• Doldanonym

    Kompromissa med hund- sambo?

    Hej!

    Jag vet att det finns massa såna här trådar men känns inte som om någon riktigt sitter i samma sits som jag gör. Jag kanske överdriver, men vill mest bara ventilera med någon.

    Det är såhär att jag är en väldigt introvert 22 åring, ser helt ok ut o kan va social o många tycker om mig osv, det är alltså inte ett problem. Har massa ytliga vänner. Problemet är att jag inte festar eller vill göra saker som andra i min ålder vill göra. Så jag har liksom ingen att umgås med. Har inga vänner alls faktiskt. Några bekanta o träffa någon gång per år men ingen jag ringer om jag mår dåligt. Haft psykisk ohälsa hela mitt liv o har några diagnoser som gör att livet kan va lite extra kämpigt.

    Har ingen hobby heller förutom djur. Haft djur hela mitt liv, häst, hund o katt.

    I framtiden vill jag ha häst igen men just nu har jag inte råd.

    Studerar o jobbar, eller ja läser extra ämnen för planerar att bli läkare i framtiden.

    Detta var lite bakgrund som kunde vara relevant. Lever ihop med en fantastisk sambo men nu till problemet. Jag vill ha hund då jag alltid haft det o helt plötsligt blev utan. Den som är hos mina föräldrar mår bäst där.

    Som sagt har jag ju inget direkt umgänge eller hobby så är väldigt ofrivilligt ensam. Mår mycket dåligt över det för känner att jag inte har något syfte i livet.

    Min sambo har vänner, hobby, en egen katt o äger lägenheten vi bor i medan jag inte har något förutom min bil.

    Jag vill ju ha hund som en vän och som kan bli mitt intresse och något att gå upp för varje dag. Det är väldigt viktigt för mig.

    Han säger att han inte vill ha hund förens om 2,5 år då vi flyttat till ett nytt boende. Jag hade däremot räknat med att kunna skaffa hund så fort allt har hundra procent stabilt med jobb.

    Vi har pratat o han vet hur ensam jag är och hur mycket jag vill detta men han säger nej och vill vänta tills vi flyttat, kan bli 3 år också.

    Det jag undrar är egentligen om jag har rätt att tycka att han är lite självisk? Eller ska jag bara försöka släppa detta? Har redan ?lagt? mig i diskussionen men är fortfarande ledsen. Vad hade ni gjort? Överdriver jag?

    Har ju varit deprimerad o ledsen i 3 dagar nu för att han sagt nej då lite av min gnista försvann.

    Hoppas på något svar.

    Kram o god jul. Förlåt för rörigt inlägg!

  • Svar på tråden Kompromissa med hund- sambo?
  • Doldanonym

    Ps, har psykiatrisk hjälp och psykolog. Jag har medicinering osv och är absolut inte så pass sjuk att jag inte funkar i samhälle eller ej kan ta hand om mig själv osv osv.

  • Anonym (41)

    Jag tycker din sambo kunde gå med på det för din skull :)

  • Doldanonym

    Hej tack för svar! Personligen tycker jag ju inte att det är det värsta att gå med på när han vill ha det också NÅGON gång... men känns så tråkigt att han blankt sagt nej.

    Skönt att få någon annans åsikt ändå. God jul :)

  • Anonym (Lite salt)

    Att ha hund i lägenhet tycker jag är djurplågeri.

  • Anonym (Undrar)
    Anonym (Lite salt) skrev 2019-12-24 15:43:13 följande:

    Att ha hund i lägenhet tycker jag är djurplågeri.


    Du kan väl ha sambon var annan vecka¿
  • Doldanonym
    Anonym (Lite salt) skrev 2019-12-24 15:43:13 följande:

    Att ha hund i lägenhet tycker jag är djurplågeri.


    Varför tycker du det? Planen är ju att hunden isf ska följa med mig på jobbet och när vi inte är på jobbet så ska vi hålla på med lydnad o tricks osv. Alltså inte så mkt tid i lägenheten.

    Däremot köper jag det om tänkt lämna hunden några timmar varje dag osv eller inte tänker umgås med den så mkt, då är det absolut inte bra!

    Småhundar funkar hyfsat bra i lägenhet dock av vad jag sett o hört :) men optimalt är hus, alltid. Men det är ju planen sen.
  • Anonym (Anonym 666)

    Du har rätt att tycka exakt vad du vill. Du har däremot inte rätt att påtvinga någon ett husdjur mot dess vilja, det blir inte kul. Sedan måste du vakna upp lite o fatta att man skaffar inte en hund för att ha en vän liksom, det känns väldigt naivt hela det där projektet. Och en hund lever rätt många år.

  • Doldanonym
    Anonym (Anonym 666) skrev 2019-12-24 17:43:05 följande:

    Du har rätt att tycka exakt vad du vill. Du har däremot inte rätt att påtvinga någon ett husdjur mot dess vilja, det blir inte kul. Sedan måste du vakna upp lite o fatta att man skaffar inte en hund för att ha en vän liksom, det känns väldigt naivt hela det där projektet. Och en hund lever rätt många år.


    Vad skulle du skaffa hund för ? Vakta hemmet? För barnen ? Eller för vad? De flesta skaffar ju de för de vill ha en familjemedlem. O eftersom jag haft hund hela livet så är jag väl underförstådd med att hundar lever länge. En hund blir ju din vän, din kamrat, eller det är ju så det ska vara iaf, ingen jäkla leksak som är söt.
  • Anonym (Anonym 666)
    Doldanonym skrev 2019-12-24 18:31:26 följande:
    Vad skulle du skaffa hund för ? Vakta hemmet? För barnen ? Eller för vad? De flesta skaffar ju de för de vill ha en familjemedlem. O eftersom jag haft hund hela livet så är jag väl underförstådd med att hundar lever länge. En hund blir ju din vän, din kamrat, eller det är ju så det ska vara iaf, ingen jäkla leksak som är söt.
    Du verkar skaffa en hund som något slags verktyg, inte en familjemedlem, och ja man kan skaffa för olika orsaker men det finns bättre än så. Det känns inte som "Åh jag vill ha en hund för jag älskar hundar" utan snarare "Nej men det här kanske skulle funka att bota min instängdhet, eventuellt" men man "botar" inte introvertism genom att gå på promenader med en hund.

    Inse att den där ska ut flera ggr om dagen i upp till en timme beroende på storlek, och om du ligger i 40 graders feber och sambon vägrar gå ut i snöstorm så blir det lagom kul. Han lär ju inte bli särskilt glad oavsett om du skaffar en hund mot hans vilja.
  • Doldanonym
    Anonym (Anonym 666) skrev 2019-12-24 19:04:41 följande:

    Du verkar skaffa en hund som något slags verktyg, inte en familjemedlem, och ja man kan skaffa för olika orsaker men det finns bättre än så. Det känns inte som "Åh jag vill ha en hund för jag älskar hundar" utan snarare "Nej men det här kanske skulle funka att bota min instängdhet, eventuellt" men man "botar" inte introvertism genom att gå på promenader med en hund.

    Inse att den där ska ut flera ggr om dagen i upp till en timme beroende på storlek, och om du ligger i 40 graders feber och sambon vägrar gå ut i snöstorm så blir det lagom kul. Han lär ju inte bli särskilt glad oavsett om du skaffar en hund mot hans vilja.


    Men vad fan? Du var allt en jäkligt bitter människa. Jag har haft hund HELA mitt liv, jag ÄLSKAR djur och gör mig MYCKET lyckligare.

    Klart som fan man ska gå ut med den, som sagt HAFT HUND HELA MITT LIV. Haft egen häst i 4 år vilket är ÄNNU mer jobb än hund. Det var inte liksom det denna tråden handlade om att jag skulle eller inte skulle vara en bra hundägare. Det handlade om hur jag skulle hantera situationen med min sambo.

    Och jag nämner att jag är introvert för att förklara att jag inte trivs bland människor och djur är därför väldigt viktigt för mig. Det var inte tal om att hunden skulle bota att jag är introvert? Inget fel med det. Jag vill inte vara ute o festa o hålla på utan hellre lägga tid på ett djur. Så varför du misstolkar allt o är tjurig är väldigt oklart.

    Snälla kommentera inte mer då du inte läst vad som stått och inte kommer med något vettigt.

    God jul
Svar på tråden Kompromissa med hund- sambo?