Varför vill ni inte adoptera???

Ja för att jag inte har några problem att få biologiska barn. Ser ingen anledning för MIG att adoptera då. Sen tycker jag att det känns viktigt att ha biologiska barn.

På vilket sätt handlar detta om mig och min familj? Vart har jag skrivit det? Min dotter är inte ens tonåring...

Men jag känner däremot många familjer som stått vid sina barn när det har kärvat och älskat sina barn utan villkor!! Och de har skitit i att barnen inte har deras gener!

1 man älskar inte alltid sina bio barn heller , vissa dagar vill man rymma från alltihop

2 -

3 jag har aldrig haft problem med det , jag har alltid känt mej älskad och vet vem jag är , men visst var det jobbigt i tonåren men det är det ju för alla nästan 

4 har aldrig varit bortskämd , knepiga är nog alla i andras ögon 

jag är adopterad och när min adoptiv mamma dog när jag var 19 så kände jag inget behov av att leta upp kvinnan som födde mej , för min mamma hon var död och det var henne jag ser som mamma ingen annan
nu har jag själv tre underbara biologiska barn.

Och jag känner många som INTE gjort det =P

jag själv är adopterad och ser faktiskt inget lyckligt i det hela. Har  ärligt talat inte träffat någon adopterad som mår riktigt bra. Jag låtsas själv att jag inte lider av det fast jag gör det. Att alltid känna en tomhet inom mig.

Håller med dig, det FINNS säkert adopterade som mår bra, man läser ju om dem ibland. Fast träffat någon i verkligheten, nej...

Det är ungefär den bilden av adoption jag också fått av de adopterade i min umgängeskrets.

jag är lycklig och har alltid varit det , men det verkar ju som dom flesta andra adopterade lider av det på ett eller annat sätt , kvinnan som födde mej hade inte råd att ha mej och gav bort mej , den mest osjävliska handling man kan göra och det måste ha gjort så ont att lämna sitt eget barn till någon annan.
nej jag är bara tacksam och glad att jag fick ett bra liv och en underbar uppväxt , kvinnan som födde mej har nu tre andra barn vilket jag bara tycker är bra för henne.
jag kallar henne kvinnan som födde mej för mamma för mej är den personen som du växer upp med och som du lever med och som lär dej allt och älskar dej.
jag har ju själv bio barn och det skulle krävas mycket och massa tårar för att kunna vara så pass oegoistisk så man skulle läman bort nån av dom om det var för deras eget bästa.

frågan varför jag blev bortlämnad , ja kvinnan som födde mej hade inte råd , det duger för mej , jag grubblar inte och känner ingen ilska eller avundsjuka på mina bio syskon.

jag har haft det bäst , jag är gift med världens bästa man och har tre underbara ungar , en stor härlig släkt och inte en gång har jag känt att jag inte passar in.
men alla är olika

om man adopterar och tror att det barnet kommer fara illa eller må dåligt så kommer det med 98% att inträffa för föräldrarna för över det på sina barn , lika som bio föräldrar för över saker till sina barn i sitt sätt att vara.

 

Jag är adopterad och mår bra.

Visst har det funnits perioder då jag undrat över mina biologiska föräldrar men inget jag direkt lider av.

Det jag möjligtvis lider av är korkskallar som inte kan se längre än vad näsan räcker utan bestämt sig för att jag är knepig,bortskämd, mår dåligt, söker mitt ursprung osv osv...de stöter man på mer ofta än vad som känns ok. Eller ännu hellre "du måste vara tacksam mot dina adoptivföräldrar som lät dig komma hit"...

Instämmer, dessutom räcker det ju att läsa ett varv här för att se hur många som avskyr sina barn, säger upp kontakten med dem (eller barn som säger upp kontakten med sina föräldrar), struntar i om dem blir missbrukare, slänger ut dem hemifrån osv osv...Undrar vad de skall skylla på??

Har däremot aldrig hört/läst om någon adoptivförälder som gjort samma sak (härinne)