Inget illa menat eller så , utan jag bara undrar varför vi du/ni inte adoptera?
Är det för att det inte är ett bio barn , för att ni är rädda för att barnet ska må dåligt , eller finns det andra orsaker och med det menar jag inte pengabrist eller annat , utan om ni fick och det var ett litet barn , under 1 år , vad har ni då för orsak att tacka nej
Att få biologiska barn var/är mitt "förstahandsval" eftersom jag ville uppleva graviditet/förlossning/amning och eftersom jag tycker det är roligt att se likheter etc mellan oss föräldrar och barnen samt mellan syskonen. Men jag vet också att jag hade älskat ett adopterat barn precis lika mycket som ett biologiskt, så om jag inte hade fått biobarn och vi hade adopterat, då hade det visserligen varit vårt "andrahandsval", MEN det hade inte påverkat min kärlek ett dugg.
Däremot har min man lite mer ambivalenta känslor gentemot adoption, så jag är glad att vi kunde få biologiska.
Jag skulle gärna adoptera, men tyvärr verkar min kille vilja ha biologiska barn, men då får han göra någon annan kvinna på smällen då...hehe.
Varför är det så viktigt att rangordna valen? Mitt val är att bli förälder. Jag provade först på vanlig väg och det gick inte. Jag provade sen via IVF 2 st landstingsfinansierade försök som inte gav något resultat. Jag valde sen att gå vidare till adoption utan att köpa några IVF-försök själv. Jag började med det jag trodde skulle bli snabbaste och enklaste vägen till barn. När det inte gick så forsatte jag till nästa och sen till nästa utan att inbördes rangordna de olika sättens betydelse. För mig var allt bara vägen till målet och målet var det samma oavsett. Det som avgjorde att jag försökte i den ordningen var inte för att det skulle vara sämre kvalitet på det ena barnet eller det andra utan för att försöka bespara mig själv den oerhörda psykiska press det faktiskt innebär att gå igenom en adoptionsprocess.
Nu är vi faktiskt inte framme vid målet riktigt ännu så vi lever kvar i den stora ovissheten och känslan av att vara utlämnade till någon annans goda vilja. Men jag kan försäkra er att inget barn i hela världen kan vara mer älskat och efterlängtat än vår son som väntar på andra sidan jorden är.
Det här är inget jag tänkt särskilt mycket på, och jag ändrar säkert uppfattning om jag själv inte kan få biobarn.. men:
1. Jag är rädd att inte kunna älska det.
2. Jag vill att barnet ska vara skapat av mig och min man
3. Det är fruktansvärt viktigt för ens identitetsskapande att veta varifrån man kommer. Jag vill inte utsätta barnet för det.
4. Adopterade barn är ofta lite knepiga, bortskämda? Anknytningsproblem? Fördom?
Jag anser att det är människohandel i högsta grad. Att frakta ett barn, från sin del av världen, hit till rika och giriga västerlänningar är rent vidrigt i mina ögon. Man främjar orättvisor av alla slag på det sättet. Du hjälper kanske ett barn på olika sätt, men i det långa loppen främjar du orättvisa och fattigdom.
Jag blir lite ledsen när jag läser den här tråden. Särskilt ledsen blir jag när folk hänvisar till forskning på ett felaktigt sätt, och använder den för att "bevisa" sin negativa åsikt om adoption.
Ville, var på väg, tveksam sjukdomshistorik, tveksam fortsatt historik och sen fick vi två biologiska barn. Lägg därtill väntan och kostnaden beroende på land. Regelverket känns lite väl.....ja. Jag ska inte uppta tråden med det.
www.doorofhope.co.za/index.php&view=article&id=79&Itemid=73