• elwen

    Varför vill ni inte adoptera???

    Inget illa menat eller så , utan jag bara undrar varför vi du/ni inte adoptera?

    Är det för att det inte är ett bio barn , för att ni är rädda för att barnet ska må dåligt , eller finns det andra orsaker och med det menar jag inte pengabrist eller annat , utan om ni fick och det var ett litet barn , under 1 år , vad har ni då för orsak att tacka nej 

  • Svar på tråden Varför vill ni inte adoptera???
  • VickiLee
    elwen skrev 2011-11-14 21:11:33 följande:
    jag är lycklig och har alltid varit det , men det verkar ju som dom flesta andra adopterade lider av det på ett eller annat sätt , kvinnan som födde mej hade inte råd att ha mej och gav bort mej , den mest osjävliska handling man kan göra och det måste ha gjort så ont att lämna sitt eget barn till någon annan.
    nej jag är bara tacksam och glad att jag fick ett bra liv och en underbar uppväxt , kvinnan som födde mej har nu tre andra barn vilket jag bara tycker är bra för henne.
    jag kallar henne kvinnan som födde mej för mamma för mej är den personen som du växer upp med och som du lever med och som lär dej allt och älskar dej.
    jag har ju själv bio barn och det skulle krävas mycket och massa tårar för att kunna vara så pass oegoistisk så man skulle läman bort nån av dom om det var för deras eget bästa.

    frågan varför jag blev bortlämnad , ja kvinnan som födde mej hade inte råd , det duger för mej , jag grubblar inte och känner ingen ilska eller avundsjuka på mina bio syskon.

    jag har haft det bäst , jag är gift med världens bästa man och har tre underbara ungar , en stor härlig släkt och inte en gång har jag känt att jag inte passar in.
    men alla är olika

    om man adopterar och tror att det barnet kommer fara illa eller må dåligt så kommer det med 98% att inträffa för föräldrarna för över det på sina barn , lika som bio föräldrar för över saker till sina barn i sitt sätt att vara.

     
    Vad härligt att höra:)
    Jag har tre fantastiska vänner som är adopterade, ingen känner sig annorlunda eller mår dåligt pga av adoptionen.
    Jag och min man utreds för adoption nu, pirrigt och lite läskigt. Vi har tre fina biobarn men längtar efter en till liten individ i vår familj. Jag har alltid drömt om att bli mamma, till många barn.....hur...spelade ingen roll känslomässigt!! Först nu, tre barn senare med utbildning och bra ekonomi har vi råd:).... Vi kommer att adoptera ett SN- barn, då dessa barn sällan eller aldrig adopteras inom sitt eget land. Det som är ett STORT problem där kan vara ganska enkelt här. Vi längtar och är övertygade att vi kommer att älska detta barn lika mycket som våra fina biobarn:)
  • Milkina cerka
    Anonym (För att) skrev 2011-11-14 18:45:09 följande:
    jag själv är adopterad och ser faktiskt inget lyckligt i det hela. Har  ärligt talat inte träffat någon adopterad som mår riktigt bra. Jag låtsas själv att jag inte lider av det fast jag gör det. Att alltid känna en tomhet inom mig.
    Här är en till, som skickar en Kram och säger att jag instämmer i det du skriver.
    M e n  tillägger då att jag utgår ifrån de j a g  känner då, och det är ju inte alla.
  • Anonym

    Nu har jag ett barn redan, som jag varit gravid med.

    Men hade jag inte kunnat få barn så hade jag nog provat med ivf, äggdonation och ev. även surrogatmamma innan adoption.

    Dels för att man blir så granskad innan man blir godkänd som adoptivförälder. Och dels för att det är så långa köer. Fler och fler länder vill heller inte adoptera bort barn, så det är flera års väntan... Allt fler barn som faktiskt adopteras bort är sjuka på något sätt. Och de stannar längre hos sina biologiska föräldrar, vilket jag anser gör traumat större när de sedan får byta familj.

    Rent krasst är det ju också så, att jag hoppas på att vi är på väg att utvecklas till en värld där inga barn är oönskade och alltså inte behöver adopteras bort. Tyvärr drabbas ju då de som av olika anledningar inte kan få biologiska barn, eftersom de då inte får möjlighet att bli föräldrar.

  • Jagvetmest
    Thalis skrev 2011-11-14 15:31:22 följande:
    På vilket sätt handlar detta om mig och min familj? Vart har jag skrivit det? Min dotter är inte ens tonåring...

    Men jag känner däremot många familjer som stått vid sina barn när det har kärvat och älskat sina barn utan villkor!! Och de har skitit i att barnen inte har deras gener!
    Det jag menade var: "Hur ska man kunna diskutera något övht utan att generalisera?" Jag diskuterar ju inte dig och de förhållanden som råder i din familj (hur ska jag kunna göra det när jag inte känner er??) utan adoption som samhällsfenomen.  Och då måste man generalisera. Vet du ens vad ordet betyder? Om man tex säger att adoptivbarn generellt mår sämre psykiskt än biologiska barn så är det ju inte sant i 100% av fallen, utan betyder bara att de oftare gör det än biologiska barn. En generalisering.
  • Anonym (aldrig)
    elwen skrev 2011-11-08 12:13:42 följande:
    Inget illa menat eller så , utan jag bara undrar varför vi du/ni inte adoptera?

    Är det för att det inte är ett bio barn , för att ni är rädda för att barnet ska må dåligt , eller finns det andra orsaker och med det menar jag inte pengabrist eller annat , utan om ni fick och det var ett litet barn , under 1 år , vad har ni då för orsak att tacka nej 
     

    Jag vill inte ha nån annans barn, jag vill ha mitt biologiska och det kan det aldrig bli med ett adopterat. Är emot adoption.
  • Thalis
    Jagvetmest skrev 2011-11-15 10:53:27 följande:
    Det jag menade var: "Hur ska man kunna diskutera något övht utan att generalisera?" Jag diskuterar ju inte dig och de förhållanden som råder i din familj (hur ska jag kunna göra det när jag inte känner er??) utan adoption som samhällsfenomen.  Och då måste man generalisera. Vet du ens vad ordet betyder? Om man tex säger att adoptivbarn generellt mår sämre psykiskt än biologiska barn så är det ju inte sant i 100% av fallen, utan betyder bara att de oftare gör det än biologiska barn. En generalisering.
    Jag undrar om DU vet ordets mening!!?
    Men jag tänker inte fortsätta att diskutera med dig eftersom du har redan bestämt dig för att ALLA adoptivbarn mår dåligt och är på ett visst sätt.
    Mamma till A, A, A och V.
  • Runguska

    För våran del handlar det om att jag är funktionshindrad, tror därför att det skulle bli oerhört svårt att få ett medgivande. Och skulle det gå så vet jag inte, känner inte till något land som godkänner ändå. 

    Nu har vi två biologiska barn så det är inte aktuellt, men visst for tanken genom huvudet tidigare. Då var det rätt så stressande dessutom eftersom vi visste att det inte skulle bli möjligt med adoption i det fall vi inte skulle kunna få biologiska barn.

    Kan väl tillägga att jag inte har någon specialhjälp för mitt funktionshinder, lyfter inget bidrag, ingen lss-insats, normalt jobb osv. även om jag för tillfället är föräldraledig.  

  • Anonym

    Jag skulle aldrig orka utsätta mig för alla utredningar som man måste gå igenom för att bli godkänd för adoption. Aldrig. Jag är heller inte så angelägen om att få barn att jag skulle betala hundratusentals kronor för dem eller gå igenom en massa läkarundersökningar och behandlingar.  Kan jag inte få barn genom att ligga lite så får det vara. 

  • Anonym
    Anonym skrev 2011-11-15 11:11:17 följande:
    Jag skulle aldrig orka utsätta mig för alla utredningar som man måste gå igenom för att bli godkänd för adoption. Aldrig. Jag är heller inte så angelägen om att få barn att jag skulle betala hundratusentals kronor för dem eller gå igenom en massa läkarundersökningar och behandlingar.  Kan jag inte få barn genom att ligga lite så får det vara. 

    Jag känner precis på samma sätt, skulle inte vilja bli så hårt granskad som man blir om man vill ansöka om adoption. Jag tror också det skulle vara svårt för mig att bli godkänd eftersom jag har haft en del psykiska problem.
  • Jagvetmest
    Thalis skrev 2011-11-15 11:02:31 följande:
    Jag undrar om DU vet ordets mening!!?
    Men jag tänker inte fortsätta att diskutera med dig eftersom du har redan bestämt dig för att ALLA adoptivbarn mår dåligt och är på ett visst sätt.
    Nej det har jag aldrig sagt. Du får ta och tygla dina känslor lite och läsa vad jag egentligen skriver. När du läser i affekt så tolkar du in en massa egna känslor och fördomar i det jag säger. Jag tror att vad det handlar om är att man inte får säga något negativt om adoption överhuvudtaget- för då går ni adoptivföräldrar i taket. Men jag tänker fortsätta att tänka själv och inte låta mig påverkas av sådana tabun.
    Jag tror vidare att om man är trygg i sin egen roll som adoptivförälder så reagerar man inte så häftigt på kritik av själva fenomenet?? 
Svar på tråden Varför vill ni inte adoptera???