Hej!
Jag heter Christina, kallas för Nina. Jag bor i Växjö, Småland, tillsammans med min man.
Utbildad svenska/matte lärare.
5 barnsförälder (3 kejsarinnor och två änglar).
I juni -06 kom vår första lilla tjej till oss, Alma. Sätesläge gjorde att det blev planerat kejsarsnitt.
Det var den häftigaste känslan jag varit med om i hela mitt liv. Däremot är ju tiden efter ett snitt inte så jätte kul, men det behöver den ju inte vara när man föder normalt heller.
Det som höll humöret uppe var ju det lilla knytet i famnen och en stark och snäll man vid sin sida.
Dec -07 föddes vår andra tjej, endast 17 v. gammal.Hon fick namnet Felicia och vilar nu på kyrkogårdens minneslund.
Tänkvärt för alla som har någon i sin närhet som förlorat ett barn:
Många föräldrar, inte alla, handskas med många känslor som vrede, avundsjuka och oro. Låt dem känna dem känslorna utan att förringa dem. Det tillhör sorgen.
Visa gärna att du finns för dem även när den första tiden passerat. De flesta visar sitt stöd i början.
Det döda barnet är för alltid en familjemedlem
Oavsett hur många barn föräldrarna kommer att få i framtiden, så kommer det döda barnet att alltid finnas i deras hjärtan. Alltid.
Sorgen kommer alltid att finnas
Den kommer att ändra skepnad med tiden, men sorgen kommer alltid att finnas. Det är inget som går över.
Juli 2009 kom äntligen lilla Inez till oss och även hon föddes med planerat kejsarsnitt pga. säte, denna gången fick jag en förklaring av läkaren: min livmoder ser ut som ett hjärta på ovansidan så det finns inte så mycket plats för en liten tjej att vända sig där, och därför blir de troligen säte på alla mina graviditeter (om det nu blir några fler) och blir det fler så blir det ju ändå snitt igen...
Nov 2013: Missfall igen i v.16. många utredningar och ÄNTLIGEN en förklaring... Jag "lider" av en sjukdom som heter APC. Vilket gör att det bildas blodproppar i min livmoder som gör att bebisarna inte klarar sig. Många kan gå med sjukdomen utan att veta eller känna av den. Såååå efter en låååång och nervös graviditet (den 7:e i ordningen om man även räknar med tidiga missfall i v.7-9) med medicinering av Trombyl som är blodförtunnande föds även vår tredje dotter som får namnet Elsa.
Nu är min familj komplett!!!!
Ps. Skriv gärna i min gästbok!
Jag heter Christina, kallas för Nina. Jag bor i Växjö, Småland, tillsammans med min man.
Utbildad svenska/matte lärare.
5 barnsförälder (3 kejsarinnor och två änglar).
I juni -06 kom vår första lilla tjej till oss, Alma. Sätesläge gjorde att det blev planerat kejsarsnitt.
Det var den häftigaste känslan jag varit med om i hela mitt liv. Däremot är ju tiden efter ett snitt inte så jätte kul, men det behöver den ju inte vara när man föder normalt heller.
Det som höll humöret uppe var ju det lilla knytet i famnen och en stark och snäll man vid sin sida.
Dec -07 föddes vår andra tjej, endast 17 v. gammal.Hon fick namnet Felicia och vilar nu på kyrkogårdens minneslund.
Tänkvärt för alla som har någon i sin närhet som förlorat ett barn:
Många föräldrar, inte alla, handskas med många känslor som vrede, avundsjuka och oro. Låt dem känna dem känslorna utan att förringa dem. Det tillhör sorgen.
Visa gärna att du finns för dem även när den första tiden passerat. De flesta visar sitt stöd i början.
Det döda barnet är för alltid en familjemedlem
Oavsett hur många barn föräldrarna kommer att få i framtiden, så kommer det döda barnet att alltid finnas i deras hjärtan. Alltid.
Sorgen kommer alltid att finnas
Den kommer att ändra skepnad med tiden, men sorgen kommer alltid att finnas. Det är inget som går över.
Juli 2009 kom äntligen lilla Inez till oss och även hon föddes med planerat kejsarsnitt pga. säte, denna gången fick jag en förklaring av läkaren: min livmoder ser ut som ett hjärta på ovansidan så det finns inte så mycket plats för en liten tjej att vända sig där, och därför blir de troligen säte på alla mina graviditeter (om det nu blir några fler) och blir det fler så blir det ju ändå snitt igen...
Nov 2013: Missfall igen i v.16. många utredningar och ÄNTLIGEN en förklaring... Jag "lider" av en sjukdom som heter APC. Vilket gör att det bildas blodproppar i min livmoder som gör att bebisarna inte klarar sig. Många kan gå med sjukdomen utan att veta eller känna av den. Såååå efter en låååång och nervös graviditet (den 7:e i ordningen om man även räknar med tidiga missfall i v.7-9) med medicinering av Trombyl som är blodförtunnande föds även vår tredje dotter som får namnet Elsa.
Nu är min familj komplett!!!!
Ps. Skriv gärna i min gästbok!
Ålder
47 år
Barn
19 år
16 år
10 år
Civilstatus
Gift
Föräldratyp
Cool förälder
Good Enough
Heltidsförälder
Personlighet
Glad
Nyfiken
Optimist
Social
Trygg
Intressen
Barn
Djur
Heminredning
Litteratur
Matlagning/Bakning
Resor
Sex/samlevnad
Skönhet/Mode
Musik
Allätare
Barnmusik
Husdjur
Hund
Katt