Mitt namn är Maria och jag är ensamstående med 3 barn. Jag är 44 år gammal, sjuksköterska som bor i Finland (Syyspohja) som tycker att mitt liv är underbar. Jag har varit i Danmark i jordermoderkliniken och blivit inseminerad och jag har använt av en anonym donator till mina barn. Visst har jag tänkt en hel del på det att mina barn inte har en far och aldrig kommer att få någon far, men jag hoppas och tror att jag räcker till för dom. Mina barn kommer och vet att de är väldigt önskade och att de är inga misstag.
Jag har aldrig hemlig hållit hur jag har gått tillväga för att få barn. Min släkt, vänner och arbetskollegor vet och jag tycker att det är på något sett fel att inte vara så ärlig som möjligt.
Visst är det jobbigt att vara ensamstående med tre små barn, men det finns glädje också. Jag skulle inte vilja ändra på mitt liv.
Min äldsta son Sebastian föddes 1 November 2002 med hjälp av akut snitt, han föddes 10 veckor för tidigt pga jag fick havandesskapsförgiftning.
Min yngsta son Christoffer som jag fick 1 Oktober 2004 fick jag även han med hjälp av snitt pga blödningsrisk, han föddes bara 1 vecka tidigare än det var beräknad.
Nu har jag hållit på i över 1 år och försökt att skaffa mitt tredje barn. Det är frustrerande när det inte fungerar. Får påminna mig själv att det är värt, men man vill att det ska lyckas man är lite trött på att hålla koll på när man har ägglossnig.
Jag är lyckligt lottad på grund av att jag har mina två barn (pojkar). Jag har alltid önskat mig tre barn och jag tror att man har ställt sig in i att man får de barn man önskar. Det stämmer inte i det här sammanhanget, jag har lärt mig att det inte bara är och skaffa barn. De kommer inte som på beställning, det är så många variablar som måste stämma.
Nån dan kommer jag säkert i insikt i att nu får det vara nog och bara njuta och leva med det jag har och inte önska mig mer.
Pojkarna och jag har flyttat till Finland, vi flyttade i juni 2007 och vi trivs hur bra som hellts här. Visst har vi haft det lite svårt med språket, men det blir bättre och bättre med tiden. Pojkarna saknar sina kompisar i Sverige men jag hoppas och tror att de kommer att få nya vänner här. Jag kommer att göra min första IVF behandling här i Finland och hoppas att det lyckas.
Jag har varit hos en fertilitetsklinik men där fick jag råd att jag behöver gå ner i vikt och det är väl det jag håller på med nu. Måste gå ner 10 kg innan jag kan få en behandling. Jag har satt en tidsgräns när jag ska ha gått ner kilona. Så gissa om jag tränar och försöker tänka vad jag sätter i munnen. Det händer att man fuskar lite med maten och då har man så dåligt samvete och tänker "att varför tog jag bullbiten eller åt chips". Jag har aldrig haft nån självdisiplin tycker det är tråkigt att träna och att man inte får äta det man är sugen. Men men jag måste hela tiden tänka varför jag försöker gå ner i vikt och att det är värt om jag får en liten bebbe.
Den 27/3 ska jag till in-tiimi kliniken och bli undersökt av en läkare. Om allt ser bra ut så ska jag bli inseminerad nästa månad. Jag väntar med spänning och hoppas att jag blir gravid.
27/3 Nu har man varit hos doktorn och fått ok tecket. Blev undersökt och fick hormontabletter utskrivna. Så nu är det bara att vänta tills man kan bli inseminerad och hoppas att det lyckas.
31/3 tog mitt första pergotime tablett. Ska den 7/4 göra ultraljud för att se hur många/stora ägg det har blivit.
7/4 var på ultraljud, har 3 äggblåsor på cirka 13 millimeter. Pga att doktorn vill inseminera mig på fredag så blev jag ordinerad att ta menopur på Tisdag och Onsdag.
11/4 nu har man varit på insemination. Hoppas av mitt hela hjärta att jag blir gravid.
1/5 graviditetstest - POSITIV = jag är gravid.
3/1-09 har jag den beräknade datumet för födelse, men jag kommer att bli snittad den 29/12 pga här i Finland har man så att om man har blivit snittad 2 gånger så blir man automatiskt snittad tredje gången.
27/12 -08 fick jag min lilla Alma, hon föddes med hjälp av kejsarsnitt. Hon kom till världen kl. 16,34, vägde 3050 gram och var 47 cm lång.
Jag har aldrig hemlig hållit hur jag har gått tillväga för att få barn. Min släkt, vänner och arbetskollegor vet och jag tycker att det är på något sett fel att inte vara så ärlig som möjligt.
Visst är det jobbigt att vara ensamstående med tre små barn, men det finns glädje också. Jag skulle inte vilja ändra på mitt liv.
Min äldsta son Sebastian föddes 1 November 2002 med hjälp av akut snitt, han föddes 10 veckor för tidigt pga jag fick havandesskapsförgiftning.
Min yngsta son Christoffer som jag fick 1 Oktober 2004 fick jag även han med hjälp av snitt pga blödningsrisk, han föddes bara 1 vecka tidigare än det var beräknad.
Nu har jag hållit på i över 1 år och försökt att skaffa mitt tredje barn. Det är frustrerande när det inte fungerar. Får påminna mig själv att det är värt, men man vill att det ska lyckas man är lite trött på att hålla koll på när man har ägglossnig.
Jag är lyckligt lottad på grund av att jag har mina två barn (pojkar). Jag har alltid önskat mig tre barn och jag tror att man har ställt sig in i att man får de barn man önskar. Det stämmer inte i det här sammanhanget, jag har lärt mig att det inte bara är och skaffa barn. De kommer inte som på beställning, det är så många variablar som måste stämma.
Nån dan kommer jag säkert i insikt i att nu får det vara nog och bara njuta och leva med det jag har och inte önska mig mer.
Pojkarna och jag har flyttat till Finland, vi flyttade i juni 2007 och vi trivs hur bra som hellts här. Visst har vi haft det lite svårt med språket, men det blir bättre och bättre med tiden. Pojkarna saknar sina kompisar i Sverige men jag hoppas och tror att de kommer att få nya vänner här. Jag kommer att göra min första IVF behandling här i Finland och hoppas att det lyckas.
Jag har varit hos en fertilitetsklinik men där fick jag råd att jag behöver gå ner i vikt och det är väl det jag håller på med nu. Måste gå ner 10 kg innan jag kan få en behandling. Jag har satt en tidsgräns när jag ska ha gått ner kilona. Så gissa om jag tränar och försöker tänka vad jag sätter i munnen. Det händer att man fuskar lite med maten och då har man så dåligt samvete och tänker "att varför tog jag bullbiten eller åt chips". Jag har aldrig haft nån självdisiplin tycker det är tråkigt att träna och att man inte får äta det man är sugen. Men men jag måste hela tiden tänka varför jag försöker gå ner i vikt och att det är värt om jag får en liten bebbe.
Den 27/3 ska jag till in-tiimi kliniken och bli undersökt av en läkare. Om allt ser bra ut så ska jag bli inseminerad nästa månad. Jag väntar med spänning och hoppas att jag blir gravid.
27/3 Nu har man varit hos doktorn och fått ok tecket. Blev undersökt och fick hormontabletter utskrivna. Så nu är det bara att vänta tills man kan bli inseminerad och hoppas att det lyckas.
31/3 tog mitt första pergotime tablett. Ska den 7/4 göra ultraljud för att se hur många/stora ägg det har blivit.
7/4 var på ultraljud, har 3 äggblåsor på cirka 13 millimeter. Pga att doktorn vill inseminera mig på fredag så blev jag ordinerad att ta menopur på Tisdag och Onsdag.
11/4 nu har man varit på insemination. Hoppas av mitt hela hjärta att jag blir gravid.
1/5 graviditetstest - POSITIV = jag är gravid.
3/1-09 har jag den beräknade datumet för födelse, men jag kommer att bli snittad den 29/12 pga här i Finland har man så att om man har blivit snittad 2 gånger så blir man automatiskt snittad tredje gången.
27/12 -08 fick jag min lilla Alma, hon föddes med hjälp av kejsarsnitt. Hon kom till världen kl. 16,34, vägde 3050 gram och var 47 cm lång.
Ålder
55 år
Barn
15 år
19 år
21 år
Civilstatus
Singel
Föräldratyp
Ensamförälder
Njutningsförälder
Personlighet
Ambitiös
Glad
Nattuggla
Nyfiken
Omtänksam
Snäll
Social
Tänkare
Intressen
Barn
Djur
Heminredning
Matlagning/Bakning
Photoshop
Resor
Scrapbooking
Trädgård
Musik
Allätare
Husdjur
Hund
Katt
Kanin