Vänskap och borderline/EIPS
Jag har haft kortare och längre relationer till många mycket intensiva människor och har genom livet haft lite för hög tolerans för saker som jag egentligen inte har mått väl av. Försökt reda ut, förväntat mig svar från någon som kanske själv inte vet svaret på sin fixering vid mig, någon som tar kontakt efter flera år efter att ha försvunnit. Denna tolerans har jag utvecklat för att jag såklart, som de flesta andra människor, har velat ha nära relationer.
Jag har även sökt nya relationer här via forumet och har fått lite olika respons på det, men landar i att just vänskap är ett känsligt ämne för många och något som är svårt att bygga upp och att få. Jag är egentligen inte ensam, men kan ofta känna mig ensam i de relationer jag har eftersom jag inte får vad jag behöver i dem.
I nya relationer har jag inte ställt krav, jag ser oss som bekanta vilka trevar oss fram, men visst har jag märkt av vissa mönster hos mig. Jag pratar mycket om mig själv med den som är intresserad, och lyssnar gärna på den jag är intresserad av, vilket är de flesta, fram till att den sårar mig, då blir jag som en försvarsmekanism direkt rätt ointresserad och avstängd. Kanske kan detta uppfattas som krävande och svartvitt av en människa som utgår ifrån att jag ska vara likadan hela tiden? Själv har jag gått igenom så pass många relationer nu att jag inte blir förvånad om en relation snabbt ändras, men sårad kan jag fortfarande bli.
Jag ville dela med mig av några länkar om borderline och vänskap, då jag tror att jag har känt en del människor med odiagnostiserad borderline och jag har känt några med diagnosticerad. Deras starka känslor har aldrig skrämt mig då jag själv haft och har sådana, men nu tänker jag att jag kanske måste vara mera rädd om mig runt människor som vill skapa drama.
Det kanske är för mycket att hoppas på att be er inte skapa drama eller berätta om vad ni tycker om mig på ett pikigt eller på andra vis triggande sätt,eftersom jag förstår att inlägget kan vara triggande i sig. Men i så fall kan ni istället läsa de här länkarna, som var väldigt bra.
I övrigt undrar jag om det är någon som kan känna igen sig eller har andra erfarenheter av drama i vänskaper?
. Jag försöker alltid att hålla mig lugn i alla lägen, dels för att det gynnar mig, dels för att jag mår bra av det och det ska mycket till innan jag hetsar upp mig, men det finns så klart där.
