Jag är 41 år och har haft diabetes sedan -77. Gift sedan -92 och bor med man och 1 barn.
I november -07 så föddes vår lilla gulletjej, tyvärr så slog generna fel och det upptäcktes att hon hade diabetes också, 15 månader gammal.
Först 5 år gammal har dottern äntligen fått en diagnos och det är svår utvecklingsstörning. Har varit inskrivna på rehab sedan dottern var 18 månader men tidigare bara fått logopedstöd p.g.a. svår språkstörning. Det är skrämmande att det dröjer 3,5 år innan man kan få en diagnos i Sverige och det har kostat vår familj enormt, främst psykiskt och fysiskt samt även ekonomiskt.
Nu hoppas vi på att äntligen få någon hjälp som tidigare nekats oss eftersom vi inte haft diagnos. Att vi inte haft tillräcklig barnomsorg och inte kunnat få ihop arbetsscheman runt dotterns behov räknas inte. Min man är nu långtidssjukskriven för utbrändhet tack vare alltihopa. Har faktiskt allvarligt funderat på att söka asyl i Norge.
I november -07 så föddes vår lilla gulletjej, tyvärr så slog generna fel och det upptäcktes att hon hade diabetes också, 15 månader gammal.
Först 5 år gammal har dottern äntligen fått en diagnos och det är svår utvecklingsstörning. Har varit inskrivna på rehab sedan dottern var 18 månader men tidigare bara fått logopedstöd p.g.a. svår språkstörning. Det är skrämmande att det dröjer 3,5 år innan man kan få en diagnos i Sverige och det har kostat vår familj enormt, främst psykiskt och fysiskt samt även ekonomiskt.
Nu hoppas vi på att äntligen få någon hjälp som tidigare nekats oss eftersom vi inte haft diagnos. Att vi inte haft tillräcklig barnomsorg och inte kunnat få ihop arbetsscheman runt dotterns behov räknas inte. Min man är nu långtidssjukskriven för utbrändhet tack vare alltihopa. Har faktiskt allvarligt funderat på att söka asyl i Norge.
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.