Du måste logga in för att svara i en tråd.
Jag heter Kerstin och bor i Boden med min man Gunnar och våra söner André 2 år och Kristoffer 6 månader. Katten Buffy är också en kär familjemedlem.
André har precis börjat dagis och stormtrivs med det. Han går sista dagen på inskolningsveckorna imorgon och det har inte varit några som helst problem med att vänja honom med nya människor och barn. Han är en kavat liten kille.
André skulle egentligen ha varit hemma med mig och lillebror något år till, men när Kristoffer var två veckor gammal fick han diagnosen EB Herlitz - en blåsbildningssjukdom som gör att han får vätskeblåsor och skavsår på huden, som lossnar. Sjukdomen är så ovanlig att det inte går att veta något om den annat än en sak: utgången är dödlig - förmodligen innan ett års ålder. Han föddes den 4 september 2005 och de första tre månaderna var absolut kaos. Uttrycket "benen slogs undan" har fått en innebörd som vi nu provar på. Men efter tre månader började vi se på Kristoffer med glädje. Han är ju vår son och vi älskar honom över allt annat!
Nu är livet ändå rätt OK. Oron, ångesten, smärtan och tårarna finns hela tiden hos oss, men är inte det som dominerar vardagen. Skötslen av Kristoffer har vi lärt oss och nu kan jag se att den tid han har att leva hos oss är fylld av kärlek och kvalitet. Han får vår fulla uppmärksamhet! Vi försöker också räcka till åt André, men får stor hjälp av våra familjer och vänner. Tack gode Gud för dem!
Tillägg 20060904: Kristoffer har nu firat sin första födelsedag och efter sitt kalas valde han att säga hejdå åt sin familj. Han dog lugnt och stilla kl 22.10 - ett år och knappt tolv timmar gammal. Han ville leva ett år och vara med på allt som vår familj är med om under en sån period. Han ville nog inte vara med om det för sin egen skull, utan för vår. Sån är han vår älskling!
André har precis börjat dagis och stormtrivs med det. Han går sista dagen på inskolningsveckorna imorgon och det har inte varit några som helst problem med att vänja honom med nya människor och barn. Han är en kavat liten kille.
André skulle egentligen ha varit hemma med mig och lillebror något år till, men när Kristoffer var två veckor gammal fick han diagnosen EB Herlitz - en blåsbildningssjukdom som gör att han får vätskeblåsor och skavsår på huden, som lossnar. Sjukdomen är så ovanlig att det inte går att veta något om den annat än en sak: utgången är dödlig - förmodligen innan ett års ålder. Han föddes den 4 september 2005 och de första tre månaderna var absolut kaos. Uttrycket "benen slogs undan" har fått en innebörd som vi nu provar på. Men efter tre månader började vi se på Kristoffer med glädje. Han är ju vår son och vi älskar honom över allt annat!
Nu är livet ändå rätt OK. Oron, ångesten, smärtan och tårarna finns hela tiden hos oss, men är inte det som dominerar vardagen. Skötslen av Kristoffer har vi lärt oss och nu kan jag se att den tid han har att leva hos oss är fylld av kärlek och kvalitet. Han får vår fulla uppmärksamhet! Vi försöker också räcka till åt André, men får stor hjälp av våra familjer och vänner. Tack gode Gud för dem!
Tillägg 20060904: Kristoffer har nu firat sin första födelsedag och efter sitt kalas valde han att säga hejdå åt sin familj. Han dog lugnt och stilla kl 22.10 - ett år och knappt tolv timmar gammal. Han ville leva ett år och vara med på allt som vår familj är med om under en sån period. Han ville nog inte vara med om det för sin egen skull, utan för vår. Sån är han vår älskling!
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.