Hej
Jag är en tvåbarnspappa (tvillingar) runt 40-strecket som för närvarande håller på att separera med min sambo. Riktigt jobbigt då hon har träffat en annan på sitt jobb. Lider varje sekund. Dessutom har vi nybyggt hus i Östergötland tillsammans som vi kämpat med att få det som det är i dag.
Just nu fokuserar jag bara på att ta en dag i taget och försöka hitta lite ljuspunkter i livet. Forumet har varit och är fortfarande en hjälp för mig.
Tack alla ni som på något sätt bidragit eller gett mig kraft och styrka att gå igenom detta. Tack alla som skickat en hälsning eller en kram, det värmer...
Calle
071103
Separationen pågår. Hon har fått en lägenhet och flyttar om några veckor. Vi har varit på banken och kontrollerat att jag kan bo kvar i huset. Problemet är att jag inte är det minsta intresserad av att värdera huset och ge henne en ev vinst. Dels så som hon hanterat hela vår sitation och dels med tanke på hur huspriserna är nu och prognosen för det. Hoppas det löser sig utan allt för mycket bråk. Är jobbigt nog ändå.
071212
Nu har mamman till mina barn flyttat ut ur huset. Första veckan var fruktansvärd men som tur var hade jag barnen. Nu har det gått några veckor och den värsta perioden är förhoppningsvis över. När jag inte har barnen känns det så väldigt ensamt i huset men man vänjer sig.
Från och med nu har jag i alla fall en möjlighet att gå vidare med mitt liv vilket jag inte hade när hon fortfarande bodde hemma.
Julen närmar sig och ångesten över hur det ska gå men vi har pratat om det och förhoppningsvis kommer vi på en bra lösning med barnen.
Än har vi inte löst husfrågan. Bara att kämpa på...
080106
Har klarat mig igenom jul-och nyårshelgen. Julen firade jag som vi gjort de senaste åren med mitt ex föräldrar och syskon. Jag hade verkligen fasat inför detta och tvekat om jag skulle sitta där på julafton men det gick faktiskt bättre än jag trodde men det var jäkligt tungt att åka hem ensam på kvällen... Jag är ändå glad att jag gjorde det både för min skull och för barnens.
Nyår var värre. X'et hade barnen och jag hade först inget att göra men i sista stund drog jag iväg 30 mil till min bror vilket var bra.
Nu har rutinerna någorlunda satt sig. Jag har barnen varanann vecka och det är jäkligt tungt och ensamt när jag är själv. Jag tycker det här livet känns meningslöst. Ingen att dela vardagen och livet med. Ingen att prata med om vad som hänt på jobbet eller vad barnen sa eller gjorde. Känns så meningslöst när när inte kan leva i tvåsamhet och uppleva saker tillsammans, speciellt med barnen och se hur de växer och utvecklas.
Vilket jäkla skitliv man hamnat i...
080131
Har accepterat mitt nuvarande liv men jag tycker fortfarande det är så otroligt tråkigt och sorgligt. Jag saknar verkligen mitt andra liv. Gråter en skvätt då och då. Njuter när barnen är här men har tyvärr inte mycket annat att se fram emot.
090105
Nu har drygt ett år passerat sedan min fd sambo valde att lämna mig. Det har varit ett omtumlande år med mycket känslor, både positiva och negativa. Fram till maj va det fortfarande väldigt tungt och jag saknade både mitt x och mitt tidigare liv. Under sommaren hände något och jag fick faktiskt upp ögonen för andra tjejer med några kortvariga relationer. Det blev väl en liten väckarklocka att det finns ett annat liv än det misserabla man levt fram tills dess. I dag är jag fortfarande ensam med barnen varannnan vecka. Nätdejtar lite men är väldigt trött på det. Livet är ganska ok men ändå lite tomt och man saknar fortfarande tvåsamheten. Det är tur man har barnen som förgyller livet!
Jag är en tvåbarnspappa (tvillingar) runt 40-strecket som för närvarande håller på att separera med min sambo. Riktigt jobbigt då hon har träffat en annan på sitt jobb. Lider varje sekund. Dessutom har vi nybyggt hus i Östergötland tillsammans som vi kämpat med att få det som det är i dag.
Just nu fokuserar jag bara på att ta en dag i taget och försöka hitta lite ljuspunkter i livet. Forumet har varit och är fortfarande en hjälp för mig.
Tack alla ni som på något sätt bidragit eller gett mig kraft och styrka att gå igenom detta. Tack alla som skickat en hälsning eller en kram, det värmer...
Calle
071103
Separationen pågår. Hon har fått en lägenhet och flyttar om några veckor. Vi har varit på banken och kontrollerat att jag kan bo kvar i huset. Problemet är att jag inte är det minsta intresserad av att värdera huset och ge henne en ev vinst. Dels så som hon hanterat hela vår sitation och dels med tanke på hur huspriserna är nu och prognosen för det. Hoppas det löser sig utan allt för mycket bråk. Är jobbigt nog ändå.
071212
Nu har mamman till mina barn flyttat ut ur huset. Första veckan var fruktansvärd men som tur var hade jag barnen. Nu har det gått några veckor och den värsta perioden är förhoppningsvis över. När jag inte har barnen känns det så väldigt ensamt i huset men man vänjer sig.
Från och med nu har jag i alla fall en möjlighet att gå vidare med mitt liv vilket jag inte hade när hon fortfarande bodde hemma.
Julen närmar sig och ångesten över hur det ska gå men vi har pratat om det och förhoppningsvis kommer vi på en bra lösning med barnen.
Än har vi inte löst husfrågan. Bara att kämpa på...
080106
Har klarat mig igenom jul-och nyårshelgen. Julen firade jag som vi gjort de senaste åren med mitt ex föräldrar och syskon. Jag hade verkligen fasat inför detta och tvekat om jag skulle sitta där på julafton men det gick faktiskt bättre än jag trodde men det var jäkligt tungt att åka hem ensam på kvällen... Jag är ändå glad att jag gjorde det både för min skull och för barnens.
Nyår var värre. X'et hade barnen och jag hade först inget att göra men i sista stund drog jag iväg 30 mil till min bror vilket var bra.
Nu har rutinerna någorlunda satt sig. Jag har barnen varanann vecka och det är jäkligt tungt och ensamt när jag är själv. Jag tycker det här livet känns meningslöst. Ingen att dela vardagen och livet med. Ingen att prata med om vad som hänt på jobbet eller vad barnen sa eller gjorde. Känns så meningslöst när när inte kan leva i tvåsamhet och uppleva saker tillsammans, speciellt med barnen och se hur de växer och utvecklas.
Vilket jäkla skitliv man hamnat i...
080131
Har accepterat mitt nuvarande liv men jag tycker fortfarande det är så otroligt tråkigt och sorgligt. Jag saknar verkligen mitt andra liv. Gråter en skvätt då och då. Njuter när barnen är här men har tyvärr inte mycket annat att se fram emot.
090105
Nu har drygt ett år passerat sedan min fd sambo valde att lämna mig. Det har varit ett omtumlande år med mycket känslor, både positiva och negativa. Fram till maj va det fortfarande väldigt tungt och jag saknade både mitt x och mitt tidigare liv. Under sommaren hände något och jag fick faktiskt upp ögonen för andra tjejer med några kortvariga relationer. Det blev väl en liten väckarklocka att det finns ett annat liv än det misserabla man levt fram tills dess. I dag är jag fortfarande ensam med barnen varannnan vecka. Nätdejtar lite men är väldigt trött på det. Livet är ganska ok men ändå lite tomt och man saknar fortfarande tvåsamheten. Det är tur man har barnen som förgyller livet!
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.