Jag är gravid! JAG är gravid! Jag är GRAVID! Jag KAN bli gravid.
Vi ska ha barn. VI ska ha barn. Vi ska ha BARN...
Ja, huvva... det känns enormt roligt, lyxigt och spännande, men också, ju mer tiden går: läskigt.
Jag har drömt om barn så länge jag kan minnas. Att jag nu är sist i bekantskapskretsen och hela 36 år gammal låter jag vara en parantes.
Den 20 april är han (ja, vi säger han, men visst kan det vara en hon) beräknad. Då ska jag flåsa och pusta enligt alla konstens regler. Å, så härligt att få se vem det är. Är du rödhårig, brunhårig eller blond? Har du hår? Har du pappas skära hud eller min beiga (kan man ha beige hud?)?
Det är fantastiskt kul att prata med er andra här på familjliv. Lycka till med alla era runda, vackra magar och, så småningom, mjuka bebisar.
Klurix
Ja, det var för 2 år sedan det... OCH NU ÄR DET DAGS IGEN!
Vi har den ljuvligaste flicka och nu tror jag det blir en pojke (kan man skriva så? Fast vi kallar ju honom för lillebror, så det får nog passera).
Tänk att jag skulle få uppleva lyxen att bli gravid på första försöket. När vi kämpade för att lyckas förra gången och människor runt omkring mig blev på smällen hipp som happ måste jag erkänna att jag fällde någon tår: men jag då?
Hö, hö. Revanch. Beräknad till 10 februari. Jaha, då blir det till att krysta igen.
KlurixKlurix
Jösses, det är ju februari vilken dag som helst och i magen ligger lillebror och försöker krångla sig ut navelvägen. Men, var magen så här stor härom dagen? Usch, har jag pratat lika mycket med magen denna gång? Nä, stackars bebis. Men och andra sidan har han hört sin storasyster pladdra oavbrutet sen hon eraövrade språket strax före jul. Bra kompensation.
Ja, vet inte vad jag ska skriva egentligen om tankarna inför det som ska ske. Tankarna försvann och det enda jag hör är: hur kommer det att bli?
Och, ja, är detta sista gången?
KlurixKlurix
ps. det blev en pojke. Tre veckor sen, men, det blev "en med snopp", som jag utbrast när barnmorskan höll upp honom. Och nu när jag känt honom i 20 månader ser jag så tydligt i hans personlighet att det var klart han inte vill komma ut. Han skulle nog gärna än idag kravla tillbaka in lite då och då och gosa. En riktig gosegubbe alltså.
Vi ska ha barn. VI ska ha barn. Vi ska ha BARN...
Ja, huvva... det känns enormt roligt, lyxigt och spännande, men också, ju mer tiden går: läskigt.
Jag har drömt om barn så länge jag kan minnas. Att jag nu är sist i bekantskapskretsen och hela 36 år gammal låter jag vara en parantes.
Den 20 april är han (ja, vi säger han, men visst kan det vara en hon) beräknad. Då ska jag flåsa och pusta enligt alla konstens regler. Å, så härligt att få se vem det är. Är du rödhårig, brunhårig eller blond? Har du hår? Har du pappas skära hud eller min beiga (kan man ha beige hud?)?
Det är fantastiskt kul att prata med er andra här på familjliv. Lycka till med alla era runda, vackra magar och, så småningom, mjuka bebisar.
Klurix
Ja, det var för 2 år sedan det... OCH NU ÄR DET DAGS IGEN!
Vi har den ljuvligaste flicka och nu tror jag det blir en pojke (kan man skriva så? Fast vi kallar ju honom för lillebror, så det får nog passera).
Tänk att jag skulle få uppleva lyxen att bli gravid på första försöket. När vi kämpade för att lyckas förra gången och människor runt omkring mig blev på smällen hipp som happ måste jag erkänna att jag fällde någon tår: men jag då?
Hö, hö. Revanch. Beräknad till 10 februari. Jaha, då blir det till att krysta igen.
KlurixKlurix
Jösses, det är ju februari vilken dag som helst och i magen ligger lillebror och försöker krångla sig ut navelvägen. Men, var magen så här stor härom dagen? Usch, har jag pratat lika mycket med magen denna gång? Nä, stackars bebis. Men och andra sidan har han hört sin storasyster pladdra oavbrutet sen hon eraövrade språket strax före jul. Bra kompensation.
Ja, vet inte vad jag ska skriva egentligen om tankarna inför det som ska ske. Tankarna försvann och det enda jag hör är: hur kommer det att bli?
Och, ja, är detta sista gången?
KlurixKlurix
ps. det blev en pojke. Tre veckor sen, men, det blev "en med snopp", som jag utbrast när barnmorskan höll upp honom. Och nu när jag känt honom i 20 månader ser jag så tydligt i hans personlighet att det var klart han inte vill komma ut. Han skulle nog gärna än idag kravla tillbaka in lite då och då och gosa. En riktig gosegubbe alltså.
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.