Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Nä, egentligen inte. Lagom för att förälskelsen ska hålla i sig, men tyvärr inte tillräckligt för att våga mer.

Hur är det själv? Har du gett upp eller finns det starka känslor kvar? Förstår att det känns tufft :(

Jag har haft en period där jag försökt undvika all kontakt, alltså gett upp. Sen hängde jag med andra och med honom och fikade. Det slutade med att jag var ensam med honom på mitt kontor för att prata jobb och jag kände en jättesmärtsam dragning till honom. Jag ville bara att vi skulle ta tag i varandra och kyssas. Men jag undrar om han tänkte samma tankar eller bara tyckte att jag var konstig/obehaglig. Jag försöker tänka på annat, läsa o träna mycket, umgås med vänner, men jag är fortfarande kär. Tyvärr.

Åh... vad plågsamt. Men har ni pratat eller haft ihop det något, eller är det en ?hemlig? förälskelse?

Verkligen full igenkänning på det där med att bara vilja ta tag i honom och hångla loss. Och insikten att det inte går. Och undringarna, vad tänker han? Jag både vill och inte vill undvika honom och försöka glömma alltihopa.

Nja, hemlig är den nog inte... men inte har vi gjort nåt heller. Jag vet inte exakt var han står känslomässigt, han vill helst att vi låter bli men men hans beteende säger motsatsen. Han vet typ om att jag har känslor, men kanske inte vidden av dem ellet vad jag vill. Fyllesms eller nåt där jag råka säga lite för mycket.

Det blir bra, jag får fortsätta läsa o träna och försöka glömma. Jag gillar män som tar för sig, hans beteende är för veligt för min smak. Det tröstar!

Hej, vill bara säga att mina inlägg riktar sig till en man. Jag beklagar att du blir ignorerad, det låter smärtsamt. Hoppas att det löser sig för dig.

Tänkte du på mig idag? Du log så finurligt när du tittade mot mig. Jag ville att du skulle komma och hälsa på i mitt rum. Men lika bra att du inte gjorde det...

Saknar dig som vän och saknar dig som mer än det.

Dags att dra sig vidare... intervju på tisdag. Jag har blivit helt onödig för dig, nu bryr du dig inte alls ö h t inte ens som vänner. Snacka om slit o släng.

trots allt..
skulle gärna vilja vara hos dej nu så du kunde trösta mej när jag e förkyld

För mig känns det som att du är liksom nöjd att ha en flickvän and thats it. Du är inte kär i mig som person, du är kär i tanken att inte vara själv. Om du älskade mig som individ skulle jag inte behöva förklara för dig hur man uppskattar och uppvaktar en annan människa. Och jag har aldrig känt mig som en sexig, uppskattad och åtrådd kvinna i den här relationen, för jag måste lära upp dig hur du kan visa att du älskar mig. Men jag börjar tappa respekten för mig själv, jag ger så mycket men får inte det jag förtjänar tillbaks, jag känner mig som en dörrmatta och tagen för givet. Det är som att jag tigger kärlek från dig och det tär på mig. Min största styrka och svaghet är att jag är så förstående, du får till och med dåligt samvete för jag är så förstående men du gör inget åt saken. Jag förtjänar bättre

Jag känner att du backar och det gör ont i hela hjärtat. Jag förstår inte varför du backar. Det kanske är för att jag har hållit dig på en arms avstånd trots att jag bara vill vara i dina armar. Jag är rädd. Jag är kär i dig.