• Lövsångerska1991

    Försöka bli gravid i höst, följas åt?

    Hej!

    Jag är ny medlem här på Familjeliv, men har läst mycket i forumen förut. Min sambo och jag ska börja försöka skaffa barn i augusti. Är det någon mer som försöker bli gravid i höst och som vill följas åt här? Jag är en 30-årig tjej och har inga barn sedan tidigare, detta är första gången som jag försöker bli gravid. Tar gärna emot tips över saker att tänka på inför en graviditet! Glad Jag har en massa ägglossningstest hemma, har redan provat och har ägglossning idag, men vi ska inte börja förrän nästa månad då jag fått dos 2 av covid-vaccinet.
    Jag längtar väldigt mycket efter att bli gravid och få barn, min sambo har inte lika stor barnlängtan. Han vet att han vill ha barn med mig och eftersom jag vill nu så tycker han att vi kör på det! Drömmer

    Mvh Lövsångerskan

  • Svar på tråden Försöka bli gravid i höst, följas åt?
  • Wave Mother
    Lövsångerska1991 skrev 2021-08-24 06:53:46 följande:
    Okej. Känns ändå tufft hur man än skulle välja om man får ett sådant besked. Men bra om man kan få det så tidigt som möjligt.
    Ja, det är nog tufft när det än kommer. På något sätt känns 12 veckor ändå som en viktig gräns, efter det får jag för mig att är många som slappnar av lite och känner att de kommit förbi de värsta riskerna, och då tror jag det blir en än värre chock att få negativa besked. För oss upptäcktes MA vid UL innan NIPT (var i v 10 eller 11), så jag är på så sätt glad att vi valde att göra det. Annars hade jag kanske fått gå ända till KUB utan att veta.
  • Wave Mother
    knyttets skrev 2021-08-24 07:46:28 följande:


    Här är det ÄL på gång! Var så besviken på ÄL-stickorna förra månaden då jag inte lyckades fånga någon, men tog till mig tipset om att testa både morgon och kväll och nu ser det ut som att jag faktiskt fångat en stegring. Så kul! Blir bebisverkstad närmsta dagarna :)
    Vad kul! Hur tidigt efter mensen började du testa? Och har du testat tidigt på morgonen eller typ efter 10? (Försöker själv hitta äl och har inte lyckats få tydligt utslag på stickor än.)
  • Willow89

    5 dagar till BIM, känner absolut ingenting mer än spända bröst, som jag alltid har innan mens.

    Kommer säkert inte bli något den här månaden heller, HATAR att vänta såhär! Vet att det är helt normalt med fem försök men känns som jag aldrig kommer bli gravid, har typ gett upp hoppet. Tappat all matlust pga "dåliga nerver" (älskar mat i vanliga fall...).

    Och min kille vill fortsätta ligga, han skulle kunna gå all in varje dag, men jag tappar totalt lusten när jag vet att ÄL är över. Känner mig taskig typ, fast han såklart inte blir sur eller nåt sånt. Det ligger mer på mig, typ att jag "borde" vara mer sugen men känner mig istället bara rastlös och orolig. Säg inte att jag är heeelt ensam om detta? Och huuuur ska jag hitta någon slags glöd dessa dagar!?

  • BounceBambi

    Nu har jag haft beräknad ägglossning enligt p-tracker appen men har egentligen ingen aning om den kommit igång eftersom jag precis slutat med preventivmedel. Tycker inte jag har märkt av något fertilt sekret så väntar egentligen på mens om två veckor så man har en riktig att utgå ifrån (inte bara bortfallsblödning). 

    Tycker största utmaningen är att inte stressa upp sig, är orolig över att vara en person som har svårt att få barn men har ju inte ens gett det ett ärligt försök än. Märkligt att man ska vara så knäpp! Än så länge har iaf inte sex känts stressat eller pressat. Min sambo sa att vi inte försöker bli med barn men gör inget för att förhindra det just nu och det är väl egentligen den inställningen jag önskar jag kunde ha med.

  • Lövsångerska1991
    Värphönan skrev 2021-08-24 07:29:49 följande:

    Jag va på kub i v 13 fick gjort moderkaksprov onsdagen efter besked om avvikelse och en vecka senare hade vi fått svar på att det inte var trisomi 13, 18 eller 21. Sen fick vi vänta 1,5 vecka till på fullständigt svar. I vårt fall va det inget kromosomfel utan ett annat syndrom som gjorde att han lämnade oss i v 18. Gör man fostervattensprov däremot får man vänta längre för det görs inte innan v 15 eller hur det va.


    Så jobbigt att få de beskeden en bit in i graviditeten och att ni sen förlorade pojken. Skickar en kram <3 Jag hoppas att det ska gå jättebra för er nu när ni försöker igen! Tänker att har man varit med om det en gång, så kanske det är ganska liten risk att det ska bli likadant igen.
  • Kiwikiwi
    BounceBambi skrev 2021-08-24 09:00:53 följande:

    Nu har jag haft beräknad ägglossning enligt p-tracker appen men har egentligen ingen aning om den kommit igång eftersom jag precis slutat med preventivmedel. Tycker inte jag har märkt av något fertilt sekret så väntar egentligen på mens om två veckor så man har en riktig att utgå ifrån (inte bara bortfallsblödning). 

    Tycker största utmaningen är att inte stressa upp sig, är orolig över att vara en person som har svårt att få barn men har ju inte ens gett det ett ärligt försök än. Märkligt att man ska vara så knäpp! Än så länge har iaf inte sex känts stressat eller pressat. Min sambo sa att vi inte försöker bli med barn men gör inget för att förhindra det just nu och det är väl egentligen den inställningen jag önskar jag kunde ha med.


    Jag håller med, låg häromnatten och tänkte på det där TÄNK OM i olika scenarion och som du säger tänk om vi blir det paret som har svårt eller inte kan få barn. Nu är de så mycket fokus på mig och att jag tror att chanserna är okej för att jag har regelbunden mens, fått positivt utslag på äl (inte upplevt så mycket fertil sekret dock) osv, men kan ju vara så att min sambo inte "kan få barn".

    Är också rädd att den här stressen som man läser om överallt som kan göra att man inte blir gravid trots att allt ser bra ut. Däremot har jag svårt att tro att att folk som blivit gravida aldrig upplevt stressen i att planera ligg kring ägglossning eller haft mycket barnlängtan och läst på mycket om det och ägnar mycket tankar åt det.

    Hoppas inte jag låter negativ nu, vill egentligen bara öppna upp. De som jag tycker har varit jättekul att läsa är en tråd med BIM augusti där många har plussat, då tänker jag att vi förhoppningsvis är ett gäng som plussar även i september och om inte nu så under hösten.
  • Lövsångerska1991
    Wave Mother skrev 2021-08-24 08:49:45 följande:

    Ja, det är nog tufft när det än kommer. På något sätt känns 12 veckor ändå som en viktig gräns, efter det får jag för mig att är många som slappnar av lite och känner att de kommit förbi de värsta riskerna, och då tror jag det blir en än värre chock att få negativa besked. För oss upptäcktes MA vid UL innan NIPT (var i v 10 eller 11), så jag är på så sätt glad att vi valde att göra det. Annars hade jag kanske fått gå ända till KUB utan att veta.


    Jo det känns faktiskt så, som att man tänker att nu borde det gå bra för det har gått 12 veckor. Det är ju betydligt ovanligare med missfall efter 12 veckor som jag förstår så det är ju förståeligt. Och då blir det ju förstås en chock om det sen ändå händer. Är ledsen för att ni var tvungna att gå igenom MA, men som du säger var det nog bättre att det upptäcktes tidigare. Önskar er all lycka nu vid nästa försök <3 Tror det kommer gå bra denna gång!
  • Kiwikiwi
    Willow89 skrev 2021-08-24 08:58:02 följande:

    5 dagar till BIM, känner absolut ingenting mer än spända bröst, som jag alltid har innan mens.

    Kommer säkert inte bli något den här månaden heller, HATAR att vänta såhär! Vet att det är helt normalt med fem försök men känns som jag aldrig kommer bli gravid, har typ gett upp hoppet. Tappat all matlust pga "dåliga nerver" (älskar mat i vanliga fall...).

    Och min kille vill fortsätta ligga, han skulle kunna gå all in varje dag, men jag tappar totalt lusten när jag vet att ÄL är över. Känner mig taskig typ, fast han såklart inte blir sur eller nåt sånt. Det ligger mer på mig, typ att jag "borde" vara mer sugen men känner mig istället bara rastlös och orolig. Säg inte att jag är heeelt ensam om detta? Och huuuur ska jag hitta någon slags glöd dessa dagar!?


    Förstår din besvikelse och vill skicka en stor och varm kram till dig. Du är inte ensam om det och 5 månader är som du säger egentligen inte alls en lång tid <3 jag hoppas att de inte är mensen som är på g utan ett plus på stickan!

    Vill inte stressa upp dig med att börja googla men jag har sett andra som ätit inositol som de sägs blivit hjälpta av, jag har läst på alldeles för lite om de men tänker om de inte tar sig för mig på ett halvår så kanske jag ska testa det, eller liknande kosttillskott om de inte skadar.

    Jag hoppas och håller tummarna för att du inom snar framtid kommer få ditt efterlängtade plus, tills dess peppar vi varandra här inne. Heja dig!
  • Lövsångerska1991
    Kiwikiwi skrev 2021-08-24 09:17:53 följande:

    Jag håller med, låg häromnatten och tänkte på det där TÄNK OM i olika scenarion och som du säger tänk om vi blir det paret som har svårt eller inte kan få barn. Nu är de så mycket fokus på mig och att jag tror att chanserna är okej för att jag har regelbunden mens, fått positivt utslag på äl (inte upplevt så mycket fertil sekret dock) osv, men kan ju vara så att min sambo inte "kan få barn".

    Är också rädd att den här stressen som man läser om överallt som kan göra att man inte blir gravid trots att allt ser bra ut. Däremot har jag svårt att tro att att folk som blivit gravida aldrig upplevt stressen i att planera ligg kring ägglossning eller haft mycket barnlängtan och läst på mycket om det och ägnar mycket tankar åt det.

    Hoppas inte jag låter negativ nu, vill egentligen bara öppna upp. De som jag tycker har varit jättekul att läsa är en tråd med BIM augusti där många har plussat, då tänker jag att vi förhoppningsvis är ett gäng som plussar även i september och om inte nu så under hösten.


    Jag tänker så där också. Och min sambo vill helst inte att vi använder spermier från en donator om det är så att det inte går. Jag hade kunnat tänka mig det, och även äggdonation. Han hade hellre adopterat om det inte gick på det traditionella sättet eller med ivf (hans spermier). Kan också tänka mig adoption, men det är ju en lång process och egentligen vill jag bära ett barn i magen, allra helst vårt biologiska barn.

    Är det någon här i tråden som nojar över att väga sig hos barnmorskan sen när det väl blivit en graviditet? Jag väger 5 kg för mycket enligt BMI (har gått ner två på lite mindre än en månad så jag jobbar på det) och jag tycker det är lite jobbigt. Min sambo vet inte min vikt och jag vill inte att han ska höra den. Jag blir orolig att barnmorskan ska säga något taskigt, för har läst skräckhistorier här på familjeliv. Det med vikt har varit jobbigt för mig genom livet, jag har när jag varit yngre haft någon typ av ätstörning och varit underviktig. Jag ser faktiskt inte tjock ut nu (inte smal heller) så tycker vikten är lite missvisande. Har framförallt fett på höfter, rumla och lår.
  • Wave Mother
    Lövsångerska1991 skrev 2021-08-24 09:20:09 följande:
    Jo det känns faktiskt så, som att man tänker att nu borde det gå bra för det har gått 12 veckor. Det är ju betydligt ovanligare med missfall efter 12 veckor som jag förstår så det är ju förståeligt. Och då blir det ju förstås en chock om det sen ändå händer. Är ledsen för att ni var tvungna att gå igenom MA, men som du säger var det nog bättre att det upptäcktes tidigare. Önskar er all lycka nu vid nästa försök <3 Tror det kommer gå bra denna gång!
    Konstigt nog känns det faktiskt rätt "okej" nu en månad senare, kanske för att jag jämför med tiden alldeles då jag fick beskedet och genomgick avbrytandet, som var tung. Det hade varit mycket värre att få veta detta nu i augusti istället för juli, om jag var i vecka 14. Det har också varit skönt för mig att min partner är "on the same page" med allt runt detta; vi vill båda försöka igen nu så snart som möjligt och har försökt att inte gräva ner oss allt för mycket i det deppiga.

    Tack så mycket! Nu gäller det bara att prova igen, och att försöka ta hand om sig och inte stressa för mycket. Hoppas också att det går fort och bra för dig! Det är spännande nu i gruppen att följa alla som har BIM snart!
Svar på tråden Försöka bli gravid i höst, följas åt?