Halloj!
Född -76.
Bor i Stockholm.
Gift.
Jag älskar mesost, historiska romaner och att cykla.
Blir glad när min make översätter engelska låtar till skånska , av ekologiska produkter och när jag hör någon tala spanska.
Vi har försökt få barn sedan hösten 2005. Jag blir gravid lätt men sen blir det tidiga missfall/MA. Har hunnit bli sex (!) stycken, (v 10, 6, 11, 9, 8, 6) varav två har slutat med skrapning och en med medicinsk abort.
Missfallsutredningen på Sophiahemmet visade att jag hade en sammanväxt på livmodern, som upptäcktes i maj 2007, efter missfall nummer fyra. September samma år opererades den bort (på Sabbatsberg) och återbesöket visade att allt hade läkt bra och sammanväxten inte hade växt ihop. Bra, nu borde det ju funka nästa gång.
Går hos en psykolog(-student) juni 2007-mars 2008. Skönt att få prata av sig, sätta ord på min sorg och få hjälp med relationerna till omgivningen. "Det är ok att visa att jag är ledsen" och "Jag behöver inte vara antingen ledsen ELLER glad, jag kan känna efter för stunden", är mina nya ledord.
Januari 2008 Gravid för femte gången. Hoppas, ber och tror.
Februari 2008 Fick mitt femte missfall/MA, som slutade med abortpiller. De fick ut allt, vilken lättnad. Ville absolut inte skrapas igen, av rädsla för ny sammanväxt.
Våren 2008. Har fått komma till en ny (missfalls-)läkare (Lucinakliniken) som konstaterar att jag har något för högt TNF-alfa värde. Börjar ta Trombyl och Progesteron.
Maj 2008. Plussar igen! Nu måste det väl gå, med medicinering och allting? Lite glad men mest nervös.
Juni 2008. Börjar blöda. Vecka 5+5. Missfall nr sex är konstaterat. Jag finner inga ord...
Oktober 2008. Tillbaka hos läkaren. Får Prednisolon utskrivet, ett kortison som sänker immunförsvaret som kan bli onödigt högt efter många missfall. Ska hjälpa mig att bli gravid igen. Min dagliga pillerranson börjar likna en pensionärs:
-Mitt val kvinna
-Omega 3
-Folsyra
-Trombyl (blodförtunnande för att minska risken för blodproppar i livmodern)
-Progesteron (extra gulkroppshormon)
-Prednisolon (kortison som sänker immunförsvaret så att inte kroppen ska stöta ut embryot)
-Kalciumtabletter (förhindrar urlakning av skelettet som kortisonet kan orsaka)
November 2008. Plussar igen. För sjunde gången. Overkligt.
November-december 2008. Småblöder varje dag i två veckor. Stor oro. Blir sjukskriven för horisontalläge och vila. Upprepade VUL visar att graviditeten fortskrider som den ska!
Januari 2009. Lyssnar på hjärtljuden. Fantastiskt! En stor del av ovissheten och oron släpper och jag går in i vecka 15. Nu börjar jag känna mig gravid både i kroppen och hjärnan . I slutet av februari är det dags för rUL.
Januari 2009. Börjar blöda rött och rikligt en kväll. Åker till gynakuten nästa dag. Allt är väl. Blödningen går inte att förklara. Aldrig får man vara lugn...
Februari 2009. Rutinultraljud: allt ser bra ut! Jag är i v 19+3 men känner fortfarande inga rörelser, har moderkakan i framvägg. Oj oj oj, jag kan inte fatta att det börjar bli riktigt verkligt nu
Mars 2009. Vecka 21+3 och jag känner plötsligt en kväll tydliga sparkar/buffar, utan att ha upplevt vare sig bubbel eller fisksprattel innan. Tufft.
Juni 2009. Vändningsförsök som lyckas. Nu ligger bebisen med huvudet nedåt och jag får många goa sparkar av små fötter.
1 juli 2009. Jag har blivit mamma!!! Hade dessutom en riktig drömförlossning, som gick snabbt och lätt. Tänk att det var lille A vi väntade på när vi fick alla missfallen.
10 juli 2009. BF
Till alla andra som oxå får missfall på missfall: Ge inte upp!!!
-------------------------------------------------- ----------
GRAVID IGEN
Maj 2010 Plussar igen, när A är 10,5 månad! Det var inte planerat men vi skyddade oss inte heller. En glad överraskning. Jag mår riktigt illa, mycket mer än med A och mer molvärk,det känns annorlunda...
Juni 2010 VUL. Som jag anade: det är tvillingar!!! Vi blir glada, fnittriga och nervösa. Jisses - tre barn under 1.5 år!
Aug 2010 RUL. Allt ser fint ut och båda små mår bra. Underbart!
Okt 2010 TUL. Vecka 29. Båda två väger som de ska, ca 1200 g. Oj, vad de håller på där inne, bökar och sparkar mest hela tiden. Härligt!
Är sjukskriven 50% och ska snart bara jobba 25%. Känns lagom, denna graviditet är så mkt tyngre och jag får sammandragningar av minsta ansträngning. Vill INTE att de kommer allt för tidigt.
Nov 2010. Nu har de kommit, våra två små tvillinggossar! I v 32+6 tittade de ut, vägde drygt 1700 gr, 41 cm långa. Mår fint båda två, ligger i värmebädd och får mat via sond än så länge.
Så där ja - nu är jag trebarnsmor. Snacka om ketchup-effekt: först kommer ingentingen, och ingenting. Sen kommer allt!
-------------------------------------------------- ----------
ADOPTION
Sedan våren 2007 jobbar vi parallellt med adoption. Är med i tre organisationer, men köerna är ju horribla. Gick föräldrarutbildningen våren 2008 och blev utredda under hösten samma år. Medgivande klart januari 2009.
Jan 2010 - bestämmer att bara stå kvar i en organisation om det behövs för att få syskon
Jan 2011 - hoppar av även den sista organisationskön. Tänk om vi kunde ge bort vår köplats till någon/några som inte hinner få barn annars...
Född -76.
Bor i Stockholm.
Gift.
Jag älskar mesost, historiska romaner och att cykla.
Blir glad när min make översätter engelska låtar till skånska , av ekologiska produkter och när jag hör någon tala spanska.
Vi har försökt få barn sedan hösten 2005. Jag blir gravid lätt men sen blir det tidiga missfall/MA. Har hunnit bli sex (!) stycken, (v 10, 6, 11, 9, 8, 6) varav två har slutat med skrapning och en med medicinsk abort.
Missfallsutredningen på Sophiahemmet visade att jag hade en sammanväxt på livmodern, som upptäcktes i maj 2007, efter missfall nummer fyra. September samma år opererades den bort (på Sabbatsberg) och återbesöket visade att allt hade läkt bra och sammanväxten inte hade växt ihop. Bra, nu borde det ju funka nästa gång.
Går hos en psykolog(-student) juni 2007-mars 2008. Skönt att få prata av sig, sätta ord på min sorg och få hjälp med relationerna till omgivningen. "Det är ok att visa att jag är ledsen" och "Jag behöver inte vara antingen ledsen ELLER glad, jag kan känna efter för stunden", är mina nya ledord.
Januari 2008 Gravid för femte gången. Hoppas, ber och tror.
Februari 2008 Fick mitt femte missfall/MA, som slutade med abortpiller. De fick ut allt, vilken lättnad. Ville absolut inte skrapas igen, av rädsla för ny sammanväxt.
Våren 2008. Har fått komma till en ny (missfalls-)läkare (Lucinakliniken) som konstaterar att jag har något för högt TNF-alfa värde. Börjar ta Trombyl och Progesteron.
Maj 2008. Plussar igen! Nu måste det väl gå, med medicinering och allting? Lite glad men mest nervös.
Juni 2008. Börjar blöda. Vecka 5+5. Missfall nr sex är konstaterat. Jag finner inga ord...
Oktober 2008. Tillbaka hos läkaren. Får Prednisolon utskrivet, ett kortison som sänker immunförsvaret som kan bli onödigt högt efter många missfall. Ska hjälpa mig att bli gravid igen. Min dagliga pillerranson börjar likna en pensionärs:
-Mitt val kvinna
-Omega 3
-Folsyra
-Trombyl (blodförtunnande för att minska risken för blodproppar i livmodern)
-Progesteron (extra gulkroppshormon)
-Prednisolon (kortison som sänker immunförsvaret så att inte kroppen ska stöta ut embryot)
-Kalciumtabletter (förhindrar urlakning av skelettet som kortisonet kan orsaka)
November 2008. Plussar igen. För sjunde gången. Overkligt.
November-december 2008. Småblöder varje dag i två veckor. Stor oro. Blir sjukskriven för horisontalläge och vila. Upprepade VUL visar att graviditeten fortskrider som den ska!
Januari 2009. Lyssnar på hjärtljuden. Fantastiskt! En stor del av ovissheten och oron släpper och jag går in i vecka 15. Nu börjar jag känna mig gravid både i kroppen och hjärnan . I slutet av februari är det dags för rUL.
Januari 2009. Börjar blöda rött och rikligt en kväll. Åker till gynakuten nästa dag. Allt är väl. Blödningen går inte att förklara. Aldrig får man vara lugn...
Februari 2009. Rutinultraljud: allt ser bra ut! Jag är i v 19+3 men känner fortfarande inga rörelser, har moderkakan i framvägg. Oj oj oj, jag kan inte fatta att det börjar bli riktigt verkligt nu
Mars 2009. Vecka 21+3 och jag känner plötsligt en kväll tydliga sparkar/buffar, utan att ha upplevt vare sig bubbel eller fisksprattel innan. Tufft.
Juni 2009. Vändningsförsök som lyckas. Nu ligger bebisen med huvudet nedåt och jag får många goa sparkar av små fötter.
1 juli 2009. Jag har blivit mamma!!! Hade dessutom en riktig drömförlossning, som gick snabbt och lätt. Tänk att det var lille A vi väntade på när vi fick alla missfallen.
10 juli 2009. BF
Till alla andra som oxå får missfall på missfall: Ge inte upp!!!
-------------------------------------------------- ----------
GRAVID IGEN
Maj 2010 Plussar igen, när A är 10,5 månad! Det var inte planerat men vi skyddade oss inte heller. En glad överraskning. Jag mår riktigt illa, mycket mer än med A och mer molvärk,det känns annorlunda...
Juni 2010 VUL. Som jag anade: det är tvillingar!!! Vi blir glada, fnittriga och nervösa. Jisses - tre barn under 1.5 år!
Aug 2010 RUL. Allt ser fint ut och båda små mår bra. Underbart!
Okt 2010 TUL. Vecka 29. Båda två väger som de ska, ca 1200 g. Oj, vad de håller på där inne, bökar och sparkar mest hela tiden. Härligt!
Är sjukskriven 50% och ska snart bara jobba 25%. Känns lagom, denna graviditet är så mkt tyngre och jag får sammandragningar av minsta ansträngning. Vill INTE att de kommer allt för tidigt.
Nov 2010. Nu har de kommit, våra två små tvillinggossar! I v 32+6 tittade de ut, vägde drygt 1700 gr, 41 cm långa. Mår fint båda två, ligger i värmebädd och får mat via sond än så länge.
Så där ja - nu är jag trebarnsmor. Snacka om ketchup-effekt: först kommer ingentingen, och ingenting. Sen kommer allt!
-------------------------------------------------- ----------
ADOPTION
Sedan våren 2007 jobbar vi parallellt med adoption. Är med i tre organisationer, men köerna är ju horribla. Gick föräldrarutbildningen våren 2008 och blev utredda under hösten samma år. Medgivande klart januari 2009.
Jan 2010 - bestämmer att bara stå kvar i en organisation om det behövs för att få syskon
Jan 2011 - hoppar av även den sista organisationskön. Tänk om vi kunde ge bort vår köplats till någon/några som inte hinner få barn annars...
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.