Regeringens el-fiasko

Populism är definitivt en stor del av försvarspolitiken. Försvaret har använts som en budgetregulator.
Reinfeldt gick in benhårt för att sälja idén om att försvarsberedningens analys var en riktig grund för försvarspolitiken. Det är den inte, utan det var bara ett argument (svepskäl) för besparingar som kunde ge utrymme för skattesänkningar, vilket moderater älskar (både politiker och väljare).

Eftersom säkerhetsläget förändras fortare än man bygger upp en försvarsförmåga så måste försvarsförmågan vara konsekvent på den nivå som krävs för att bemöta hot mot landets säkerhet, självständighet och frihet... ett hot du inte kan förutsäga om det kommer och när det kommer.

Men jag menar också på att våra politiker fått ett antal indikationer på hur säkerhetsläget förändras och kan komma att förändras mycket allvarligt, men inte velat se dem och framförallt inte velat att du ska se dem.

Trots att
-Ryssland övertog alla kärnvapen från tidigare Sovjetrepubliker vid upplösningen av Sovjetunionen.
-Ryssland drog igång en kraftig militär upprustning från millennieskiftet.
-De väpnade konflikterna i Tjetjenien, först 1994-96 och sedan 1999-2009, där Ryssland var en stridande part.
-Den väpnade konflikten i Georgien 2008 där Ryssland var en del av de två sidorna.
-Den väpnade konflikten mellan Ryssland och Ukraina från 2014, vilken leder till invasionen i början av 2022.
Så är det först nu som man på riktigt vill satsa på svensk försvarsförmåga.
Opinionen för ett större och mer kraftfullt försvar har aldrig varit starkare under de senaste 30 åren.

2000-talets försvarspolitik har definitivt omfattat en stor portion populism från samtliga partier som stött den förda politiken.

Försvarsförmågependeln kan inte svänga i takt med säkerhetslägespendeln i vår omvärld. Därför ska inte en försvarspolitik bygga på den principen.

Och ändå står vi här utan sakpolitiska förslag eller vilja att samarbeta över gränserna, så vad är det du ens inbillar dig säga?

Verkar som mycket av "upprustningen" har hamnat i fickorna på andra i ryssland än just en upprustning.

Och vad är det för energi man ska bygga, för vindkraftverk får  man inte bygga om man ger dom bidrag, men kärnkraftverk är tydligen okey.
Nummer två, vi står inför ett stort problem också, och det är att vi kan inte bygga gamla versioner av kärnkraftverk, de är för oeffektiva och för smutsiga.

Det intressanta är att vi har varit bättre förberedda än många i Europa, ändå ska vi vara sämst?
Det är en jävla komik att inbilla sig det bara är att göra något utan ett underlag, men det också därför såna som SD har så svårt att diskuterar sakpolitik.

Men hur man kan missat att Ukraina är attackerat av ryssland och betydelsen av detta, det är en gåta som inte blir löst inser jag, det är så med agendor de bryr sig inte om fakta som stör argumentet.

SD dom lämnade över beslutet helt på främmande makt och JUST Finland.
S tog ett beslut som alla andra partier gjorde efter det nya läget uppenbara sig, varför ska detta låtsas bort?

Och sen verkar en del glömma av att detta var också en bred politiskt överenskommelse, så vem kritiken är riktad till, ja, det är väl alla som tog beslutet då.(Där SD inte kan ta äran, utan bara Finland kan ta äran där.)

Vad jag i detta fall menar:

Det är inte politiken eller ideologin eller folk och samhällets bästa som är det viktiga, utan väljarstödet. Man gör bara det man måste göra för att få väljarnas stöd eller stödpartierna och deras väljares stöd, vilket gör att man tillåter stora svängningar i politiken och blir inkonsekventa.
Som väljare vet man inte längre vart man har partierna, då de hela tiden svänger fram och tillbaka.

Istället för att titta på problem och lösa dem eller försöka förutse problem och förebygga dem, så väntar man in i det längsta och ser vilka åtgärder som ger mest av väljarstöd.

Svängningarna i politiken riskerar inte bara att bli stora utan även att komma i otakt med omvärldsutvecklingen, eftersom det finns en inbyggd tröghet.