Varför blir singelmamman sur när jag söker någon utan barn?

Ts, har du själv barn? Det är ju dubbelmoral om man själv har barn men söker någon som inte har barn. Det kanske kan irritera, annars förstår jag inte reaktionen.

Själv har jag inte barn,men tycker det är skitsvårt att hitta en kille som är seriös och man kan skaffa familj med. Antar att det är ännu svårare om man har barn.

Själv tänker jag skaffa barn själv och då är det ju tråkigt om killar inte kan tänka sig träffa en tjej med barn. Speciellt då barnet inte har pappa och ingen problematik uppstår med tidigare ex eller dylikt. Tror det är lättare för en kille att komma in i en sån familj och få pappa-roll utan konkurrens så att säga och direkt bli en del av familjen.

Ot Kanske ska man fundera vad det är man inte gillar med tjejer som har barn. Kanske kravet på att träffa en tjej utan barn är svårt om det stämmer att du är född 70 menar jag. Då är du 44-45 år och finns inte så många tjejer i den åldern som inte har barn menar jag.

Jag är 35 och jag och många av mina tjejkompisar som fortfarande är barnlösa/singlar vill inte träffa en kille som är 10 år äldre. Jag tycker nån som är 45 ska träffa nån som är 45 eller drar öronen åt mig om en man i den åldern fortfarande är ungkarl utan barn och inte varit gift eller sambo etc.

Jag kan förstå att det känns provocerande att bli bortvald och särskilt på grund av något som är en del av ens identitet. Det har mindre att göra med om tjejen är särskilt intresserad, det handlar om upplevelsen att bli ratad och underkänd. Sedan hanterar väl de flesta av oss saken lite bättre än så. Fast det är möjligt att just nätformen gör det lättare att vara gränslös och otrevlig? (Har själv inte nätdejtat men av nätforum att döma.) I verkliga livet skulle förmodligen bara en berusad person eller någon med psyksikt funktionshinder fått den typen av utbrott mot någon h*n inte känner närmare.

Knappast någon tröst men den här tjejen hade förmodligen känt sig lika förnedrad och blivit lika otrevlig om hon valts bort på grund av sin politiska åskådning, något i sitt utseende eller utbildningsnivå.
Allt som är av stor betydelse för dig är väl lämpligt att lägga till i din presentation.

Det jag menar är väl helt enkelt att det är naturligtvis varje persons beslut om vad man vill,träffa någon med eller utan barn.

Samtidigt bör man fundera när man kommer upp i åldern vilka krav man egentligen ställer i en relation och att en människa sällan har allt man önskar sig och vara öppen för att sålla några krav. Fundera över sina krav och vad det är i dem som är jobbigt eller omöjligt. En person kan vara good on paper, bad in reality and viceversa.

Om det gäller exempelvis barn,vad är det som känns jobbigt med att tjejen har ett barn? Skulle det göra skillnad om barnet var 1 år och inte hade en pappa alls i sitt liv eller 3 tonårskillar ? Är det ett krav som inte går att förhandla om? Vilket krav går då att förhandla om? Etc

Det tror jag med.

Mina anledningar var att jag vill dela upplevelsen, första gången med min partner.

Sedan vill jag inte att någons x skall vara med och bestämma hur min framtid ser ut med flytt, resor, fritid osv.

Men jag skulle vara mycket öppnare för prova om det var så som du tänker...

Mvh

Ja, bara det här att man väljer bort någon för utbildningsnivå, religion, livsåskådning,politik,längd,utseende,hårfärg,vikt etc gör att de som faktiskt blir kvar inte blir så många och säkerligen inte de man faller för i verkliga livet.

Tänk om du söker en smal blondin utan barn men sen i verkligheten träffar en underbar chilenare med barn som älskar att laga mat och har en otrolig livsglädje och personkemi med. Men ingen du aldrig skulle träffa på nätet pga de uppstolpade kriterierna /kraven.

Bra poäng.

välkommen till klubben. jag är visserligen tjej men väljer också (oftast) bort män med barn just för att jag inte är intresserad av rollen som bonusmorsa.
har aldrig förstått varför vissa blir så förbannade när man väljer bort singlar med barn.
Vi har alla olika preferenser. nån föredrar brunhåriga personer, en annan föredrar blonda. nån vill ha en kort partner medan nån annan vill ha en lång. Jag vill ha en partner utan tidigare barn medan nån annan gärna går in i rollen som bonusförälder.

slutsats: du gjorde inget fel och självklart får man ha inställningen att man helst inte vill bli styvfar!

"Problemet" med dejtingsidor är att man inte har den verkliga träffen där man kan falla för någon som du beskriver. Och när man sitter och väljer bakom en skärm så är det självklart att man inte kommer gå på det man inte tror skulle funka irl eller något man inte är intresserad av.

Sådant kan bara kastas omkull med en verklig "cruch"

Jag är 40, men när jag registrerade mig var namnet med -75 upptaget.

Nej, jag har inte barn. Det är därför jag söker någon utan barn. Hade jag haft barn och vore sökande singel, hade jag däremot förmodligen sökt någon som också hade barn.

Det är väl möjligt att jag gör fel som väljer bort ensamstående mammor. Kanske borde jag i alla fall vara lite öppna för dem till att börja med. Men min erfarenhet är att ensamstående föräldrar aldrig helt kan (eller ens skall) släppa sina tidigare förhållanden, d.v.s. barnens andra förälder. Jag känner inte riktigt att jag vill gå in i det getingbo som det kan innebära att komma så nära ev. vårdnadstvister och liknande när jag inte ens själv har barn och därmed den erfarenhet det kan innebära av att vara förälder.