Trump som president :( vad händer nu?

Det skulle vara intressant att se förhållandet mellan den sammanlagda exporten, importen och den inhemska tillverkningen. Ju högre andel som är inhemsk produktion desto mindre viktigt borde bytesbalansen vara.

Min morfar sa förresten att Maaaade in Jaaapan betydde att det bara var skräp, krimskrams. Jag tror inte att det är som krimskramsproducenter Kina/Asien är en utmaning för USA och oss. Ericsson är på väg att komkurreras ut av Huawei, datorer, elektronik, miljöteknik.

I mångt och mycket är det Asien som håller på att ta över teknikutvecklingen. Trumps försök att bromsa eller backa utvecklingen genom att införa en Trabantekonomi kommer - hoppas jag - att fungera som ett exempel på att ökad inskränkthet inte är en lyckad metod att möta globala utmaningar.

Jag tror det var S som en gång hade parollen "Ökad jämlikhet", det syftade åtminstone till något positivt, nationalismens underförstådda "Ökad inskränkthet" innebär inte enbart inskränkthet gentemot andra utan även mot oss själva.

Det är inte bara Katerina Janouch som efterlyser en stark ledare, som ser de öppna samhällena som svaga. I sitt tal igår bröt Trump mot en mångårig tradition, han nämnde inte den "fria världen". Det kommer att bli några spännande och betydelsefulla år framöver. Ska vi själva få en regering som har integrerat parollen "ökad inskränkthet" i sin politik eller får vi till en regering bestående av partier som försöker värna det öppna samhället och ett socialliberalt tänkesätt.

Utvecklingen är verkligen märklig. Jag minns Berlinmurens fall och den utvecklingsoptimism som fanns då, idag finns det i stället alltför många rädda människor som vilset ropar efter en stark ledare.

Samtidigt svarar han på bilden av att rikedomarna främst har försvunnit ner i kapitalisternas fickor, med hjälp av den politiska eliten. Ungefär som Moore brukar framställa saken. Dessutom målar dokumentärer av mäniskor som campar på wall-marts parkering, eftersom det är det enda stället de har råd att leva på, en mörk bild. Jag tror inte man behöver hålla med om den verklighetsbeskrivning som t.ex. Moore lägger fram för att ändå inse dess retoriska styrka.

Kineserna verkar fortfarande svårt att axla rollen som teknikledare. Det är fortfarande lågpris och krimskrams som utgör konkurrensfördelen. Kanske kan handelshinder öka innovationsförmågan, ungefär på sätt som skedde med japanska småbiltillverkare för ett antal decennier sedan.

Gör han verkligen det?

Jag tycker mer att hans modell är att påstå att rikedomarna försvunnit utomlands med hjälp av ett korrupt politiskt etablissemang och hans tes är att amerikaner inte ska berika andra än amerikaner och detta ska åstadkommas med hjälp av omförhandlade handelsavtal och importtullar medan den amerikanska ekonomin fås att växa med hjälp av av skattesänkningar samt att Obamas sjukvårdsförsäkringsreformer avvecklas.

För mig som befinner mig till vänster så kopplar jag det direkt till höger(-populistisk) politik, också kryddad med nationalism.

Dessutom påstår han att det kommer att satsas kraftigt på infrastrukturen i USA, ett slags keynesianskt synsätt men i den trumponomiska varianten så gasar man i högkonjunktur i stället för i lågkonjunktur.

Mot bakgrund av USA:s enorma statsskuld skulle Sverige kunna låna upp sådär än 10.000 miljarder och satsa på vår infrastruktur om vi vill tillämpa trumponomics.

Något vi nog inte vill.

www.buzzfeed.com/ishmaeldaro/bane-trump-inauguration-speech

Att det är nya spelregler, ja det tror iaf Trump, men högmod brukar gå före fall, och just det kan bli hans stora misstag.
För han sätter inga spelregler, det gör omvärlden,

, han har ju .ex lovat att försätta världsekonomi i kaos, om inte Kina gör som han vill..,  

Jag är inte så säker på att föregående presidenter varit särskilt rädda för media. För många år sedan gick det en dokumentär där den amerikanska presskårens ohälsosamma förhållande till presidenten togs upp. De som skötte sig fick sitta på första parkett och till och med följa med i Air Force One. De som inte skötte sig åkte ut i kylan. Om dokumentären var att lita på så handlade det mer om att utnyttja media för egna intressen än om någon rädsla.