Detta är slutet på ett långt förhållande?
Hej alla.
Jag har varit med här ett tag men nästan aldrig postat något för att jag varit rädd att de svar jag kommer få överrensstämmer med mina egna farhågor.
Ni får ursäkta för kanske delvis osammanhängande text men jag skriver bara direkt utan att egentligen tänka på hur jag skriver utan snarare hur jag känner.
Till vår historia då.
Jag (36M HL) och min fru (31F LL) har varit tillsammans i 13 år. De 2 första åren var fantastiska på alla sätt och vi var som djur i sängen. Strax efter vår 3 årsdag började min fru få panikångest attacker och hamnade i en djup depression och mådde allmänt psykiskt dåligt efter lite problem i hennes släkt. Självklart blev vårt sexliv lidande av detta men det kändes verkligen inte viktigt just då utan det var att ställa upp på min fru så att hon kunde bli frisk igen och må bra.
Under denna tuffa period i vårt liv skadade jag min rygg i en arbetsplatsolycka och fick diskbråck som gjorde att jag var sjukskriven en tid men lyckades komma tillbaka till jobbet men med nya arbetsuppgifter som jag kunde utföra. Tyvärr medförde min skada att jag började gå upp i vikt då jag inte kunde röra på mig lika mycket eller styrketräna.
Efter ca 3 år av psykiskt lidande lyckades jag få henne att söka hjälp hos en psykolog. Hon har sedan dess gått på KBT samt samtal sedan dess.
Vi bestämde oss för att försöka återuppta vårt sexliv igen som hade varit obefintligt i några år på grund av hennes mående samt min skadade rygg ,detta på hennes eget initiativ. Vi hade sex i snitt kanske 1 gång var tredje vecka under denna tiden. Sexet var helt ok men min rygg som fortfarande gjorde ont om jag gjorde vissa rörelser kunde det få mig att slakna mitt i akten för att jag fick rejält ont i ryggen. I min värd så var inte det en så stor sak utan jag släppte utan problem min egen kroppsliga njutning för att ge min fantastiska fru som jag älskar den njutning hon förtjänar på andra sätt än med min kuk(penetrerande sex har alltid varit det som hon tyckt bäst om). Men efter några gånger med sex där det oftast slutat med att jag fått ont i ryggen och inte kunnat fullfölja med mer penetrerande sex började jag känna att passionen som funnits med från början var som bortblåst från hennes sida och sexet kändes mer som sex för sexets skull(nu hade vi sex mer sällan och det skedde kanske var tredje månad istället) den åtrå till mig från hennes sida kändes inte alls. Kanske inte så konstigt i och med min viktuppgång men den kämpade jag med att få kontroll på och började min resa mot ett hälsosammare liv.
2010 bestämde vi oss för att försöka skaffa barn och nu hade sexet varit mer eller mindre obefintligt igen och sexet som ledde fram till våra barns födelse kändes som en ren industri och inte med kärlek och passion men vi lyckades tillslut efter ca 2 månader och dagligt sex flera gånger varje dag när fertiliteten var som störst.
Under graviditeten kom mina diskbråck tillbaka och jag var tvungen att opereras. Operationen lyckades och jag hade äntligen inga smärtor eller andra problem som funnits tidigare. Min fru hamnade efter förlossningen i en förlossningsdepression och livet var tillbaka på liknande sätt som det varit när hon var deprimerad förra gången. I och med min operation var jag sjukskriven från jobbet i 1 år och det sammanföll nästan exakt samtidigt som våra fantastiska barn föddes. Detta gjorde att jag kunde vara hemma med barnen och sköta de dagliga sysslorna hemmet då min fru mest låg i sängen mer eller mindre apatisk i sin depression. Denna gången tog hon sig efter ca 2år ur sin depression med hjälp av allt hon lärt sig från sin tid med KBT. Men från den stunden våra barn föddes har vi haft sex max 7 gånger och senast var för 2 år sedan.
Vi har ett bra förhållande på alla andra sätt men de senaste åren hon ryggat tillbaka så fort jag försökt krama om henne eller ge henne en puss eller ens när jag ger henne en komplimang. Hon säger att hon då känner att jag bara vill ha sex med henne men det är ju inte vad jag är ute efter. Jag vill bara visa min kärlek till henne och att hon ska känna sig sedd och uppskattad för den hon är.
Jag känner att snart orkar jag inte mer att vara utan någon som helst fysisk närhet med min fru som jag fortfarande älskar galet mycket.
