 3 timmar och det i kombination med den långa starten gjorde att jag inte pallade mer. Jag fick välja mellan EDA och lustgas under sista delen av öppningsskedet och valde, som jag tidigare hade bestämt, EDA. Eftersom jag var förstföderska och tidigare snittad var de mycket noga med att effekten av EDA skulle vara borta till utdrivningen för att de inte skulle behöva stimulera värkar och därmed riskera uterusruptur. Tyvärr tog utdrivningen sedan hela tre timmar eftersom tjejen kommit snett med huvudet i kanalen. Det verktyg jag hade mest nytta av var helt klart (och överraskande för mig) profylaxandningen och särskilt krystningsandningen.

Allt det jag ville med min förlossning blev ändå uppfyllt. Jag var både psykiskt och fyskiskt närvarande, förloppet stördes inte och jag slapp värkstimulerande, instrumentella ingrepp och yttre tryck och jag fick bara två små bristningar. Jag tog själv emot barnet från mellan mina ben och navelsträngen klampades inte förrän jag hade fått kontrollera att den hade slutat pulsera. Jag tog henne direkt till mitt bröst och de torkade inte ens av henne utan lät oss bonda ifred i timmar.

Stort grattis Fossa! Vad härligt att förlossningen blev som du ville (bortsett då från att öppningen inte hängde med och det blev halvplanerad eda p.g.a. det). Vad bra att de kunde styra ändå, så att du slapp värkstimulerande. Förstår dock att det kanske inte var så lattjo att krysta i tre timmar med ett pyre som "satte sig på tvären". Men som helhet: kanon!

En fråga bara: du skriver att du var förstagångsföderska men också att du var tidigare snittad. Är det någon "vanlig" bukoperation du gjort då, eller ingrepp i livmodern? Du behöver såklart inte svara om du inte vill! Undrar p.g.a. att jag själv är förstföderska men har genomgått ett flertal omfattande bukoperationer.

Ja, det var en riktig knäck för psyket att ha kämpat så länge utan att det hade givit något resultat. Enligt vad bm sa är det inte helt ovanligt att det blir så om man tidigare burit tvillingar och livmodern har varit väldigt utspänd.

Jag är glad att jag tänkte igenom hur jag ville göra om det blev för jobbigt. Det viktigaste för mig var att vara mentalt närvarande och därför valde jag bort lustgasen till förmån för EDA. Det var ju avsaknaden av mental närvaro som verkligen skadade mig sist.

Uterusruptur betyder att livmodern spricker. Det är väldigt ovanligt men vanligare om man är tidigare snittad. (I USA rekommenderar man aldrig vaginal förlossning till en tidigare snittad pga den risken.)

Man räknas som förstföderska om man är tidigare snittad innan värkdebut som jag är med mina tvillingar. Eftersom man inte har varit öppen tidigare har man ingen som helst fördel av att det inte är första barnet.

Om det blir fler barn i framtiden kommer jag utan tvekan ställa in mig på en sm-fri förlossning igen. Det var tur mer än skicklighet som avgjorde att EDA:n inte påverkade förloppet negativt.

Aha! Då förstår jag hur du menar med förstföderska.