Ni som gör allt hemma!

Du kan ju ställa de frågorna till din man.

Jag ser inte ner på dem. Jag tycker dock det är beklagligt om det inte är kvinnans egen vilja. Och du själv verkar ju se ner på dem som inte vill ha det på det sättet du själv har det i ditt liv?

Det är ju toppen om du trivs med din livssituation! Själv skulle jag aldrig klara av att leva så för jag ÄLSKAR mitt jobb. Jag är också egen företagare men inte fick jag mer stöd av min man för det. Jag är dessutom mån om att inte leva på någon annan utan jag ska kunna stå på egna ben. Man tappar mycket ekonomiskt av att vara den som är hemma med barnen istället för att arbeta. Och nej, jag tycker inte det är jobbigt att ta del av mitt barns liv (faktum var anledningen att jag startade eget just att jag skulle kunna vara hemma mer med mitt barn) men det finns mer i livet än det. Och har man ett jämställt förhållande där båda två delar på allt det praktiska, vilket också ger mer tid för båda att just vara med barnen, så är det ju perfekt! I mitt fall är det inte så, och det där med att visa kärlek och ömhet och omtanke finns inte åt nåt håll - han gör det inte eftersom han tar mig för givet, är ego och bara tänker på sig själv (men sex ska han minsann ha! Om man förväxlar det med kärlek.) och jag gör det inte för jag får inget tillbaka.

Många här som tydligen gillar att bli behandlade som städkärringar av egoister..

På vilket sätt? Jag skrev just att jag gör det som jag känner mig lycklig av och som fulländar mig som person. Att du har dina prioriteringar i att få en klapp på axeln av din chef så fine... jag värdesätter min familj och dom jag älskar där du värdesätter din chef , vi alla gör våra val i livet. Var är du om 30 år? ensam(kanske redan nu) bitter( av din text är du redan där) och förtids-sjukskriven(tro inte din chef bryr sig) jag sätter ett exempel för min dotter att hon kan vara precis vem hon vill vara och att framgång inte mäts i karriär eller pengar utan i dom stora sakerna som harmoni, balans , glädje ,livsenergi. Det är du som blivit grundlurad av denna ?moderna? tid där familjen är bortsollad till fördel för dom stora företagen som skriker producera i form av din tid , din energi och din kraft för att göra dom rika rikare och du är bara en eker i ekorrshjulet som byts ut den dag du inte orkar mer. Så jobba på vännen för hjulet spinner vidare och vad har du kvar när det börjar halta? Dig själv och alla du valt bort för att få den där lilla klappen på axeln.

Så ok, tyck synd om mig, för jag tycker inte synd om dig. Dina åsikter om mig och mina val är lika viktiga för mig som din chef tycker om dina uppoffringar , ingenting med andra ord!

Jag ser inte ner på dom som väljer andra vägar i livet, men undrar mer varför man väljer ett liv där man inte gör annat än att klaga , på mannen/frugan, på barnen , på jobbet eller annat. Vi är inte träd inrotade i marken, rör på dig, byt ut arbetet , sätt dina prioriteringar i det som gör dig lycklig, ändra din situation istället för all denna klagan.

Kan förtydliga lite.

Du litar blint på killen i förälskelsen eftersom han säger att han har egenskaper som matchar dina. Sen märker du att era värderingar skiljer sig.

Värderingar kan ju handla om så mycket mer än egenskaper oxå.

Det kan vara allt från ett artigt förhållningssätt till ett sunt sätt att kommunicera och lösa konflikter, till att visa intresse för dig som person inte bara i förälskelsen.

Men det är klurigt och svårt.

Singelmarknaden är enorm nu. Det är överskott på män dessutom. Du kan ställa vilka krav på värderingar värderingar som helst! Men hitta dig själv först. Ta reda på vem du är och vad du behöver i ditt liv för att må bra.

Nä nu låter jag som en radda med klyschor! Du fattar..

Dom var inte tydliga nog för dig eller vad?

Jag är en självständig, högutbildad kvinna som står på egna ben ekonomiskt, så det har du helt rätt i. Tyvärr går det inte att säga detsamma om dig. Jag hoppas att du får ett uppvaknande innan du står där, ensam och övergiven, och utan något ekonomiskt skyddsnät (eftersom du är helt beroende av din man).