Någon mer än jag som är trött på alla incels som hatar på kvinnor jämt?

Social isolering och ensamhet gör att man får mindre empati till andra människor. Självklart ingen ursäkt för att göra illa andra, men förståeligt ur ett orsak och verkan perspektiv.

Definiera manshat. Snälla. Det pratas så mycket om manshat men ingen verkar ge ett svar på hur det tar sig utryck. Är genuint intresserad.

Hur påverkas din vardag av manshatet? Kan du inte gå ut vissa tider på dygnet pga av rädsla att råka ut för en galen feminist? Går du omvägar när du ser en grupp kvinnor för att du är rädd att de ska trakassera dig eller antasta dig? Har du nycklar redo i handen när du är ute och joggar utifall du skulle attackeras av en kvinna? Tänker du på hur du klär dig, hur du tittar och sänker din röst när du möter en bullrig och framfusig kvinna? Är du orolig att ingå relation med en kvinna av rädsla för ditt liv? Lyssnar inte chefen på din röst utan berömmer enbart din kvinnliga kollegor? Upplever du att dina argument naturligt möts med skeptism och måste backas upp med fakta för att anses trovärdiga enbart för att du ör man? Blir du kallad lilla gubben och få serva alla med kaffe medan den frågan aldrig ställs till dina kvinnliga kollegor? Blir du i huvudsak värderad efter ditt utseende och knullbarhet av kvinnor för att öht vara en intressant person för dem att umgås med?

Ge exempel från din vardag hur ditt utrymme och rörelsemönster begränsas av manshatet. Hat och diskriminering är nolltolerans. Men då måste du ju förklara vad hatet består av för att vi ska kunna motverka det.

Vet inte om jag orkar ge mig in i en sådan här diskussion igen men här är mitt bidrag, de jag kan komma på utan någon större eftertanke: 
* Min sexualitet skam och skuldbeläggs
* Jag värderas bara efter vad jag presterar
* Mina argument ifrågasätts och förlöjligas
* Mina upplevelser ifrågasätts och förlöjligas
* En relativt ny är att om jag som man tror nånting så avfärdas det som killgissning  
* Nu är det inte aktuellt (som tur är) men skulle jag vara ute och ragga skulle jag råka ut för dubbelbestraffning genom att antingen riskera att bli betraktad som osäker tråkmåns om jag var försiktig eller som ett svin som begår övergrepp om jag tog för mycket kontakt
* Jag måste hela tiden tänka på vad jag gör, vad jag säger och var och hur jag tittar för att inte någon kvinna skall känna sig utsatt
* Ännu värre är det när man umgås med barn, då gäller det verkligen att inte säga eller göra nått fel eller som går att misstolka för att inte riskera att bli misstänkt pedofil
* Jag lever med en ständig oro att om det skulle skita sig med min fru så kan jag förlora mina barn om hon anklagar mig för att antasta våra barn. Nånting som är hopplöst att försvara sig mot. 
* Jag lever med vetskapen att om jag blir påhoppad på stan så kommer många tolka det inte som att jag blir överfallen utan som att jag givit mig in i slagsmål och därför inte hjälpa till på samma sätt som om en kvinna blev överfallen.

Det intressanta är att de som framförallt står för många av de här sakerna är två kategorier människor, feminister och konservativa/reaktionära.
  

 

Din fråga är rätt lustig, det är som att fråga "definiera solen" eller "definiera varför man andas". För ALLA andra utom feminister så är det ganska självklart och något väldigt påtagligt. Det märkliga är snarare hur feminister INTE lyckas se det.
Ni är trotts allt en minoritet som större delen av befolkningen tar avstånd ifrån, inklusive majoriteten av kvinnorna.

Om det vore så självklart att ni stod för jämställdhet så skulle i stort sett hela befolkningen stödja er, men så är ju inte fallet så mao finns det saker i er ideologi som gör att majoriteten av befolkningen inte gillar. Men istället för att fundera över hur det kommer sig att det är så så ska ni istället låtsas som att det är er ideologi som är norm och rätt och försöka köra ner den i halsen på folk genom såna här cirkelargument. Det kommer aldrig fungera. Det enda ni åstadkommer med det är att bekräfta allmänhetens syn på feminismen som mansföraktande.

Jag måste ha något filter som sållar bort allt detta, har inte sett massa kvinnohatare varken på nätet eller irl

Sen heter det inte hatar på kvinnor... varför ska på in i den meningen

Nejdå du har inget filter för de allra flesta ser det precis som du. Sen är det kanske inte så förvånande att människor som redan har en unken syn på män kommer se det överallt. Men det kanske beror på att man redan har en unken syn på män redan från början och är därmed inställd på att se varenda fel varje man gör förstora upp det i det absurda och göra det till norm för alla män. 

Njaaa.... alltså vissa av dessa punkter är ändå lite överdrivna. Och väldigt många drabbar faktiskt BÅDA könen. Vi kan börja med det - dina 5 första punkter drabbar kvinnor lika mycket som män, även om man kanske måste anpassa dem två första lite grann. Och då menar jag att kvinnor inte skam-och skuldbeläggs för exakt samma beteende som män, men kvinnor blir också det, och verkligen mycket. 

Överdrivet tycker jag är att man inte skulle kunna ragga "lagom". Så länge man inte TAR på någon kvinna kan man väl inte bli anklagat för övergrepp?  Att prata med folk behöver varken vara tråkig och så kan det inte vara något övergrepp heller.

Och jag tror inte heller att man måste tänka på vart man tittar som man. Visst, min ex-man råkade också en gång ut för en galen kvinna, som skrek åt honom bara för att han råkade titta åt henne håll. Men man kan alltid träffa på galningar. Ren otur.  Vad man säger - där måste man vara försiktig, överlag. 

Pedofilmisstankar - jo, det är lite trist. Jag vet från min man, och från kollegor att många inte vågar vara ensamma med något barn. T.ex. när jag berättat att jag försökte trösta ett gråtande barn som jag hittade i parken, så sa min man att han inte hade vågat göra det. Visst, det kanske man får undvika. Jag tror det är lite extra mycket sånt just nu, för att det inte uppmärksammats tillräckligt förut. Så nu upptäcker folk hur ofta det ändå förekommer och då är de paranoida. Förhoppningsvis blir det bättre. 

Däremot - litar du inte tillräckligt på din fru, så att du tror hon skulle kunna göra något sånt? Säg inte nu att jag inte kan tänka mig in i det - det finns ju alltid hemska sak som ex-partner kan tänkas göra. Men varken min nuvarande man eller min ex-man skulle göra sånt. 

Och jag tror inte riktigt att man inte får hjälp, bara för att man är man. Det är klart att man tänker att man framför allt måste hjälpa kvinnor om de blir utsatta av män. Dels är de i regel svagare och dels är det större risk att syftet där är våldtäkt. Men man tittar ju ändå på hela situationen. Om man ser tjejer slåss med varandra så tänker man kanske också att det bara är slagsmål. 

Jag förstår att du som kvinna tycker de är överdrivna, jag tycker mimosa överdriver men som man har jag fått lära mig att inte ifrågasätta kvinnors upplevelser för vi män vet ju inte hur det är att vara kvinna men det omvända gäller uppenbarligen inte, kvinnor är experter på hur det är att vara man.. 

Ja, mycket drabbar kvinnor och män på liknande men inte exakt samma sätt. Men eftersom det som drabbar kvinnor betraktas som kvinnohat måste väl det som drabbar män rimligtvis betraktas som manshat? Det är talande att du opponerar dig när jag skriver att män drabbas av det men inte när mimosa skrev att det drabbar kvinnor..  

Förr eller senare måste man ta på någon man raggar på, annars blir det inte mer än ett samtal. Jag förstår att du som kvinna inte ser några problem där eftersom du inte är den som förväntas ta initiativen. Du kan vänta på att mannen tar nästa steg och riskerar att göra fel, och även om du skulle ta risken att göra nått så är risekn att en man tar illa upp mycket mindre än att en kvinna gör det.  

Det handlar inte om tillit, det handlar om att man aldrig kan veta säkert hur någon reagerar vid en skilsmässa, hur mycket man än tror att man känner någon så kan man ha fel. Och den typen av anklagelser är väldigt svåra att försvara sig mot, handläggs ofta av inkompetent personal  och många kommer tycka att man skall ta det säkra för det osäkra.. 
Pedofilskräcken är inte speciellt ny, den började på 80-talet (påhejad av tongivande feminister dessutom) och har rätt långtgående konsekvenser. Det fanns fler manlig förskolepersonal på 70-talet än det finns idag.

Som sagt är det inte så konstigt att du tycker det verkar överdrivet, men det tycker män om kvinnors klagande också. Och om du förväntar dig att män skall ta kvinnors upplevelser på allvar bör ju vara beredd att ta mäns upplevelser på allvar och inse att du har en begränsad förståelse för hur män har det eftersom du inte är man. 

Väldigt bra formulerat det där Kermit och även din tidigare långa post om hur män ofta betraktas/värderas i samhället var skarp.

Schablonbilden av en kvinna är ju en person som har en hög empatisk förmåga, är lyhörd, är vårdande, kan känna in andra personer och leva sig in i deras jobbiga situationer. Därför är det tråkigt att så många kvinnor kapitalt misslyckas, med just denna sak när diskusisonen handlar om hur det är att vara man eller kvinna. Samtidigt upplever jag att många av de kvinnor som inte fixar denna bit så bra, möjligen intellektuellt förblindade av egna upplevda orättvisor i samhället, ser sig som just "feminister".

Tack så mycket för detta! Det var läsvärt och jag tar det till mig. Och mycket håller jag med om. Men efter att ha läst detta så tycker jag ändå att den stora boven i detta främst är stereotypa könsnormer och matchokultur som tyvärr jag märkt att fler män vårdar och vill upprätthålla än kvinnor.

Anledningen till att många män är nervösa hur de ska bete sig mot kvinnor, vad som är ok eller inte, beror ju på att en annan klick idioter förstört detta för de snälla normala männen. Likaså pedofili. Det är ju inte taget ut intet utan majoriteten av sexualbrott som begåtts mot barn (och fortfarande begås), utförs ju till största del av män.

Självklar är ju detta orättvis, men hur ska vi kvinnor kunna avgöra vilka av er som är farliga för oss och för våra barn? Dessa män har ju varken horn eller svanar så tyvärr måste vi av säkerhetsskäl vara misstänksamma mot en större grupp män än vad vi egentligen vill vara.

Sen är det ju inte hat att bli betraktad som tråkmåns på krogen om man inte raggar på en tjej eller som ett svin om man söker en anständig kontakt med en kvinna. Svin absolut om du kränker hennes integritet, men här handlar det ju om vanligt folkvett. Man märker väl av hur mottagaren agerar på det man säger och gör? Det gör iallafall jag. Om en person, kvinna som man visar att den är obekväm i mitt sällskap så tar jag ju det till mig och antingen backar eller stämmer av läget. Så gör vi ju alla varje dag i möten med nya människor. Varför skulle det vara annorlunda i krogmiljö?

Och jag har själv vid flera tillfällen på krogen fått höra att jag är en tråkmåns för att jag inte skrattar när killen ifråga drar något dåligt skämt som jag inte tyckte var bra alls. Jag förväntas liksom klucka med och vårda hans ego. Men jag har aldrig tolkat det som ett utryck av kvinnohat när någon kallat mig tråkig och sur.

Killgissa.... ah jag förstår att det är jobbigt med den stämpeln. Men ärligt talat, huuuuuuur många gånger har man inte varit på skola, hos läkare, bvc, tandläkare och jobbsammanhang där en man ska tala om hur saker och ting funkar? Som anser att han har mer kunskap än en utbildad inom ämnet och inte ger sig? Var med om det helt nyligen på bilverkstan där en gubbe skulle tala om för en kvinnlig mekaniker vad som var fel på hans bil och han gav sig inte trots att hon gång på gång påtalade att hans analys var helt felaktig. Detta gjorde att jag själv blev 40 min sen. En annan mekaniker fick till slut gå in och backa upp sin kollega.Alltså visst. Jobbigt. Men det är tyvärr så stor igenkänning på detta.

Jag värderas enbart efter vad jag presterar. Håller med om detta! Jag brukar själv säga det, kvinnor värderas efter sitt utseende och män efter sin prestation. Tro mig, ingen mer än jag vill att detta förändras.

Vårdnadstvister där män missgynnas. Absolut! Och det är helt fel... MEN. Anledningen till att män inte har/haft lika mycket makt är ju för att det i huvudsak är kvinnan som är hemma med barn, föräldraledig, vabb, deltidsjobbar. Det faller sig ju ganska naturligt att hon då har mer att säga till om. Men här är jag helt för delad föräldraledighet och låsta pappamånader och jämställdhetsbonus till familjer som delar lika. Inte nog med att mannen då per automatik får mer makt över sina barn, barnen och pappan får ju en en superviktig relation.

Men du glömde faktiskt en väldigt viktig punkt.

Fler män begår självmord än kvinnor. Fler män är ensamma eller har inte nära relationer. Ett jätteproblem.

Skolan där mina barn går har startat ett jämställdhetsprojekt där man fokuserar på killarna. Försöker svetsa samman killarna i grupper och träna språk och utryck med den. Tränar att prata om hur man mår eller en känsla och sätta olika ord och metaforer på det. Detta är ett initiativ som drevs igenom av engagerade mammor och det är jättepopulära. Dessvärre fortfarande mest mammor än pappor som är verksamma och drivande i den frågan.