Hej!
Mamma till fyra barn med tre pappor. Farmor till två små barnbarn.
Besitter alltså en hel del erfarenhet av både lycka och sorg.
Barnen är nu mellan 24 år och 35 år. Tre av dem har bra liv med jobb och kärlek medan en av dem lider av psykisk ohälsa, social fobi och självmordsbenägen med ett allvarligt försök som efterlämnat hjärnskador.
Livet har lärt mig att enskild tid för vart och ett barn är det viktigaste som finns. Speciellt i vår nutid då barn och ungdomars vuxen nätverk inte längre existerar.
Av de djurarter som fostrar sina avkommor är människan den enda som avskiljer barnen ifrån samhället och ifrån vuxna förebilder. Och ännu värre; vi föser ihop dem i stora kala otrevliga byggnader där de är utlämnade åt varandra för att skapa sin egen ungdoms"kultur". Och detta i den ålder de är som mest formbara och utbildningsbara.
I mitt tycke borde man från 14 års ålder gå ut i arbetslivet och gå bredvid vuxna och få förebilder, feedback och stöd från vuxna för att kunna få tillfälle att identifiera sig med vuxna och själva kunna bli trygga vuxna.
Utbildningen borde moderniseras så att ALLA har möjlighet att studera det de vill. Modern utbildning har obegränsade resurser i form av datorkurser och föreläsningar på internet tex. Den gamla sortens utbildning var beroende av skolbänkar, skolsalar och skolbyggnader och därför var utbildningsplatserna begränsade och det var därför man måste sålla och betygsätta för att ta in de "bästa".
Jag önskar att man moderniserade utbildningen så att man studerar samtidigt som man jobbar. Läkare kan börja som hemtjänstbiträden på deltid och studera på deltid. Studietiden tar längre tid men blir mer gedigen. Blivande akademiker kan börja som kontorsspringpojkar, elevassistenter etc.
Inom alla yrkesområden har värdefulla kunskaper och erfarenheter försvunnit på grund av att det inte finns tid idag till att vidarebefordra kunskaper över generationerna.
Det är enormt mycket som inte kan läras ut teoretiskt i skolorna. Därför saknar företagen idag kunnig personal. En gång i tiden, inleddes ALLA anställningar med utbildning på arbetsplatsen. Numera vill aktieägare inte lägga pengar på detta utan kräver att staten ska betala utbildningar, praktikplatser eller importera arbetskraft som skaffat erfarenhet i sina hemländer.
På 1960-talet kunde en arbetare försörja sin fru och sina barn på EN lön. Arbetstiderna kortades.
På 70-talet blev det vanligare att kvinnorna jobbade och man fick ännu mer pengar och fick råd att åka på charterresor etc.
Men på 80-talet släpptes girigheten lös och mer och mer "vinst" var målet och all "vinsten" gick till aktieägarna. Idag kan två icke-akademiker inte försörja två barn utan att få bostadsbidrag. Tjänstemän kan - men inte en vanlig arbetare. (Bidrag av alla de slag hör inte hemma i ett "välfärdssamhälle")
Många har inte arbete medan de som har, blir utslitna på grund av peronalbrist(?!). Speciellt inom vården men även inom de sektorer jag sett mina barn arbeta i. Det finns inte tillräckligt med personal - jobba extra! Var inte ledig utan ställ alltid upp för företaget!
Hur länge ska vi finna oss i detta? "Ropen skalla - Arbete åt alla!" Kräv kortare arbetstid - med lön som åtminstone kan försörja en vuxen och ett barn. Pengarna finns. Aldrig förr i historien har så mycket pengar tagits ut i vinst av aktieägarna.
Speciellt ni som är föräldrar borde engagera er i facket och i politiken för era barns skull! Kräv bättre och sundare politik av era politiker!
Mamma till fyra barn med tre pappor. Farmor till två små barnbarn.
Besitter alltså en hel del erfarenhet av både lycka och sorg.
Barnen är nu mellan 24 år och 35 år. Tre av dem har bra liv med jobb och kärlek medan en av dem lider av psykisk ohälsa, social fobi och självmordsbenägen med ett allvarligt försök som efterlämnat hjärnskador.
Livet har lärt mig att enskild tid för vart och ett barn är det viktigaste som finns. Speciellt i vår nutid då barn och ungdomars vuxen nätverk inte längre existerar.
Av de djurarter som fostrar sina avkommor är människan den enda som avskiljer barnen ifrån samhället och ifrån vuxna förebilder. Och ännu värre; vi föser ihop dem i stora kala otrevliga byggnader där de är utlämnade åt varandra för att skapa sin egen ungdoms"kultur". Och detta i den ålder de är som mest formbara och utbildningsbara.
I mitt tycke borde man från 14 års ålder gå ut i arbetslivet och gå bredvid vuxna och få förebilder, feedback och stöd från vuxna för att kunna få tillfälle att identifiera sig med vuxna och själva kunna bli trygga vuxna.
Utbildningen borde moderniseras så att ALLA har möjlighet att studera det de vill. Modern utbildning har obegränsade resurser i form av datorkurser och föreläsningar på internet tex. Den gamla sortens utbildning var beroende av skolbänkar, skolsalar och skolbyggnader och därför var utbildningsplatserna begränsade och det var därför man måste sålla och betygsätta för att ta in de "bästa".
Jag önskar att man moderniserade utbildningen så att man studerar samtidigt som man jobbar. Läkare kan börja som hemtjänstbiträden på deltid och studera på deltid. Studietiden tar längre tid men blir mer gedigen. Blivande akademiker kan börja som kontorsspringpojkar, elevassistenter etc.
Inom alla yrkesområden har värdefulla kunskaper och erfarenheter försvunnit på grund av att det inte finns tid idag till att vidarebefordra kunskaper över generationerna.
Det är enormt mycket som inte kan läras ut teoretiskt i skolorna. Därför saknar företagen idag kunnig personal. En gång i tiden, inleddes ALLA anställningar med utbildning på arbetsplatsen. Numera vill aktieägare inte lägga pengar på detta utan kräver att staten ska betala utbildningar, praktikplatser eller importera arbetskraft som skaffat erfarenhet i sina hemländer.
På 1960-talet kunde en arbetare försörja sin fru och sina barn på EN lön. Arbetstiderna kortades.
På 70-talet blev det vanligare att kvinnorna jobbade och man fick ännu mer pengar och fick råd att åka på charterresor etc.
Men på 80-talet släpptes girigheten lös och mer och mer "vinst" var målet och all "vinsten" gick till aktieägarna. Idag kan två icke-akademiker inte försörja två barn utan att få bostadsbidrag. Tjänstemän kan - men inte en vanlig arbetare. (Bidrag av alla de slag hör inte hemma i ett "välfärdssamhälle")
Många har inte arbete medan de som har, blir utslitna på grund av peronalbrist(?!). Speciellt inom vården men även inom de sektorer jag sett mina barn arbeta i. Det finns inte tillräckligt med personal - jobba extra! Var inte ledig utan ställ alltid upp för företaget!
Hur länge ska vi finna oss i detta? "Ropen skalla - Arbete åt alla!" Kräv kortare arbetstid - med lön som åtminstone kan försörja en vuxen och ett barn. Pengarna finns. Aldrig förr i historien har så mycket pengar tagits ut i vinst av aktieägarna.
Speciellt ni som är föräldrar borde engagera er i facket och i politiken för era barns skull! Kräv bättre och sundare politik av era politiker!
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.