Annie skaffar barn själv

Annie har valt att bli ensam förälder. Föräldrarollen var tänkt att delas med hennes dåvarande partner, men förhållandet höll inte. Mitt under pågående IVF-behandling bestämde de sig för att bryta upp och Annie fick snabbt bestämma sig för om hon skulle fortsätta behandlingen själv eller inte. Men beslutet var inte så svårt.

- Jag tvekade inte en sekund – jag ville ha det här barnet, oavsett om jag och min flickvän hittade tillbaka till varandra eller ej, berättar Annie, som nu befinner sig i slutet av graviditeten och fortfarande lever singelliv.

Idag tillåts insemination för kvinnor som är sambo, gifta eller registrerad partner med en annan kvinna. Insemination med donatorsperma kan ske på fem sjukhus i Sverige. Vill man ha syskon till sitt barn får man samma donator, så barnen blir då helsyskon. Eller halvsyskon om partnern väljer att bli gravid.

Det är varje landsting som avgör vilka regler som skall gälla för insemination.
Insemination i sig rymmer val av många olika slag. För Annie blev det först insemination med spruta och sedan IVF.

Att vara ensam gravid stör henne inte alls men hon upplever att andra ibland har problem med det.

- När jag berättade för familjen att jag valt att bli ensam förälder fick jag blandade reaktioner, säger Annie.

Föräldrarna motsatte sig graviditeten och ett fåtal gamla vänner ifrågasatte henne som singelmamma. Men hennes syster stöttade och stod som en klippa i vinden, beskriver Annie. Likaså gjorde de nyfunna vännerna på Sveriges största familjesajt, Familjeliv.se.

- När magen började växa blev det svårare, jag blev tvungen att dels berätta att jag inseminerat, sedan förklara att jag valt att skaffa barn ensam. Det blev mycket att ta in för en del. På Familjeliv har jag funnit vänner för livet. Både par som jag blivit god vän med, som följs åt under pågående graviditet, men också ensamma mammor som gett mig råd och tips. Särskilt efter uppbrottet och då jag plussat, säger Annie.

I Sverige kan barnen när de blir vuxna få reda på spermadonatorns identitet. Så är inte fallet i till exempel Danmark där även singelkvinnor tillåts att insemineras.

- Hade jag varit singel hade jag åkt till Danmark, säger Annie utan betänketid.

Hon tror att attityden till singeltjejer som skaffar barn har förändrats ändrats.

- Det har blivit så vanligt idag att vissa inte höjer på ögonbrynet alls. Killarna på KTH som jag pluggar med bara rycker på axlarna, skrattar Annie.

Annie funderar redan på att skaffa ett syskon till sitt barn. Helst med hjälp av samma donator så att de blir helsyskon.

- De kommer ju växa upp i en lite annorlunda värld, och även om allt fler känner till den så kan ett helsyskon kanske vara bra, tror Annie.

Hon talar om öppenhet och ärlighet mot sitt ännu ofödda barn.

- Jag kommer att förklara att det blev till på ett sjukhus. Att mamma längtade efter en bebis så mycket, och att jag där fick hjälp med att få en, det är viktigt att säga sanningen tror jag.

Att hon vid inseminationen levde ihop med en kvinna ser hon dock som onödigt att berätta.

- Jag är den jag är och jag är barnets mamma, det finns ingen pappa, men vill hon eller han ta reda på det så finns möjligheten ju, konstaterar Annie och klappar på sin fina mage.

Hon har hemlängtan till Skåne dit hon flyttar om en månad för att förbereda sig inför förlossningen. Samtidigt tänker hon inte hoppa av sista terminen på KTH.

- Jag kommer att föda i Skåne, mamma ska vara med, då min syster som egentligen var tilltänkt också gick och blev gravid, skrattar Annie.

Sedan är planen att ta en tenta på det lokala universitetet med hjälp av KTH, och sedan, efter jul, då bebisen är två månader resa tillbaka till Stockholm för en sista termin på KTH.

Under hela samtalet är Annies driftighet och självklarhet att klara av allt detta som en röd tråd. Inte någonstans finns en tvekan om att det inte kommer att gå.

- Ja men jag har ju haft tid att tänka på det här, ler hon, sätter händerna på magen och tillägger.

- Jag vet vad jag vill.