Ångrar mig efter skilsmässan.

Men snälla du, du har gjort ditt val. Släpp honom och låt honom gå vidare och ge han chansen att träffa någon som förtjänar honom. Han är värd mer än att ha nån som valde bort honom och sen kommer krypandes tillbaka. 

Nej, jag dumpade honom. Det var bra och spännande så länge det var en fantasi om oss och vi träffades i smyg men när det blev verkligt och vardag efter våra uppbrott där han skiljde sig med så undrade jag vad fan jag hade ställt till med. Lämnade jag min man för den här snubben? Är jag dum i huvudet?

Men som sagt. jag straffar redan mig själv med dåligt samvete och fördömer mig själv, så ni kan sluta försöka öka på det och istället försöka hjälpa mig att få tillbaks min exman och rätta till vad jag förstört.

Ja jag gjorde fel val. Det ångrar jag idag. Jag vet att jag inte förtjänar honom. Tack för den informationen. Men jag vill åtminstone försöka på alla sätt jag kan för att få tillbaks honom och rätta till vad jag ställt till med.

TS, jag tror du gör gott i att gå och prata med någon om det här. Uppenbarligen var det något som fick dig att lämna din make. Även om du känner att det var fel nu så finns det ingen garanti för att det inte blir likadant igen om din exmake (mot all förmodan) skulle ta tillbaka dig. För anledningen till att du ledsnade då kommer att finnas kvar tills du har gjort något åt det.
Du gör nog bäst i att försöka ta reda på vad det var som gick snett i er relation på egen hand innan du försöker övertyga honom att försöka igen.

Tyvärr kommer inget att bli likadant igen. Jag förstår att du mår dåligt, men mitt ex gjorde exakt samma sak mot mig. Exakt samma, förutom att vi inte var gifta, och sen kom han krypandes tillbaka efter några veckor. Vi är vänner idag men det tog flera år och jag har en annan underbar pojkvän som jag litar på. Hur mycket du än älskar honom är det bättre för er båda att gå vidare.

Jag förlät honom visserligen efter flera år, men skulle aldrig någonsin ta tillbaka honom. Om ni blir tillsammans igen kommer det sluta illa ändå. Bättre att gå vidare och hitta en annan som du behandlar bättre.

Du har förstört chansen att med det här förhållandet och som de andra säger, du får skylla dig själv, men du kan bättra dig inför nästa. :)

Som Anonym (Tufft­) sa i #2, berätta hur du känner, och sen vänta. Bered dig på en lång väntan. Eftersom han inte vill ha med dig att göra, han måste få tid att sörja och hitta sig själv. Samtidigt borde du försöka hitta dig själv, inte stanna i nåt slags mentalt limbo mellan relationer och tråna. Bli trygg i dig själv. Först efter ni båda bearbetat separationen kan ni ha en liten chans att hitta tillbaka till varann, även om risken är större att ni inte gör det. Men då kan ni båda ha en chans att hitta ut ur allt i nya riktningar, med nya partners i framtiden. Jag gissar han inte ens vill prata med dig idag, så kanske kan du skriva ett brev. Kanske kan han efter en tid förlåta dig och ni kan få en vänskap. Kanske inte. Och sen gå därifran.

Alternativet till ovan är att han efter att du berättat kommer krypande och inser att han ju vill ha dig trots allt, men tror du verkligen det? Det kommer ju knappast att hända, så ta tag i att förbättra dig själv och ditt liv på meningsfulla sätt, och se vart det bär. Det sista du vill är att befinna dig i det trånande limbot och vakna upp och inse sanningen först den dag han hittat en ny.

Vill och vill, det är liksom inte du enbart som bestämmer där. 
men du får väl helt enkelt blotta ditt inre och säga som det är och hoppas att han vill försöka. Så kan ni gå i terapi tillsammans. 

Jag behöver ju knappast stämma in i skylldigsjälvkören för det vet du ju redan själv. Mitt ex gjorde exakt som du och jag som trodde att vi hade ett fint och nära förhållande hamnade i total chock en lång tid efter. Det är inget som går över bara sådär. När jag väl började hämta mig och gå vidare så upptäckte han att det bara varit en tillfällig passion och började höra av sig då och då för att föreslå en lunch, fika , middag el liknande. I början var jag helt kallsinnig och avböjde varje invit då jag fortfarande mådde dåligt av att se honom. Men han gav inte upp utan fortsatte att försöka och till sist så gick jag med på att träffa honom på en fika.

Då gick han "all in" och förklarade hur mycket han älskade mig och vilken idiot han varit och att han aldrig mer skulle göra något liknande mm mm.

Jag blev otroligt förvirrad då jag ännu hade känslor kvar för honom och gick med på att vi gjorde ett försök att hitta tillbaka. Bästa jag gjort för efter 3-4 veckor så insåg jag att jag faktiskt hade kommit över honom och att mina känslor var helt borta. Kan tillägga att det kändes helt ok att få dumpa honom!

Och det är precis det som kan hända dig. Du lämnade förmodligen din man i ett känslomässigt kaos som är svårt att reda ut när man är i det. Han kan tro att han fortfarande älskar dig och ta tillbaka dig för att plötsligt inse att han faktiskt kommit vidare känslomässigt. Och få äran att dumpa dig vilket definitivt var läkande för själen i min situation.

Känns inte som att man är emotionellt mogen om man resonerar som du. Jag tog emot och behöll, skulle självklart lämnat om jag insett att jag inte ville men varför gotta sig åt det? Jag tog honom tillbaka för att han är en bra människa, nån som har många kvaliteter, det skulle han ju haft även om jag kommit fram till att jag inte ville ha ett förhållande med honom. Skulle bara kännas tungt och tråkigt.

Så om man inte reagerar och fungerar precis som du så är man emotionellt omogen?
Att inte kunna se utanför sin egna lilla person och inse att människor är olika utan att något är fel eller rätt. 
Bara olika.