16 årig bonus ignorerar mig

Anonym (syvmor)

Äldre 23 Jan 11:01
56 svar

Citera Visa endast Anmäl

16 årig bonus ignorerar mig

Jag har träffat min sambo i 2,5 år, varav 1 år som sambo. Han har en dotter på snart 16 och en son på 13. Dem har aldrig tyckt om mig, eftersom pappan curlade dem i 6 år efter skilsmässan då de fick vara nr 1 i hans liv i alla lägen, göra alla resor ihop, sova i pappans säng etc. Sedan förlorade pappan en flickvän efter 1 år pga pojken (då 10 år) ville markera att hon inte fick sova över genom att sova i pappans säng. Den tjejen dumpade honom! Så när han då träffade mig för 2,5 år sedan var han tydlig mot barnen att han nu verkligen vill ha ett seriöst förhållande och behöver släppa in en tjej i hans liv och att dem måste acceptera, så visste dem vad som väntade. Däremot gillade de aldrig mig från start, framförallt inte flickan som då var 14 år (tonåring). Hon ignorerade mig helt och var kall, så pappan fick ständigt säga till båda barnen att försöka vara trevliga mot mig.

Jag flyttade in (för att han tjatade om det), men det var aldrig lätt då flickan fortsatte vara kylig och ignorera mig, plus jag kände mig som en inneboende från start.

Han har dem varannan vecka och pojken är van vid att aldrig behöva plocka undan efter sig eller göra något, plus att han alltid är pappas älskling och nr 1. Plötsligt flyttar jag in och tycker iallafall att dem borde plocka in tallrik och bestick efter sig. Då reagerar pojken med att det behövde dem aldrig göra innan jag kom in i bilden. Likadant med att lämna alla skor, jackor, hjälmar etc på golvet i hallen. jag ber dem plocka undan detta. Då blir jag häxan!! Så pojken valde för 2 månader sedan att bo heltid hos mamman pga alla krav och för att han inte längre känner sig som nr 1 och älskad av pappan. Så nu är pappan helt förstörd och dem går till psykolog för detta. Men pojken vägrar komma tillbaka. Jag är helt 100 på att det handlar om mig och säger det till min sambo som vägrar se att det endast är mitt fel. Jag har föreslagit att vi ska vara särbos som tidigare och flickan verkar tycka det är en bra ide, men pappan vägrar!

Jag är helt säker på att pojken hade kommit tillbaka om jag flyttade, men samtidigt borde inte barnen vinna igen, som dem gjorde sist med sambons ex!!

Sist men inte minst så tycker sambon att jag inte anstränger mig tillräckligt med hans barn. Jag hälsar och försöker fråga hur dem mår etc, men de är totalt kyliga och likgiltiga och undviker mig alltid. När jag inte är hemma så sitter flickan i v-rummet eller står i köket. Så fort jag kommer så springer hon iväg. Ser hon mig stå i köket så backar hon tillbaka in på sitt rum. Hon kommer aldrig och hälsar när jag kommer hem och jag tycker inte att jag ska behöva gå in till hennes rum och hälsa. Vi har pratat om detta och hon säger att vi är så olika och det saknas kemi. Hon är iskall som person och jag är väldigt öppen, lite förvirrad och socialt glad mot alla. Men med henne blir jag så spänd att jag blir rädd för mig själv.

Gör jag fel eller vad ska vi göra för att detta skall fungera?? Han anser att jag inte ger tillräckligt och att det är mitt ansvar som vuxen att prata med dem även om dem inte svarar. Men hur länge ska jag kämpa? Vi har varit på semester ihop en gång och jag har skjutsat henne några ggr till skolan för att visa att jag bryr mig och vi kan prata, men efter det blir ändå allt samma som tidigare. Iskall!!

Råd någon om hur man ska göra?
- «
- ‹
- Sida 2 av 5
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden 16 årig bonus ignorerar mig
Anna60

Äldre 23 Jan 13:48
#12

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (syvmor) skrev 2019-01-23 11:59:28 följande:
Nu är jag den allra första kvinnan sedan 2011 som han bor med, så han har verkligen tagit barnen före i alla lägen sedan skilsmässan 2011. Därför förstår jag honom att han någon gång också måste tänka på sig själv och inte bara barnen i alla lägen. Tonåringar är nästan alltid bara inne på sina rum med spel, mobil eller TV och han umgås knappt med dem eller ens äter med dem, så därför tycker han det är skönt att ha en kvinna som han älskar som bor där. Problemet är att ALLA barn vill ha sin förälder för sig själv, utan att behöva dela den med någon främling som skall in i deras hem. Tyvärr så känner ju den nya kvinnan/mannen detsamma och mår lika dåligt. Så vem är det mest synd om egentligen? Barnen flyttar hemifrån snart och då står föräldern där ensam kvar. Vad är rätt och fel?
Barnen ser inte föräldrar som enskilda människor med behov. Föräldrar är föräldrar. Så länge de ser ut att må bra så är barnen nöjda. Föräldrar är barnens satelliter. Föräldern är det viktigaste i barnens liv, även om det ibland inte verkar så. Men nu är deras relation med pappan hotad. Och de protesterar på sitt sätt. Att presentera en ny kvinna för barnen kan funka. Eller så kan det inte funka. Det beror på hur man gör och hur barnen funkar. I detta fall funkar det INTE. Så sätt ditt eget välmående först här. Så får pappan hantera det hela med barnen. Pappan kommer vakna upp så småningom och se hur barnen söndrar och härskar. Men än är han inte mogen för att se klart.

Flytta.
Anonym (inget)

Äldre 23 Jan 13:50
#13

Citera Visa endast Anmäl

Anna60 skrev 2019-01-23 13:48:39 följande:
Barnen ser inte föräldrar som enskilda människor med behov. Föräldrar är föräldrar. Så länge de ser ut att må bra så är barnen nöjda. Föräldrar är barnens satelliter. Föräldern är det viktigaste i barnens liv, även om det ibland inte verkar så. Men nu är deras relation med pappan hotad. Och de protesterar på sitt sätt. Att presentera en ny kvinna för barnen kan funka. Eller så kan det inte funka. Det beror på hur man gör och hur barnen funkar. I detta fall funkar det INTE. Så sätt ditt eget välmående först här. Så får pappan hantera det hela med barnen. Pappan kommer vakna upp så småningom och se hur barnen söndrar och härskar. Men än är han inte mogen för att se klart.

Flytta.
Eller så tar barnen sitt pick och pack och flyttar och så ser pappan inte sina barn så mycket mer. Man måste få det att funka och det går inte att tvinga fram att vilja bo ihop med främlingar.
Anonym (syvmor) Trådstartaren

Äldre 23 Jan 13:56
#14

Citera Visa endast Anmäl

De flesta av er tycker att jag ska ta mitt pick och pack och dra. Det är så lätt att skriva, men svårare att göra! Ska man verkligen bara strunta i allt pga några barn som inte verkar ha lärt sig vett & etikett och vanligt hyfs? Sedan är det som ni skriver pappans ansvar. Han har curlat dem så länge, för att sedan helt plötsligt sluta när jag kom in i bilden, av rädsla att förlora även mig!

Jag håller inte med om att barnen ALLTID går främst! Ska verkligen föräldern behöva gå ensam tills barnen flyttar ut bara för att barnen inte kan anpassa sig och respektera att vuxna också behöver ha ett liv? Tycker att man i Sverige curlar på tok för mycket med barn och barnen får alltid sin vilja igenom. Och får dem inte det så går dem till den andre föräldern för att få sin vilja igenom igen. Helt sjukt samhälle.

Mamman till barnen har ingen man och har därför ett helt annat utgångsläge, vilket hon spelar på. Det var dessutom hon som ville skiljas för 7 år sedan för att hon träffat en annan, som sedan dumpade henne!!
Anonym (inget)

Äldre 23 Jan 14:04
#15

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (syvmor) skrev 2019-01-23 13:56:23 följande:
De flesta av er tycker att jag ska ta mitt pick och pack och dra. Det är så lätt att skriva, men svårare att göra! Ska man verkligen bara strunta i allt pga några barn som inte verkar ha lärt sig vett & etikett och vanligt hyfs? Sedan är det som ni skriver pappans ansvar. Han har curlat dem så länge, för att sedan helt plötsligt sluta när jag kom in i bilden, av rädsla att förlora även mig!

Jag håller inte med om att barnen ALLTID går främst! Ska verkligen föräldern behöva gå ensam tills barnen flyttar ut bara för att barnen inte kan anpassa sig och respektera att vuxna också behöver ha ett liv? Tycker att man i Sverige curlar på tok för mycket med barn och barnen får alltid sin vilja igenom. Och får dem inte det så går dem till den andre föräldern för att få sin vilja igenom igen. Helt sjukt samhälle.

Mamman till barnen har ingen man och har därför ett helt annat utgångsläge, vilket hon spelar på. Det var dessutom hon som ville skiljas för 7 år sedan för att hon träffat en annan, som sedan dumpade henne!!

Men i ett tidigare inlägg skrev du ju att du själv ville vara särbo, men att din sambo krävde att ni skulle bo ihop annars fick det vara.

Och detta med att det är ett sjukt samhälle för att barnen får komma först. Är det inte lika sjukt i så fall att barn ska tvingas leva med svängdörr för nya partners som flyttar in och ut? Och föräldrar som varken tar ansvar för sina egna liv eller barnens? Hur sjukt är inte det?

Det lyser ju också igenom här att du inte gillar barn och tycker att de tar för stor plats och det märks säkert i hemmet också för barnen som tvingas bo med dig.

Och vad har mamman med detta att göra?
Anonym (syvmor) Trådstartaren

Äldre 23 Jan 14:15
#16

Citera Visa endast Anmäl

Jag ville vara särbo, eftersom jag har en vuxen dotter på 25 år och inte var intresserad av andras tonårsbarn! Men efter långt övertalande så gick jag till slut med på det. Min dotter fick också utstå att jag under hennes sista 11 år träffade och bodde med en annan man. Vad är problemet!? Skulle det vara synd om henne för det? Herregud, barn måste ändå lära sig att plocka undan efter sig och hålla fint på sitt rum. hans ungar har aldrig ens tagit ut från diskmaskinen eller dammsugit. De tycker att jag är en häxa för att jag ber dem ställa in den egna tallriken i diskmaskinen. Jag måste köra dem till skolan för att det är lite kallt när alla andra barn cyklar i 10 minuter. Jag tror att du förstår att dem är otroligt curlade och bortskämda.
Anna60

Äldre 23 Jan 14:17
#17

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (syvmor) skrev 2019-01-23 14:15:56 följande:
Jag ville vara särbo, eftersom jag har en vuxen dotter på 25 år och inte var intresserad av andras tonårsbarn! Men efter långt övertalande så gick jag till slut med på det. Min dotter fick också utstå att jag under hennes sista 11 år träffade och bodde med en annan man. Vad är problemet!? Skulle det vara synd om henne för det? Herregud, barn måste ändå lära sig att plocka undan efter sig och hålla fint på sitt rum. hans ungar har aldrig ens tagit ut från diskmaskinen eller dammsugit. De tycker att jag är en häxa för att jag ber dem ställa in den egna tallriken i diskmaskinen. Jag måste köra dem till skolan för att det är lite kallt när alla andra barn cyklar i 10 minuter. Jag tror att du förstår att dem är otroligt curlade och bortskämda.
De är totalt söndercurlade, precis som du säger. Och du har inte en chans att ändra dom. De har levt i gräddfil i många år, och så kommer du och skall försöka räta upp dom. Ledsen, men antingen får du leva med skitungarna eller så flyttar du och får lugn och ro.
sextiotalist

Äldre 23 Jan 14:27
#18

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (syvmor) skrev 2019-01-23 13:56:23 följande:
De flesta av er tycker att jag ska ta mitt pick och pack och dra. Det är så lätt att skriva, men svårare att göra! Ska man verkligen bara strunta i allt pga några barn som inte verkar ha lärt sig vett & etikett och vanligt hyfs? Sedan är det som ni skriver pappans ansvar. Han har curlat dem så länge, för att sedan helt plötsligt sluta när jag kom in i bilden, av rädsla att förlora även mig!

Jag håller inte med om att barnen ALLTID går främst! Ska verkligen föräldern behöva gå ensam tills barnen flyttar ut bara för att barnen inte kan anpassa sig och respektera att vuxna också behöver ha ett liv? Tycker att man i Sverige curlar på tok för mycket med barn och barnen får alltid sin vilja igenom. Och får dem inte det så går dem till den andre föräldern för att få sin vilja igenom igen. Helt sjukt samhälle.

Mamman till barnen har ingen man och har därför ett helt annat utgångsläge, vilket hon spelar på. Det var dessutom hon som ville skiljas för 7 år sedan för att hon träffat en annan, som sedan dumpade henne!!

Alltså, ni flyttade ihop under fel förutsättningar. För mig och sambon var det viktigt att vi alla skulle trivas, barn som vuxna, dvs allas mående var lika viktigt. Inget mående var viktigare än det andra. Jag hade, för min skull, inte velat bo med någon som jag inte fungerade med, barn som vuxen. Det är inte frågan om att få sin vilja igenom, utan att det ska fungera.

Din sambo gjorde allt fel från början, han, nej han curlade inte, han satte barnen på piedestal och lät världen kretsa kring dem (det är inte att curla). Han bröt mönstret helt när ni flyttade ihop, han såg inte till att ni hade en bra och bekväm relation (du och barnen) innan ni flyttade ihop.

Nej, barn ska inte hindra en förälder att ha egna relationer, absolut inte. Men bor man under samma tak, så är ju grundförutsättningen att man ska trivas ihop, och att vara särbo kan mycket väl fungera.

Men hanterar man relationen till sina barn som din sambo har gjort, då är risken stor att kvinnorna försvinner ur ens liv, inte pga barnen, utan det är en konsekvens av ens föräldraskap
Anonym (inget)

Äldre 23 Jan 14:44
#19

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (syvmor) skrev 2019-01-23 14:15:56 följande:
Jag ville vara särbo, eftersom jag har en vuxen dotter på 25 år och inte var intresserad av andras tonårsbarn! Men efter långt övertalande så gick jag till slut med på det. Min dotter fick också utstå att jag under hennes sista 11 år träffade och bodde med en annan man. Vad är problemet!? Skulle det vara synd om henne för det? Herregud, barn måste ändå lära sig att plocka undan efter sig och hålla fint på sitt rum. hans ungar har aldrig ens tagit ut från diskmaskinen eller dammsugit. De tycker att jag är en häxa för att jag ber dem ställa in den egna tallriken i diskmaskinen. Jag måste köra dem till skolan för att det är lite kallt när alla andra barn cyklar i 10 minuter. Jag tror att du förstår att dem är otroligt curlade och bortskämda.

Om du hanterade det så att din dotter inte blev lidande av att du levde med en ny man så var det säkert helt okej. Det handlar ju om hur man hanterar det både som förälder och som partner. Och din sambo verkar hantera både sitt föräldraskap och relationen till dig på ett ganska omoget och ansvarslöst sätt.

Jag tror inte att de tycker att du är en häxa för att du ber dem ställa in disken, de tycker att du tränger dig på i deras liv, deras hem som en ovälkommen gäst som bestämt sig ovanför deras huvuden att stanna. Och varför blandar du ihop disk och dammsugning med att tvingas bo ihop med en främling man inte valt? Är det samma sak för dig?

Varför kör DU dem till skolan? Varför inte pappan? Eller bara låt bli och låt dem ta sig bäst de kan?

Tur att de ändå går i skolan - då har åtminstone de chans att lära sig skillnaden mellan "de" och "dem".
Anonym (syvmor) Trådstartaren

Äldre 23 Jan 15:22
#20

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (inget) skrev 2019-01-23 14:44:08 följande:
Om du hanterade det så att din dotter inte blev lidande av att du levde med en ny man så var det säkert helt okej. Det handlar ju om hur man hanterar det både som förälder och som partner. Och din sambo verkar hantera både sitt föräldraskap och relationen till dig på ett ganska omoget och ansvarslöst sätt.

Jag tror inte att de tycker att du är en häxa för att du ber dem ställa in disken, de tycker att du tränger dig på i deras liv, deras hem som en ovälkommen gäst som bestämt sig ovanför deras huvuden att stanna. Och varför blandar du ihop disk och dammsugning med att tvingas bo ihop med en främling man inte valt? Är det samma sak för dig?

Varför kör DU dem till skolan? Varför inte pappan? Eller bara låt bli och låt dem ta sig bäst de kan?

Tur att de ändå går i skolan - då har åtminstone de chans att lära sig skillnaden mellan "de" och "dem".
Ja, du har så rätt! Man måste förbereda sina barn som förälder och fråga dem vad de tycker och hur dem ser på saken att flytta ihop med en annan person etc.

Min sambos barn hade ingen bra bild av mig från start. Flickan var tonåring och jag visade nog tydligt att jag inte ville vara där när det var barnens vecka, utan försökte träffa sambon alltid när han var ledig, vilket passade mig perfekt. Sambon däremot sökte något mer seriöst och en kvinna som ville ingå i hans familj och bo med dem. Det är därför det gick så fel. Vi ville olika saker från start och det kände barnen att jag inte var speciellt intresserad av dem.

När jag sedan frågade för några månader sedan varför hon aldrig hälsar på mig och undviker mig etc, så sa hon bara att vår kemi inte fungerar som den har fungerat med pappans ex tjejer. Då är det inte så mycket jag kan göra. Flickan sa också att om vi blev särbos så skulle garanterat sonen vilja komma tillbaka på halvtid igen. Dock så vägrade pappan ta in detta, utan stod fast vid att jag ska bo kvar och barnen skall inte bestämma.
Anonym (inget)

Äldre 23 Jan 15:25
#21

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (syvmor) skrev 2019-01-23 15:22:43 följande:
Ja, du har så rätt! Man måste förbereda sina barn som förälder och fråga dem vad de tycker och hur dem ser på saken att flytta ihop med en annan person etc.

Min sambos barn hade ingen bra bild av mig från start. Flickan var tonåring och jag visade nog tydligt att jag inte ville vara där när det var barnens vecka, utan försökte träffa sambon alltid när han var ledig, vilket passade mig perfekt. Sambon däremot sökte något mer seriöst och en kvinna som ville ingå i hans familj och bo med dem. Det är därför det gick så fel. Vi ville olika saker från start och det kände barnen att jag inte var speciellt intresserad av dem.

När jag sedan frågade för några månader sedan varför hon aldrig hälsar på mig och undviker mig etc, så sa hon bara att vår kemi inte fungerar som den har fungerat med pappans ex tjejer. Då är det inte så mycket jag kan göra. Flickan sa också att om vi blev särbos så skulle garanterat sonen vilja komma tillbaka på halvtid igen. Dock så vägrade pappan ta in detta, utan stod fast vid att jag ska bo kvar och barnen skall inte bestämma.
Ja, där har du väl dit svar - du vill inte leva med barnen, barnen vill inte leva med dig och så kommer det nog att förbli.

Om pappan inte ser upp så förlorar han något av det han håller kärt och det är inte säkert att han kan omfatta konsekvensen av det fullt ut som det är nu. Han verkar ovanligt ego. Jag skulle ha svårt att gilla en sån man oavsett barnen.

«
‹
Sida 2 av 5
1
2
3
4
5
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden 16 årig bonus ignorerar mig

16 årig bonus ignorerar mig

INNEHÅLL