• Anonym (OOPS!)

    Snart adoption. GRAVID!

    Under 2004 - 2008 försökte jag och min skaffa barn. Vi gick igenom ALLT. Med allt menar jag allt. Inget fungerade. Inte ett enda plus! Vi fick reda på att jag var infertil och skulle aldrig kunna bli gravid. En jävligt stor sorg.... Men, vi bestämde oss för adoption och har stått i kö sedan 2009.

    För en månad sedan fick vi vårat samtal. En liten flicka på 13 månader finns i Thailand som vi har blivit matchade med. Resan ska bli av i augusti.

    Jag är 38 år. Har inte haft mens på två år och faktiskt fått sagt till mig att jag är infertil. Därför har vi inte skyddat oss under dessa år (som man ska om man adopterar) Senaste veckorna har jag mått illa, kräkts och haft alla möjliga jobbiga symptom. Har inte haft EN enda tanke på att jag kunde vara gravid. Det har inte funnits i hjärnan liksom.

    Igår gick jag till VC för att kolla upp vad det är med mig. Har alltid haft problem med väldigt lågt blodtryck och tänkte att det var det som spökade.

    "Kan du vara gravid?" frågade sköterskan. Jag skrattade och sa att det inte var möjligt. Men hon övertalade mig att göra ett test. Och jag plussade. Kom i någon slags chock. Bröt ihop och gick hem till min man och berättade.

    Och nu sitter vi här. Vad i helevete ska vi göra?

    Det känns HELT uteslutet att inte åka och hämta vårat barn i Thailand. Och det känns HELT uteslutet att ta bort detta barn.

    Jag vågar inte ringa ngn och berätta. HJÄLP!

  • Svar på tråden Snart adoption. GRAVID!
  • Cloudyberry
    Anonym (OOPS!) skrev 2012-07-11 17:07:49 följande:
    Kan garantera att vi inte kommer älska vårt biologiska barn mer!!!

    Har läst allt. Skriver mer imorgon! Tack till er som stöttar. Till er som är negativa, finner tyvärr inga ord för att besvara det vissa av er skriver...
    Du kan inte garantera någonting för du vet inte hur det är att ha barn.
  • Anonym (solklart !)
    Anonym (samma som #18) skrev 2012-07-11 22:13:28 följande:
    Fast det är ju en persons erfarenhet... Jag har 3 kompisar som är adopterade från utlandet, samtliga ser sina föräldrar som just föräldrar. Samma med ev syskon. En av dem har ett syskon som är biologiskt barn till föräldrarna, samt ytterligare två adopterade syskon. De ser sig som syskon allihop, och inget barn är mer eller mindre värt än övriga. Eller mer eller mindre älskat...

    Angående adoption och "välgörenhet" så var det litet så förr, att man ansågs var en god människa som idkade välgörenhet, om man adopterade barn. Jag har träffat på många som har det synsättet....
    aaa... och det är tre personers erfarenhet. INte heller något att bygga statistik på då va?
  • Anonym
    Soetkorv skrev 2012-07-11 18:11:58 följande:
    Vad är det för ursäkta jävla nötter som skriver i den här tråden?! Jag syftar på de som säger att självklart kommer det biologiska barnet först och att de ska bli glada över att äntligen blivit gravida och strunta i det adopterade barnet, alternativt adoptera det och låta det komma i andra hand, för så är det när man får en nyfödd. Ja, men skillnaden är då att barnet är biologiskt och som man redan haft innan. Nu kommer ett litet övergivet barn till ett nytt land, , nytt hem nya ansikten, dofter, föräldrar etc. Det barnet behöver all uppmärksamhet från föräldrarna. Och nej, det är absolut inte självklart att ett biologiskt barn kommer först. Vad är det för skitsnack? Är övertygad om att TS och hennes man ville ha ETT BARN. Och de fick äntligen en flicka från Thailand. De är utsedda som föräldrar. Säkert sett bilder på henne och tagit henne till sitt hjärta. Fy fan för att det finns folk som är så ignoranta och inskränkta att de tror att ett biologiskt barn betyder så mkt mer. Man ska definitivt inte låta ett adopterat barn komma i andra hand för att en nyfödd kommit. Ett adopterat barn är ju som ett nyfött men mycket mer sårbar, då den kommit från ett annat land och behöver vänja sig och knyta and. Svartsjuka kan bli ännu mer påtagligt då det adopterade barnet kan känna sig oönskat när föräldrarna skaffade ett biologiskt efter. Om TS behåller biologiska barnet så är det nog knappast för att det betyder mer, utan för att hon inte vill ta bort det. Blod är tjockare än vatten. Men jag som adopterad anser att jag har samma blod som mina föräldrar, dock inte biologiskt. Men det uttrycket kan jag också använda då jag åsyftar min familj jämfört med andra människor.

    Just det blod är tjockare än vatten. Kanske du som är en korkad nöt.
  • Anonym (solklart !)
    Cloudyberry skrev 2012-07-11 22:20:27 följande:
    Du kan inte garantera någonting för du vet inte hur det är att ha barn.
    jag håller med !!!
  • Jellybeanbaby
    Cloudyberry skrev 2012-07-11 22:20:27 följande:
    Du kan inte garantera någonting för du vet inte hur det är att ha barn.
    Håller med, TS kan inte garantera sånt TS inte vet...
  • Anonym (samma som #18)
    Anonym (Alternativ) skrev 2012-07-11 22:15:23 följande:
    Jag antar att de med erfarenhet av adoption kan ge bäst svar. Jag tycker det är svårt att sätta sig helt in i situationen.

    Jag har haft flera missfall. Det senaste i vecka 12. Givetvis svårt men inte alls jämförbart med tanken på att förlora något av mina barn som jag lever med. Det är mina referenser.

    Vad är barnbesked jämförbart med, känslomässigt? Som en graviditet eller att man redan "har" barnet?

    Hur går uppföljningen till, innan adoptionen vinner laga kraft? Är risken att man blir av med e´tt barn man bott med reell?

    Jag skulle nog som sagt tala om som det var till myndigheterna. Skulle jag bli av med adoptivbarnet borde det vara mycket hemskare när man träffats på riktigt och knutit an till varandra eller?           
    En kompis jämförde det med att man gjort ett lyckat rutinultraljud i en graviditet... Man vågar inte lita helt och hållet på att allt går bra, för det kan i värsta fall gå åt skogen, men man har ett barn och förbereder för det barnet, både mentalt och praktiskt. Köper vagn, säng o.s.v.
  • Cloudyberry
    Anonym skrev 2012-07-11 22:21:38 följande:
    Just det blod är tjockare än vatten. Kanske du som är en korkad nöt.
    Amöba
  • Anonym (samma som #18)
    Anonym (solklart !) skrev 2012-07-11 22:21:01 följande:
    aaa... och det är tre personers erfarenhet. INte heller något att bygga statistik på då va?
    Nej, men det är ju mer än en i alla fall
  • Anonym
    Soetkorv skrev 2012-07-11 18:15:14 följande:
    Egna barn?! Hur kan du säga så? Mina föräldrar anser att jag är deras eget barn lika mkt som det biologiska. Och du verkar allvarligt dum? Att länderna inte själva kan stå för kostnaderna?! Vet du hur stor processen är kring en adoption. Alla berörda som arbetar med detta behöver få lön och barnen tas om hand av fostermammor och annat folk och får sjukvård etc. Allt kostar! Tror du bara att de sätter en unga på ett plan och skickar iväg? Dummer.

    Varför kan inte barnet bo kvar i sitt hemland istället? Varför ta hit det till Sverige bättre om de får stanna i sitt hemland.
  • Anonym (solklart !)
    Anonym (samma som #18) skrev 2012-07-11 22:23:29 följande:
    Nej, men det är ju mer än en i alla fall
    Ja men säg det till forskarna då. Man behöver bara fler än en som håller med en själv så kan man säga att det är sanningen...

    nej. alla har väl rätt till sin åsikt ? 
Svar på tråden Snart adoption. GRAVID!