Om du har bemödat dig med att hitta hit har jag förmodligen skrivit något i forumet som fick dig att se rött. Om så är fallet:

Om du är här av någon annan anledning:

Ja, det är jag på min presentationsbild. Om jag skulle använda en falsk bild hade jag inte använt en trött tant i mäklarsvans.

Jag jobbar med att programmera om den råa statistiken från kliniska studier till listor, tabeller och grafer och min specialinrikting är data-integritet och kvalitetskontroll. Om det låter abstrakt så tänk såhär: någon som jag har tagit fram de siffror som används av FDA, Socialstyrelsen - och liknande organ världen över - till att avgöra om den medicin du eller någon du känner tar, är säker och effektiv nog att säljas till allmänheten.

Jag kan svara på frågor om den allmänna processen läkemedel går igenom innan de godkänns, men inte på frågor som rör specifika mediciner då detta faller under min client confidentiality.

Jag är inte medicinare och kan inte hjälpa dig med hälsofrågor, min disciplin är statistik.

Jag dyker då och då upp på Familjeliv när jag är uttråkad. Jag kunde ha sagt att det är av samma anledning som man stannar och glor på trafikolyckor - men jag stannar inte och glor på trafikolyckor så det måste vara något annat som driver mig för, gudhjälpemig.

Jag är bosatt utomlands av den enkla anledningen att det var här jag först blev erbjuden fast jobb efter min utbildning. Jag får numera min bild av Sverige genom FL och dagstidningarnas webb-sidor. Av detta har jag dragit slutsatsen att jag hellre skulle tugga av mig foten än flytta hem igen. Trots att landet jag bor i suger rätt duktigt det också - men säg ett land som inte suger för tillfället? Mina bästa gissningar är Norge och Kanada. Vad tror du?

Det roligaste jag vet är när folk jag argumenterar med förr eller senare alltid kommer dragandes med att mina svar är för långa. Jag läser det alltid som "Jag vill för i helvete inte ha utförliga svar på mina insinuanta halmgubbar - jag vill att du ska hålla käften när jag skriker åt dig, som jag är van att folk gör!"

Ja, jag svär. Ofta. Det är del av min sociolekt. Lev med det. Folk som har problem med det brukar ofta även leva i vanföreställningen att en smiley gör att man missar hur otrevliga och passivt aggressiva de är. Eller att det faktum att de inte svär väger upp att de inte förstår stavning, interpunktion eller meningsbyggnad. Jag vet inte om det är tragiskt eller komiskt.


Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.

Innehåll