En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

Hej på er!

Jag börjar tycka det är jobbigt att inte kunna prata med någon i samma eller liknande situation, samtidigt som jag inte har någon lust att skrika ut bland vänner och bekanta att vi försökt bli gravida i tio månader nu. Så jag startar en tråd här så vi kan stötta, hjälpa, inspirera, motivera och vara förstående med varandra, samt förhoppningsvis kunna dela med oss av våra efterlängtade plus.

Vår historia är som följer: två år tillsammans, han är 33, jag är 28. Har försökt i tio månader och under den tiden har jag bara haft ägglossning fyra gånger, så det känns lite hopplöst. Har varit till gyn som sett massa äggblåsor, men får ändå inte hjälp förrän tidigast i februari. Började med rosenrot förra månaden och fick äntligen äl efter tre månader utan, hoppet var större än någonsin då jag tyckte mig se plus dagen före julafton men mensen kom på julaftonsmorgonen. Snacka om käftsmäll.

Är så himla frustrerad och rädd att något är fel, då jag tycker vi prickat äl så precis när jag väl haft. Kanske har jag den senare än jag trott trots tempning.

Berätta om er situation så tar vi hand och kämpar ihop. Kram!