Soc ska prata med mina barn

Min mans barn har blivit utfrågade 2 gånger (soc-utredning + i vårdnadstvist) och då fått svara på frågor om hur det är hemma hos mamman respektive hemma hos oss. Nu handlar det inte om någon alkohol men mamman har psykisk sjukdom. Soc har inte frågat barnen om sjukdomen utan mer bett dem berätta tex "hur är det på morgonen hos mamma, innan ni ska till skolan" (med tanke på att packa skolväskor, passa tiden osv). Den typen av frågor. 

Syftar ditt först stycke till att konstatera att jag inte har någon utbildning angående missbruk/beroende? Baserat på mitt nick? Du har ingen aning om hur mycket kunskap jag har eller vad jag läst eller har för erfarenheter. Däremot är det smärtsamt tydligt att du inte har kunskapen.

Du hakar väldigt mycket upp dig på etiketter som missbruk/beroende/alkoholism, det är ett misstag. Definitionerna är inte det viktiga alls nämligen och det finns dessutom olika "skolor" som tycker olika.

Och var snäll och skriv inte vad jag menar och tycker för du är helt fel ute i dins slutsatser och tolkningar.

Dessutom har jag aldrig skrivit att man som tidigare missbrukare aldrig kan dricka en öl mer, det var någon annan och det är inget jag håller med om. 

Att triggas av en öl skrev jag däremot men det handlade om att BARN som levt med en missbrukande förälder och har påverkats negativt i hög grad av detta genom hur de upplevt detta och känt sig mycket väl kan triggas av en ölburk som öppnas såtillvida att de kastas tillbaka till de upplevelserna och känsla de hade då.

Nu säger du att de minsta barnen inte ens fanns då och att den stora var väldigt liten och det är ju väldigt bra för dina barn, då har de minsta inte påverkats alls och den som nu är stor kanske inte heller så mycket. Förhoppningsvis.

Din naiva och okunniga syn på din sambos beroende kommer göra att dina barn kommer få ett rent h-vete nu när soc är inblandat.

Självklart säger dem inte att barnen kommer att omhändertas innan det väl sker. Men risken finns dock.

Varför anmälde grannen från början? Denne måste ju sett något extremt oroande som du vägrar inse.

Jag har redan skrivit en del som grannen påstått, mycket avfärdare socialen på en gång. Det var många anklagelser mot våra barn. De sa efter att vi varit där ett tag att de blev lite förvånade när vi klev in, det var inte alls den bilden av vår familj som de hade fått uppmålade för sig.

Vi insåg idag att det även är grannen som ringt till sambons jobb, där han påstått att sambon supit, satt sig i bilen och traskat in på jobbet dyngrak. Det hade grannen sett med egna ögon. Sambon jobbar dock med tunga maskiner och blåser i alkolås varje dag, det var lätt att bevisa med andra ord att det var lögn. Liknande saker har grannen sagt till socialen, dels historien om jobbet, men även att sambon sitter och super i veckorna och på helgerna. Vi tänkte ta med leverproverna de måste ta på hans arbete, som alltid varit bra. Hade han supit hade de varit förhöjda.

Vi hår försökt få tag på grannen för ett samtal, vill få en förklaring öga mot öga, men denne svarar inte. Häromdagen såg vi att han körde in på parkeringen samtidigt som oss, men krånglade sig ut igen och åkte iväg. Så vi har inte haft möjlighet att fråga honom om hur han ser på saken.

Varför tror du att grannen hittar på att din sambo dricker, och att han lyckats hålla sitt drickande utanför hemmet låter häpnadsväckande. Ibland tror jag att alla trådar här skrivs av samma person, för de ser ut på samma sätt:

- berättar om ett problem

- försvarar problemet

- historien ändras, problemet är inte längre ett problem

- ändrar historien ännu mer

- blir arg och hotar lämna tråden för att det skrivs inlägg om att ts har ett problem

- stannar kvar i tråden och förnekar att det någonsin funnits ett problem

Vi har gått till psykolog tillsammans samt sambon enskilt, pratar fortfarande med psykologen men inte lika frekvent. Jag fick förklarat för mig att begreppet alkoholist inte används längre. Det delas in i missbruk och beroende. Beroende är det man förr kallade alkoholism. Missbruk är tillfälligt.

Ur ett barnperspektiv (upprepar detta, men vissa verkar inte förstå) är det ingen skillnad alls när en vuxen dricker eller huruvida denne har ett missbruk eller inte. För oss vuxna är det skillnad, men inte för ett barn. För ett barn är det enbart mängden och hur ofta som är viktigt. Hur ofta det utsätts för en berusad förälder. Jag tycker att det säger sig självt, men det kanske är för att jag har haft så många samtal med proffesionella om detta som jag tycker att det är självklart.

Jag pratade med svägerskan förut, hon drack vin. Barnen var med. Hon har inget missbruk, men barnen såg henne dricka vin och förmodligen bli salongsberusad. Det är ju inte så att barnen påverkas annorlunda beroende på om hon klassar sig som missbrukare eller inte.

Men nu var det inte fakta om missbruk jag var ute som sagt, eller gissningar om saker och ting. Jag ville enbart veta hur ett samtal med barn går till och det fick jag ett bra svar på. Jag tyckte nämligen att det var en konstig fråga ifall min dotter brukar hota pappa. Det tyckte hon också. Hon är 7 år.

Varför tror du att grannen hittar på att din sambo dricker, och att han lyckats hålla sitt drickande utanför hemmet låter häpnadsväckande. Ibland tror jag att alla trådar här skrivs av samma person, för de ser ut på samma sätt:

- berättar om ett problem

- försvarar problemet

- historien ändras, problemet är inte längre ett problem

- ändrar historien ännu mer

- blir arg och hotar lämna tråden för att det skrivs inlägg om att ts har ett problem

- stannar kvar i tråden och förnekar att det någonsin funnits ett problem

Det beror ju på hur gamla barnen är. För min del var den stora skadan på mig oron etc för min förälder, inte direkt fylla i sig.

Vi äldre syskon hade samtal på soc kontoret. Inga direkt konstiga frågor som jag minns, men en känsla av att de inte trodde oss. Men det var länge sen.

Intressant.

Förövrigt så behöver det i inte va den visuella delen som triggar ångest eller pts utan faktumet vid öppnade av t ex en burk att personen utsöndrar känslor, ljud, vibrationer, kroppspråk - ändring av personlighet som är kopplat till tidigare negativa händelser. Vid en traumatisk fostran så kan barn bli högkänsliga, få svårare att fokusera eller rent av stänga av vid eller i en omgivning där andra utsöndrar samma negativa känsla. Man ska definitivt inte underskatta vår förmåga att lära och anpassa oss oavsett ålder även om man inte förstår varför eller skillnader ung som gammal, viktigaste är ju att deras hälsa hamnar i fokus och de som inkräktar på den får sin egna hjälp.

Vad gäller kompetent personal så är jag skeptisk. Träffat x antal läkare, ett par psykologer och en kbt. De hade inget att komma med förutom att följa en manual. Iaf inte till mig som är högkänslig. Kan dock tänka mig att det finns yngre bättre bildade idag, även om de finns de som inte har något att göra i den här yrkeskategori. Så det är bra att du följer upp. Man ska inte underskatta sin magkänsla eller moderinstinkt, intuition.

Hoppas ni får bra med hjälp och fråga mycket och försök håll dig till frågeställningar. Ett litet tips är om du hamnar i ett försvarsläge beskriva till mottagaren hur det påverkar dig i känslor och invänta respons än att stå på dig. Finns människor med ego och går på klockan i alla yrkeskategorier. Man kommer långt med mot frågor, frågor och beskriva dina känslor. Så psykologen eller vem du möter bemöter allas känslor och inte bara barnens, för alla är inblandade. Hade det varit mig och jag hade haft barn hade jag gärna bandat sessionen bara för att skydda mina barn. Hade definitivt inte gjort det men har blivit så illa behandlad av vården så tilliten är borta, tyvärr.

Jag har haft funderingar på att spela in alla samtal. Jag kan ju inte spela in barnens samtal dock och de lär ju inte berätta något heller. De berättar knappt vad de ätit på förskolan. De kommer dock hålla låda där inne, har väldigt pratglada barn i övrigt, personen som förhör dom kommer sova gott den natten, haha! Men handläggaren jag pratade med idag var så empatisk och trevlig så jag fick ett bra förtroende för honom.

Jag vet ju att de är till för att hjälpa och som jag skrev i ett annat inlägg så måste de självklart följa upp oss. Jag förstår det. Det är nog bara bra att de får prata med barnen själva så att de verkligen får se att de inte mår dåligt.