Varför blir singelmamman sur när jag söker någon utan barn?

Kontentan: alla mammor är ragator 

Alla mammor/pappor är inte ragator men att någons X skall ha bestämmande rätt över mitt liv känns bara fel. Jag vill inte att en tredje part skall va med och bestämma huruvida jag kan flytta eller åka på långsemester med familjen, fira jul osv osv

Och det som jag finner konstigt är alla de som säger att jag inte behöver involvera mig i dess barns liv? Det sa flera, hur hänger det ihop, om man skall va partners och ha barn ihop? 

Vilken relation har han till barnen då? Lekfarbror?

Jag kom i kontakt med en kvinna på en dejtingsajt. Bland det första som framkom om henne var att hon har ett barn.

När jag sade att jag helst ville träffa någon som inte redan har barn, blev hon tydligen sur eftersom hon skrev förolämpningar och skickade hånande smilisar.

Vad gjorde jag för fel? Får man inte vara av uppfattningen att man helst inte vill bli styvfar?

Varför skulle han vara just lekfarbror? Han är mammas pojkvän för henne. De pratar och kan visst leka precis som mina vänner kan leka med henne. Hon är mitt ansvar inte hans så nej han är ingen styvpappa.

Jag kom i kontakt med en kvinna på en dejtingsajt. Bland det första som framkom om henne var att hon har ett barn.

När jag sade att jag helst ville träffa någon som inte redan har barn, blev hon tydligen sur eftersom hon skrev förolämpningar och skickade hånande smilisar.

Vad gjorde jag för fel? Får man inte vara av uppfattningen att man helst inte vill bli styvfar?

Det är väl möjligt att jag gör fel som väljer bort ensamstående mammor. Kanske borde jag i alla fall vara lite öppna för dem till att börja med. Men min erfarenhet är att ensamstående föräldrar aldrig helt kan (eller ens skall) släppa sina tidigare förhållanden, d.v.s. barnens andra förälder. Jag känner inte riktigt att jag vill gå in i det getingbo som det kan innebära att komma så nära ev. vårdnadstvister och liknande när jag inte ens själv har barn och därmed den erfarenhet det kan innebära av att vara förälder.

Jag frågar bara. Men han är alltså inget särskilt för din dotter? Bara ytterligare en perifer vuxen i hennes liv. Det verkar tråkigt.

Varför skulle det vara bara problematiken kring ex som sätter käppar i hjulet? Det är idiotiskt att tänka så...

Jag skulle själv ALDRIG mer bli tillsammans med någon som redan har barn. Inte pga att jag inte klarar av ex, eller för att jag inte gillar barn, eller något sånt. Utan helt enkelt för att det är för smärtsamt om något händer. Om man går isär, Barn som man nästan såg som sina egna som man helt plötsligt inte får träffa längre, som även de är ledsna och ringer och frågar varför man inte kommer hem, men man kan inte förklara att det är för att deras pappa inte vill ha mig längre...

Nej ALDRIG mer en man som redan har barn.... Däremot är det väldigt viktigt för mig att han skall vilja ha barn, eller iallafall inte är anti tanken... 

Sen ang åldern... Vet flera som är 35-45 och inte har barn, av olika anledningar. Vissa har inte velat så sin havre för vinden utan väntar på att träffa den rätta kvinnan. Andra har haft längre förhållanden men med partners som antingen inte kunde få barn eller inte ville ha barn. Man skall inte vara för snabb med att dömma...

Och även om jag hade barn skulle jag inte vilja träffa någon med barn, räcker att man har en annan förälder att ta hänsyn till hur man lägger upp veckorna... Men ytterligare en omgång med föräldrar... Nej.....