Finns det en "bästa ålder"? Som alltså enligt någonslags forskning är bäst... När började era? Och när hade de börjat om ni fått välja själva (menar alltså nu ur ekonomisk synvinkel)?
Har under alla år jag jobbat i fsk aldrig träffat någon ettåring som är "mogen" för förskola så SÅ individuellt är det ändå inte.
Skulle säga vid 3-4 år (eller så sent som möjligt). Det är först då de börjar få ett faktiskt behov av förskolan i betydelsen regelbunden lek med jämnåriga kompisar, och anknytningsprocessen har nått nästa nivå där barnet vänder sig utåt och bort från föräldrarna i sökandet efter vänskapsrelationer och andra relationer utanför familjen. Detta är alltså enligt forskning den bästa tidpunkten för att börja förskolan, och då är det den sammanslagna forskningen som visar på dessa tendenser. Det går att läsa mer om denna forskning i tex Per Kågesons bok "tid för barn" eller Magnus Kihlbom "Förskola för de allra minsta, på gott och ont". Då är det dock korta dagar som gäller, långa dagar ses aldrig som något positivt (naturligtvis) för barn i förskoleåldern. Någonstans kom man fram till att ungefär 4 timmar per dag är lämpligt för en 3-4 åring och en 5-6 åring kan ha något längre dagar. Självklart är detta inte möjligt för de allra, allra flesta. Men i den bästa av världar... så att säga.
Med dagens usla kvalitet mätt vill jag dock säga aldrig när det gäller de flesta förskolor i Sverige idag... jag kan inte för mitt liv förstå att inte fler föräldrar protesterar mot den katastrofala barnomsorgen. För nej, den är inte bra. Och inte ens med världsliga mått mätt. Den är faktiskt riktigt, riktigt usel.
Jag har bara haft min äldsta dotter på förskolan då det varit absolut nödvändigt. Hon gick ungefär 15 timmar i veckan i ca ett halvår när hon var 2 år, började alltså när hon precis fyllde 2 år. Sedan fick hon vara hemma igen och började allmän förskolan när hon var 3½ år (15 timmars alltså). Det funkade inte på önskvärt sätt och eftersom hon egentligen inte behövde vara där så fick hon vara hemma igen, vilket gjorde att hon började må otroligt mycket bättre igen. Förskolan är ingen plats för henne, hon mådde dåligt av den och därför är vi otroligt glada att vi har valt att lägga upp det så att vi kan ha barnen hemma istället. Barngrupperna är så sjukt stora och kvaliteten överlag på förskolorna är under all kritik (statistik finns på skolverkets hemsida) så jag är inte förvånad. Många mår dåligt, men föräldrarna blundar men har ändå ofta dåligt samvete innerst inne. Jag tycker det är otroligt sorgligt.
Vi kände att vår dotter hade varit alldeles för liten när hon var 15-18 månader men över sommaren tills hon började vid 20 månader så blev det väldigt lagom. Hon började behöva mer aktiviteter, utmaningar osv i vardagen och inskolningen gick oväntat bra trots att hon verkligen inte varit något "dagisbarn" i betydelsen älskat dagis från dag ett och hon har alltid varit väldigt reserverad mot andra barn osv och mest undvikit dem.
Sen kan vi konstatera att från den här vintern, då hon är tre, så har hon börjat leka med andra barn helt plötsligt så nu har hon ett helt annat utbyte av de andra barnen.
Sonen hade vi tänkt skola in vid 18 mån men kände när han var ca 1 år att det kändes alldeles för tidigt så nu kommer han vara 21 mån, känns också helt rätt.
För oss har det aldrig känts viktigt för vare sig oss eller barnen att vara hemma längre än så här.
Själv kommer jag inte åta mig fler uppdrag i förskola (trots att jag har bättre arbetsvilkor än personalen i stort) just eftersom arbetsmiljön är så oerhört påfrestande. Rörigt, högljutt och stressigt. Tror tyvärr inte direkt det är mindre påfrestande för en ettåring.
ja inte under 3 skulle ja säga.. här okring har vi inte hittat barn i den åldern som är hemma, ens o dom har småsyskon som är hemma.. och då började dottern fundera var hennes kompisar var under dagarna, och ville dit hon med.. så 3veckor innan 3års dagen började hon, och ja ha kunnat gå efter nån tie om ja velat, för hon behövde inte mig där.. dock hade vi 2veckors inskolning men ja sartt kt i personalrummet och va ute och gick.. va med första lunchen hon stannade för, första vilan och utelek.. men de gick så bra att dom tyckte ja skulle gå hem, dom hade inte vart med om smidigare inskolning.. va väl ja som tyckte de va svårast.. haha..
men har er och mer börjat ongra dagisstarten, hon trivs ju, en personalen hinner inte ens se en 3åring som klipper sig själv vid ett bord, 5åringarna knuffar varann (och säkert yngre) så bloden rinner.. nej, nu har dom haft magsjuka där i 6(!!!!) veckor så hon har inte fått vara där, vill inte ha hem sån skit om ja kan förhindra de..
men funderar på att säga upp platsen då ja tycker dom sköter verksamheten så dåligt (å då har ja sjävl varit på långtids praktik och haft vik på olika dagis inna ja vart gravid..) om vår komun bara velat ha dagmamor hade ja redan ansökt om de..
Min dotter började när hon var 1 år och 10 månader. Hade gärna sett att hon var strax över 3 år innan hon började, men det var tyvärr inte möjligt. Men det var först när hon fyllt 3 som hon började vilja gå till dagis och själv verkar gilla det. Nu är hon 4 ½ och dagis känns viktigt i hennes liv, främst hennes 2 bästa vänner.
Från tre år och uppåt.