Hej alla som hittat hit!
Jag är en tjej född -78 som bor med man och fyra underbara ungar utanför Stockholm. Min son är 5 år (feb -05) och min dotter 3 år (juni -07) och mina två minstingar är i skrivande stund 7 veckor gamla (dec -10). Här nedanför har jag fört nån typ av dagboksanteckningar sporadiskt sedan jag blev medlem på Familjeliv, läs gärna om du vill. Börja vid "Förra vändan"!
/Ogen
11/02/07
Pust, hinner inte riktigt med Familjeliv längre, har helt glömt att ändra här inne sedan Erik och Albin föddes. Mina nya små älsklingar kom till världen 15/12 2010 efter en igångsatt förlossning i v 38+2. Min kropp var inte redo att släppa ifrån sig dem riktigt ännu så efter två dagars kamp med värkstimulerande dropp och alltför många läkarundersökningar för min smak så blev de förlösta med kejsarsnitt. Det var tufft de första dygnen efter operationen, men samtidigt förundras jag över hur snabbt man läker när man är (förhållandevis) ung och frisk. Det som tog längst tid att återfå var orken, hade inte kraft till någonting första veckorna efteråt. Som tur var fick vi mycket hjälp här hemma, de stora barnen hade jullov och behövde få hitta på lite roligt också.
Nu börjar vi hitta rytmen med våra nya familjemedlemmar. Trötta är vi, men nätterna funkar ändå hyfsat tack vare att vi hjälps åt min man och jag. Vi varvar amning med bröstmjölksersättning för att stilla deras glupande aptit och för att kunna avlasta varandra. Hade inte gjort annat än ammat om det skulle vara tillräckligt för dem båda och hur skulle jag då också kunna busa med min dotter på 3,5 år och spela spel med min snart sexåriga grabb?? Nej, det måste finnas en balans så att man orkar med och kan finnas till för alla gullungarna, på de olika sätt som de behöver mig just nu.
Själv så ska jag se till att få lite egentid inom kort, jag funderar på att uppsöka ett spa för några timmar framöver. Hela jag längtar efter att bli ordentligt ompysslad!!
10/06/12 - GRATTIS ELIN MIN LILLA SKRUTTA SOM BLIR 3 ÅR IDAG!!
Så har man upplevt ännu en omtumlande vecka i livet.. Vi väntar barn igen, tänkte att det vore mysigt med ett syskon till Jim och Elin. Pga tidigare erfarenheter (läs längre ner om du vill) vill vi göra ett moderkaksprov för att se så allt är ok med barnet. Döm om vår förvåning när vi gjorde ultraljud i tisdags och det visar sig att vi väntar enäggstvillingar!
Nu ställs allt på ända igen - vi som tänkte att vi kan ju det här med barn, så blir det ändå att uppleva nåt nytt igen
Nu börjar nästa resa!! BF 25 december.
__________________________________________________ ______________
09/08/12
Livet rullar på, barnen växer. Jim är fyra och ett halvt, Elin drygt två år. De leker så fint tillsammans och har verkligen glädje av varandra, så härligt att se!
Nu har jobb/dagis dragit igång efter sommarledigheten, men eftersom jag har en del föräldrapenning kvar att ta ut så blir det några extra dagar ledigt under augusti :)
Mitt stora fokus just nu är att få igång köksrenovering, verkar som att vi äntligen börja närma oss. UNDERBART!!
__________________________________________________ ______
Uppdatering!
Elin är nu lite drygt ett år och verkligen en sådan go unge. Nöjd för det mesta, sover bra och är allmänt mysig att ha kring sig. Jag är rätt kär i henne och kan sköljas över av längtan ibland när jag är på jobbet. Fastän hon gillar att dra mig i håret :)
/Ogen
__________________________________________________ _______
Hej alla som hittat hit!
Jag är mamma till två underbara ungar, Jim född februari -05 och Elin som kom 12 juni -07. Jag bor tillsammans med min man utanför Stockholm.
Jag uppdaterar min presentation eftersom jag inte varit inloggad sedan Elin kom. Livet förändrades bokstavligen över en natt i juni förra året då världens sötaste och goaste unge tittade ut. Morgonen efter hon fötts träffade vi barnläkaren som informerade oss om att han misstänkte att Elin har Downs syndrom. Efter några overkliga dagar i väntan på provsvar kom så det definitiva beskedet. Eftersom varken jag eller min man är fyllda 30 så hade inga tankar om tester eller liknande föresvävat oss under graviditeten - vi hade ju redan fått en frisk pojke, självklart skulle det bli likadant den här gången! Men så blev det inte.
Efter förlossningen följde några väldigt omtumlande och på många sätt tunga månader då vi (framför allt jag) brottades med oro och ångest inför en oviss framtid, många läkarundersökningar och vetskapen att både Elins och vår familjs liv inte skulle bli riktigt som vi föreställt oss. Massor med tårar och samtidigt dåligt samvete: hur kan jag gråta när jag borde vara världens lyckligaste nu? Hur kan jag vara ledsen när jag har en sån fin dotter??
Nu är Elin snart 8 månader och fullkomligt ljuvlig. När jag tänker tillbaka på förra sommaren så blir jag ibland vemodig eftersom många tankar och känslor sköljer över mig på nytt. Men allt jag behöver göra är att se hur hon skiner upp blir alldeles lycklig bara hon ser mig för att jag ska inse det självklara - hon är och förblir min älskade dotter, oavsett vad livet bär med sig för henne. Barn är livet :)
/Ogen
__________________________________________________ ___________
FÖRRA VÄNDAN:
Vi tänkte lite så här att vi vill ha minst två barn (om allt går vägen) och varför inte se om det funkar för oss redan nu? Vore kul med dop samtidigt som bröllop dessutom (vi gifte oss sommaren 2005), blir en massa släkt som kommer och hälsar på ändå i och med det.
Jag slutade med p-piller i mars -04. Läste i informationen att det kan ta en stund innan man blir gravid efter att man slutat med pillren (6-12 mån eller nåt sånt var vanligt). Det tog knappt två månader, sedan började jag känna mig extremt trött/matt/orkeslös och illamående. Hade en del strul på jobbet samtidigt och vi var mitt i en flytt, varför jag inte förstod vad tecknen betydde till en början, det fanns andra anledningar till att må dåligt just då.
På midsommardagen gjorde vi ett grav-test och fick svar på varför jag varit hängig :) Vi blev förstås jätteglada!
----------- LITE SENARE... ------------
Nu är jag 4 dagar från BF och fattar knappt hur det gått till?? Att bara gå omkring här hemma och vänta på att hela ens liv ska förändras i samband med vårt lilla barns födelse känns underligt. Men oj vad jag längtar nu.. Kom snart min lilla pussunge!!
----------- ÄNNU LITE SENARE --------
Hemma från BB med lille Jim som är helt underbar. 51 cm, 3390 gr och konstant hungrig känns det som :) Han föddes den 22 februari 2005. Det går inte att beskriva hur bra allt känns nu, att vara hemma med en ny liten familjemedlem att rå om.
Jag är en tjej född -78 som bor med man och fyra underbara ungar utanför Stockholm. Min son är 5 år (feb -05) och min dotter 3 år (juni -07) och mina två minstingar är i skrivande stund 7 veckor gamla (dec -10). Här nedanför har jag fört nån typ av dagboksanteckningar sporadiskt sedan jag blev medlem på Familjeliv, läs gärna om du vill. Börja vid "Förra vändan"!
/Ogen
11/02/07
Pust, hinner inte riktigt med Familjeliv längre, har helt glömt att ändra här inne sedan Erik och Albin föddes. Mina nya små älsklingar kom till världen 15/12 2010 efter en igångsatt förlossning i v 38+2. Min kropp var inte redo att släppa ifrån sig dem riktigt ännu så efter två dagars kamp med värkstimulerande dropp och alltför många läkarundersökningar för min smak så blev de förlösta med kejsarsnitt. Det var tufft de första dygnen efter operationen, men samtidigt förundras jag över hur snabbt man läker när man är (förhållandevis) ung och frisk. Det som tog längst tid att återfå var orken, hade inte kraft till någonting första veckorna efteråt. Som tur var fick vi mycket hjälp här hemma, de stora barnen hade jullov och behövde få hitta på lite roligt också.
Nu börjar vi hitta rytmen med våra nya familjemedlemmar. Trötta är vi, men nätterna funkar ändå hyfsat tack vare att vi hjälps åt min man och jag. Vi varvar amning med bröstmjölksersättning för att stilla deras glupande aptit och för att kunna avlasta varandra. Hade inte gjort annat än ammat om det skulle vara tillräckligt för dem båda och hur skulle jag då också kunna busa med min dotter på 3,5 år och spela spel med min snart sexåriga grabb?? Nej, det måste finnas en balans så att man orkar med och kan finnas till för alla gullungarna, på de olika sätt som de behöver mig just nu.
Själv så ska jag se till att få lite egentid inom kort, jag funderar på att uppsöka ett spa för några timmar framöver. Hela jag längtar efter att bli ordentligt ompysslad!!
10/06/12 - GRATTIS ELIN MIN LILLA SKRUTTA SOM BLIR 3 ÅR IDAG!!
Så har man upplevt ännu en omtumlande vecka i livet.. Vi väntar barn igen, tänkte att det vore mysigt med ett syskon till Jim och Elin. Pga tidigare erfarenheter (läs längre ner om du vill) vill vi göra ett moderkaksprov för att se så allt är ok med barnet. Döm om vår förvåning när vi gjorde ultraljud i tisdags och det visar sig att vi väntar enäggstvillingar!
Nu ställs allt på ända igen - vi som tänkte att vi kan ju det här med barn, så blir det ändå att uppleva nåt nytt igen
Nu börjar nästa resa!! BF 25 december.
__________________________________________________ ______________
09/08/12
Livet rullar på, barnen växer. Jim är fyra och ett halvt, Elin drygt två år. De leker så fint tillsammans och har verkligen glädje av varandra, så härligt att se!
Nu har jobb/dagis dragit igång efter sommarledigheten, men eftersom jag har en del föräldrapenning kvar att ta ut så blir det några extra dagar ledigt under augusti :)
Mitt stora fokus just nu är att få igång köksrenovering, verkar som att vi äntligen börja närma oss. UNDERBART!!
__________________________________________________ ______
Uppdatering!
Elin är nu lite drygt ett år och verkligen en sådan go unge. Nöjd för det mesta, sover bra och är allmänt mysig att ha kring sig. Jag är rätt kär i henne och kan sköljas över av längtan ibland när jag är på jobbet. Fastän hon gillar att dra mig i håret :)
/Ogen
__________________________________________________ _______
Hej alla som hittat hit!
Jag är mamma till två underbara ungar, Jim född februari -05 och Elin som kom 12 juni -07. Jag bor tillsammans med min man utanför Stockholm.
Jag uppdaterar min presentation eftersom jag inte varit inloggad sedan Elin kom. Livet förändrades bokstavligen över en natt i juni förra året då världens sötaste och goaste unge tittade ut. Morgonen efter hon fötts träffade vi barnläkaren som informerade oss om att han misstänkte att Elin har Downs syndrom. Efter några overkliga dagar i väntan på provsvar kom så det definitiva beskedet. Eftersom varken jag eller min man är fyllda 30 så hade inga tankar om tester eller liknande föresvävat oss under graviditeten - vi hade ju redan fått en frisk pojke, självklart skulle det bli likadant den här gången! Men så blev det inte.
Efter förlossningen följde några väldigt omtumlande och på många sätt tunga månader då vi (framför allt jag) brottades med oro och ångest inför en oviss framtid, många läkarundersökningar och vetskapen att både Elins och vår familjs liv inte skulle bli riktigt som vi föreställt oss. Massor med tårar och samtidigt dåligt samvete: hur kan jag gråta när jag borde vara världens lyckligaste nu? Hur kan jag vara ledsen när jag har en sån fin dotter??
Nu är Elin snart 8 månader och fullkomligt ljuvlig. När jag tänker tillbaka på förra sommaren så blir jag ibland vemodig eftersom många tankar och känslor sköljer över mig på nytt. Men allt jag behöver göra är att se hur hon skiner upp blir alldeles lycklig bara hon ser mig för att jag ska inse det självklara - hon är och förblir min älskade dotter, oavsett vad livet bär med sig för henne. Barn är livet :)
/Ogen
__________________________________________________ ___________
FÖRRA VÄNDAN:
Vi tänkte lite så här att vi vill ha minst två barn (om allt går vägen) och varför inte se om det funkar för oss redan nu? Vore kul med dop samtidigt som bröllop dessutom (vi gifte oss sommaren 2005), blir en massa släkt som kommer och hälsar på ändå i och med det.
Jag slutade med p-piller i mars -04. Läste i informationen att det kan ta en stund innan man blir gravid efter att man slutat med pillren (6-12 mån eller nåt sånt var vanligt). Det tog knappt två månader, sedan började jag känna mig extremt trött/matt/orkeslös och illamående. Hade en del strul på jobbet samtidigt och vi var mitt i en flytt, varför jag inte förstod vad tecknen betydde till en början, det fanns andra anledningar till att må dåligt just då.
På midsommardagen gjorde vi ett grav-test och fick svar på varför jag varit hängig :) Vi blev förstås jätteglada!
----------- LITE SENARE... ------------
Nu är jag 4 dagar från BF och fattar knappt hur det gått till?? Att bara gå omkring här hemma och vänta på att hela ens liv ska förändras i samband med vårt lilla barns födelse känns underligt. Men oj vad jag längtar nu.. Kom snart min lilla pussunge!!
----------- ÄNNU LITE SENARE --------
Hemma från BB med lille Jim som är helt underbar. 51 cm, 3390 gr och konstant hungrig känns det som :) Han föddes den 22 februari 2005. Det går inte att beskriva hur bra allt känns nu, att vara hemma med en ny liten familjemedlem att rå om.
Ålder
47 år
Barn
20 år
18 år
Civilstatus
Gift
Personlighet
Ambitiös
Glad
Omtänksam
Snäll
Social
Tänkare
Intressen
Heminredning
Litteratur
Matlagning/Bakning
Politik