Förstår inte hennes resonemang

Din enda chans är möjligtvis att börja dejta själv och även låta henne veta om det. När en del kvinnor märker att andra kvinnor intresserar sig för en så kan de trigga dom. Vad är det jag missat som andra kvinnor ser i honom? 

Men, det troligaste är att du bara är vän, och har du fler vänner så får du väl umgås med henne på samma sätt som du umgås med dem.

Det var inte jag som tog initiativet att börja umgås, det var hon som gjorde det. Hon har hela tiden varit den drivande och den som skrivit mest. Hon har också många gånger påtalat att jag gör henne glad. Hon har tagit initiativ till att ses. Hon skriver till mig varje dag och undrar hur jag har det. Jag antar att gränsen mellan vänskap och flirtande inte är så tydlig som jag först trodde.

Då har du ju en hint om vad som attraherar henne. 

Jag beklagar att du utsätts för det här, hon borde veta bättre och känna av dina signaler men jag antar att du är en väldigt bra vän och någon hon har roligt med (plus att hon antagligen mår bra av den uppmärksamheten hon får av dig).

Det enklaste är nog att fråga henne så att du sedan kan släppa det. Det är inte säkert att er vänskap kan fortsätta på samma sätt men du verkar inte må helt bra som det är nu i alla fall...

Mycket riktigt. Kvinnor vill titt som tätt att en man har blivit accepterad av andra kvinnor. För då dristar hon sig att ge mannen en utsikt att lyckas.

Måste väl inse att jag inte alls förstår hur attraktion fungerar eller så är vi bara så olika. För mig känns det väldigt konstigt att välja någon som ger dåliga vibbar (som hon sagt om signa dejter) framför någon som gör henne glad, bryr sig om henne, ger henne trygghet (vilket hon sagt om mig).

Antar att vi vill olika saker här i livet.

Jag gjorde det misstaget att jag gifte mig med en man jag var trygg med, som var en bra vän och utåt sätt var vi det perfekta paret. Jag älskade honom som vän och människa men det fanns aldrig kemi eller attraktion på det sättet. Det fungerade bra i 2-3 år men sen började det gnaga och sista 5 åren hade vi det dåligt. Vi var två vänner som bodde under samma tak och det tärde enormt på oss. Det fanns ingen närhet, inget djup eller något. Den enda kommunikation vi hade efter ett par år var om hus, hem, barn och praktiska saker men inget mer. Vi gick i parterapi i 3 år men det hjälpte inte, vi kom bara längre i från varandra. Med facit i hand borde vi aldrig blivit ihop. Saknas det där lilla sista blir det sällan bra. 

Jag har idag en vän jag älskar som vän och han betyder otroligt mycket för mej. Vi har riktigt djupa samtal och kan prata om allting. I perioder har jag tom känt mig attraherad av honom och tänkt tanken på att vi kanske skulle testa men jag vet att det skulle sluta i katastrof. Det skulle aldrig fungera i längden för det där sista saknas. En period skulle vi säkert kunna ha det bra men inte i längden. Och jag vill inte förstöra den vänskapen vi har. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som saknas men något är det. 

Kvinnor vill ha en man som gör henne upprymd, att han känns pålitlig, men hon vill också att han får henne att känna sig älskogskrank. Det bör finnas en erotisk personkemi.

Du är en bra kompis, inget annat. Hur kan du ha så svårt att förstå det? Att du är "perfekt" på pappret har ingen betydelse och är dessutom din egna subjektiva åsikt. Attraktion bygger på betydligt djupare saker än "ah meh jag är snäll och fin".

Jag var i en liknande situation, två träffades genom bekantas bekanta och fann varandra snabbt, bra diskussioner, roliga skämt, båda två uttryckte uppskattning för den andre. Men exakt vad vi ville visste nog inte någon av oss.

Efter ett halvår så dejtade hon plötsligt en kille och sedan hördes vi inte av. Jag saknade henne, men lät livet gå vidare. Precis då jag träffat en annan tjej efter något så hörde hon av sig igen, jag berättade om min nya dejt, och sedan hördes vi aldrig av igen.

Jag tror att vi båda egentligen ville ha mer än vad det blev. Men eftersom vi båda kom precis ut ur förhållanden med dåliga slut så vågade vi inte riktigt riskera den trygghet som vår vänskap gav.

Jag tänker på henne ibland och saknar henne då, fast det nu gått fem år.

Du behöver inte förstå hennes resonemang heller. Du verkar lägga en massa krut på att förstå varför hon tänker och agerar på ett visst sätt. 
Var glad att hon är tydlig och ärlig istället, även om hon inte säger det med ord så kommunicerar hon väldigt tydligt att hon inte är intresserad av dig på ett romantiskt plan utan bara som en vän och ett sort känslomässigt stöd. 
Det ska hon ha cred för, många kvinnor hade i det läget låtsats att det skulle kunna bli något mer "om bara" eller "bara inte precis nu" för att kunna hålla dig kvar och få känslomässigt stöd. 
Så du väljer, antingen accepterar du läget att ni inte kommer att bli mer än vänner eller så släpper du och går vidare. 

Du verkar ärligt talat inte heller så speciellt romantiskt intresserad av just henne heller egentligen, mer som att för dig är det default att alltid ta en relation med en kvinna så långt det går bara för att hon är just kvinna. 

Jag skulle tänkt så här, att en nära kvinnlig vän kan ge en massa fördelar för en singelman, hon kanske har singelvänner i sitt nätverk som hon kan introducera dig för, att du har kvinnliga vänner talar om för andra kvinnor att du är socialt högfungerande och kvinnor trivs i ditt sällskap osv. 

Så hade jag varit som du hade jag satsat på att utveckla vänskapen och samtidigt letat sex och romantik på annat håll.