Under flera år har jag och min dotter blivit utsatta för hot och våld. De personer vi blir utsatta av är personer som står oss väldigt nära. Men på grund av det så vill jag inte nämna namn eller vilken roll de har i våra liv. Det skulle bara förvärra situationen.
Vi har vid två tillfällen, 4 månader i taget, inom loppet av två år har vi haft kontakt med socialtjänsten i Göteborg på grund av allt detta. Vid båda tillfällen har vi inte fått någon hjälp.
Vi har fått kalla handen från den myndighet som ska hjälpa oss, den myndighet som ska rädda oss.
Och inte nog med att vi har fått kalla handen, vi har blivit så illa behandlade så det är vidrigt. Att det arbetar så elaka människor inom sånna yrken är vidrigt i dagens Sverige.
Under denna tid vi har levt med detta har vi blivit misshandlade, förföljda, trakasserade, hotade, fått ytterdörren nedklottrad, fått posten stulen, blivit kränkta och förnedrade. Allt detta av samma personer som vi lever nära. Personer vi aldrig kommer att slippa. Personer som är riktigt sjuka. Personer som är hemska. Personer som är djävulens barn. Personer som inte har något samvete. Personer som inte har några hämningar. Personer som är vidriga.
Men det värsta av allt är hur myndigheterna blundar för detta. En polis sa till mig vid ett tillfälle: "den situation du och din dotter lever i är för smutsig för myndigheterna att ta i. Ingen vågar göra något."
Om ingen vågar göra något så är vi bokstavligen pekade mot döden. Men det skiter dom i. Vi är bara ett nummer för dom. Några i mängden. Mitt barn är inte värt någonting. Hon är bara smuts som ingen vill hjälpa.
Hur kan det system vi litar på peka oss mot döden?
Vi har vid två tillfällen, 4 månader i taget, inom loppet av två år har vi haft kontakt med socialtjänsten i Göteborg på grund av allt detta. Vid båda tillfällen har vi inte fått någon hjälp.
Vi har fått kalla handen från den myndighet som ska hjälpa oss, den myndighet som ska rädda oss.
Och inte nog med att vi har fått kalla handen, vi har blivit så illa behandlade så det är vidrigt. Att det arbetar så elaka människor inom sånna yrken är vidrigt i dagens Sverige.
Under denna tid vi har levt med detta har vi blivit misshandlade, förföljda, trakasserade, hotade, fått ytterdörren nedklottrad, fått posten stulen, blivit kränkta och förnedrade. Allt detta av samma personer som vi lever nära. Personer vi aldrig kommer att slippa. Personer som är riktigt sjuka. Personer som är hemska. Personer som är djävulens barn. Personer som inte har något samvete. Personer som inte har några hämningar. Personer som är vidriga.
Men det värsta av allt är hur myndigheterna blundar för detta. En polis sa till mig vid ett tillfälle: "den situation du och din dotter lever i är för smutsig för myndigheterna att ta i. Ingen vågar göra något."
Om ingen vågar göra något så är vi bokstavligen pekade mot döden. Men det skiter dom i. Vi är bara ett nummer för dom. Några i mängden. Mitt barn är inte värt någonting. Hon är bara smuts som ingen vill hjälpa.
Hur kan det system vi litar på peka oss mot döden?
Ålder
37 år
Barn
16 år
Civilstatus
Gift
Personlighet
Nyfiken
Snäll
Social
Stressad
Töntig